Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 23 nov, 2009

Sjöarnas koldioxidutsläpp kan vara större än väntat

NYHET Koldioxidhalterna i sjöar visar stor variation och koldioxidutsläppen är kanske större än väntat. Det visar ny forskning vid Umeå universitet, som Jan Åberg publicerat i sin doktorsavhandling.

Ett soldrivet datorsystem som Jan Åberg bland annat använde för att mäta koldioxidflöden i sjön Merasjärvi söder om Vittangi i Norrbottens län.

De flesta sjöar släpper ut koldioxid (CO2) till luften i så pass stor mängd att även en liten tjärn bidrar med lika mycket CO2 som en genomsnittlig svensk medborgare. Bidraget från världens trehundra miljoner sjöar är därför märkbart även i global skala. Sjöarnas kolomsättning och CO2-utsläpp är dock del i ett naturligt kolkretslopp, till skillnad från den CO2 som frigörs då vi människor eldar olja, kol och naturgas. Sjöarnas CO2-utsläpp är alltså inte orsaken till den globala uppvärmningen, men däremot saknas ännu mycket kunskap om sjöarnas roll i det globala kretsloppet av kol. En viktig fråga är exempelvis om sjöarnas CO2-utsläpp kommer att öka eller minska som följd av global uppvärmning.

Forskningen, som Jan Åbergs doktorsavhandling bygger på, utfördes i Norrbottens län, i sjöarna Diktar-Erik, väster om Abisko, och Merasjärvi, söder om Vittangi. Avhandlingen ökar förståelsen om sjöars kol¬omsättning, samt ger viktiga grundkunskaper om hur CO2-provtagning och CO2-modell¬ering på bästa sätt kan utföras i sjöar. – Mina resultat visar också indikationer på att nuvarande uppskattningar av CO2-utsläpp från sjöar kan vara underskattade. Många sjöar kan dessutom komma att öka CO2-produktionen i ett varmare och fuktigare klimat, berättar Jan Åberg.
Han tillägger att antalet studier av denna typ fortfarande är så få att det är för tidigt att dra generella slutsatser om hur sjöars CO2-utsläpp kan komma att förändras vid global uppvärmning.

Under fältarbetet har Jan Åberg bland annat använt ett avancerat system för mätning av flödet av CO2 från sjön till luften, samt ett flertal sensorer som bland annat registrerade meteorologiska data och visade hur CO2-halterna i ytvattnet varierade över tiden.

Att sjöar släpper ut CO2 beror oftast på att sjöns energitillförsel är starkt beroende av det organiska kol som finns i markens humusskikt. Regn- och smältvatten löser upp humusämnena och de transporteras sedan via bäckar till sjöarna. Ett sjöeko¬system ”importerar” alltså en stor del av den energi som går in i basen av närings¬kedjan och därför skapas oftast ett överskott av CO2 i systemet som släpps ut i atmosfären. Detta står i motsats till exempelvis de generellt sett CO2-bindande skogsekosystemen som har luftens CO2 som främsta källa för sin tillväxt och dessutom ”exporterar” överskott av kol till sjöar och vattendrag.

Bildtext: På kartan är de sjöarna där forskningen utförts markerade: Diktar-Erik, väster om Abisko, och Merasjärvi, söder om Vittangi. Kvinnan i gul overall, Klockar Jenny Nääs, provtar sediment för mätning av koldioxidproduktion i sjön Diktar-Erik, Väster om Abisko. Mannen med röd jacka, Anders Jonsson, kontrollerar ett datoriserat system för mätning av bland annat koldioxidflöden i sjön Diktar-Erik, väster om Abisko.

Torsdagen den 3 december försvarar Jan Åberg, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Production and emission of CO2 in two unproductive lakes in northern Sweden. Svensk titel: Produktion och emission av CO2 i två näringsfattiga sjöar i norra Sverige. Disputationen äger rum kl 10.00 i hörsal N450, Naturvetarhuset plan 4.
Fakultetsopponent är docent David Bastviken, Tema vatten i natur och samhälle, Linköpings universitet.

Läs hela eller delar av avhandlingen på:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-26967

För ytterligare information, kontakta gärna:

Jan Åberg Telefon: 070-209 85 52
E-post: jan.aberg@emg.umu.se

Redaktör: Karin Wikman