NYHET Studier om ”sexuell konflikt” mellan hanar och honor hjälper oss att förstå varför den sexuella reproduktionen lever kvar även om den kan vara kostsam för honan. En aspekt är hur honan svarar på en ökad parningsfrekvens, något som är mer till fördel för hanen än för honan. Detta har undersökts i ett arbete om traumatisk inseminering som utförts av forskaren Tom Cameron vid Umeå universitet tillsammans med kollegor vid University of Leeds. Resultaten har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Biology Letters.
I jämförelse med vissa andra djurarter framstår människans sexualitet som okomplicerad och ofarlig. Föreställ dig att en hane i stället för att para sig på konventionellt sätt, borrar sig genom honans kropp och sticker sin vassa penis rakt in i bukhålan. Sperman diffunderar sedan mot honans könsorgan. Denna typ av parning kallas traumatisk inseminering och kan leda till stora fysiologiska skador hos honan.
Traumatisk inseminering förekommer inom ett flertal insektsgrupper. Den har utvecklats genom att hanar som tillämpat denna metod haft en större reproduktionsframgång eftersom hannarna genom övergreppen kan undvika honornas födselkontroll. Eftersom angreppen skapar öppna sår som kan infekteras och även försvaga honan, är metoden mycket negativ för honornas överlevnad. På senare år har forskare hittat unika anpassningar i honors fysiologi som reducerar kostnaderna vid traumatisk inseminering. Dessa innefattar utveckling av helt nya organ för att hjälpa till att förhindra infektioner.
Tom Cameron och hans forskargrupp har undersökt kostnaderna vid traumatisk insemination hos näbbskinnbaggen Xylocoris flavipes. Det är en liten predator som ofta används i biologiska kontrollprogram för att skydda torkad mat såsom spannmål och nötter.
Undersökningen visade att trots klara skillnader i taxonomi, evolutionär historia, predationssätt, storlek, och plats där penetrering sker, så svarar näbbskinnbaggarna på samma sätt som andra insekter som tillämpar traumatisk inseminering såsom vägglus (Cimex lectularius).
– Vi upptäckte att honor som upprepade gånger utsätts för denna typ av fortplantning dör tidigt, men de kompenserar detta genom att lägga fler ägg varje dag, säger Tom Cameron.
Om beteendet är en anpassning från honan eller manipulation av honan från hannens sida genom kemiska föreningar som förs in i honan genom sperman återstår att se.
Tom Cameron, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap Tel: 090-786 57 81, 073-842 80 18 E-mail: tom.cameron@emg.umu.se
Homepage: http://www.emg.umu.se/english/about-the-department/staff/cameron-thomas/
Bildtext: Elektronmikroskopbild på hona. Vingar har avlägsnats för att kunna undersöka penetreringssåren, vilka kan ses på den övre högre sidan av buken.
Amy Backhouse, Steven M. Sait and Tom C. Cameron: Multiple mating in the traumatically inseminating Warehouse pirate bug, Xylocoris flavipes: effects on fecundity and longevity. Biology Letters (2012).
http://rsbl.royalsocietypublishing.org/content/early/2012/05/01/rsbl.2012.0091.full?sid=bcf9374f-bf37-43f8-b1a7-81c518a745e3
Redaktör: Ingrid Söderbergh