Hoppa direkt till innehållet

Information till studenter och medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 22 februari 2021)

printicon
Publicerad: 26 apr, 2004

Skyddszoner bättre än hyggen

NYHET Skogar utmed bäckar är artrika och hyser ofta skyddsvärda arter. Med den kunskap som Kristoffer Hylander presenterar i sin avhandling kan effektiviteten öka när det gäller hur man skall kombinera skogsbruk med bevarandet av skogens växter och djur.

Det är ganska vanligt att man lämnar en del träd utmed vattendrag när den omkringliggande skogen avverkas. Dessa ridåer brukar kallas kantzoner och är till för att skydda vattenkvalitet och växer och djur. Tidigare forskning har visat att sådana zoner är viktiga för att skydda vattnets kvalitet och djuren i själva vattendragen.

Kristoffer Hylander har undersökt nyttan av kantzoner för skogslevande växter och djur. Titeln på hans avhandling "Living on the edge" (Leva på gränsen) anspelar på de kärva förhållanden som uppstår nära en hyggeskant för växter och djur som är anpassade till miljön i den slutna skogen.

Hylander har kommit fram till att en kantzon som är 10 meter bred på varje sida av en smal bäck skyddar många arter av snäckor och mossor som annars skulle dö om man kalavverkade hela vägen fram till bäcken. Det finns dock en grupp av mossor som dör eller mår dåligt även i kantzonen. Många av dessa mossor växer på fallna döda träd. De har minskat mycket i Sverige på grund av det moderna skogsbruket och finns med på den så kallade rödlistan. Kantzonerna fungerar med andra ord sämst för de arterna som bäst skulle behöva skyddet. Ett fuktigt mikroklimat är viktigt för många mossarter.

Kristoffer Hylander visar i sin avhandling att ett hygge påverkar mossor negativt så långt som 30 meter in i skogen. Påverkan är mycket kraftigare vid kanter mot söder än mot norr. Ofta lämnas bredare kantzoner där det är raviner och blöt mark. Kristoffers resultat visar på att ett motsatt mönster skulle vara bättre. För mossor och snäckor skulle bredare kantzoner behövas på torrare mark och i flack terräng för att skydda de känsligaste arterna.

Ett förslag som Hylander för fram är att kantzonsbredden skall variera. Breda kantzoner (>40 m på var sida) behöver lämnas vid känsliga biotoper medan smalare (ca 5–10 m) kan lämnas utmed andra sträckor. I ljuset av hans avhandling framstår dagens bruk där smala (~10 m) eller inga kantzoner lämnas utmed bäckar som otillräckligt för att skydda den biologiska mångfalden i dessa speciella miljöer.

Fredagen den 7 maj försvarar Kristoffer Hylander, institutionen för ekologi och geovetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Living on the edge – effectiveness of buffer strips in protecting biodiversity in boreal riparian forests. Svensk titel : Leva på gränsen – nyttan av kantzoner för skydd av biodiversitet i boreal strandskog.Disputationen äger rum kl 10.00 i P.O. Bäckströms sal, Sveriges lantbruksuniversitet. Fakultetsopponent är professor Ellen Macdonald, Department of Renewable Resources, University of Alberta, Kanada.

E-publicering: publications.uu.se/umu/theses/abstract.xsql?dbid=233

Kristoffer Hylander nås på:Tel: 090-786 96 42
E-post: kristoffer.hylander@eg.umu.se

Redaktör: Carina Dahlberg