Hoppa direkt till innehållet

Kakor

För att kunna chatta behöver du tillåta att Microsoft Dynamics använder kakor.

printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 15 jul, 2013

Spännande utbytesår i japanska Sendai

NYHET Martina Westman tog chansen att åka som utbytesstudent under sin utbildning. Hon upplevde ett spännande år i Sendai i Japan, där hon fick vara med och genomföra ett bergvärmeprojekt på sitt värduniversitet.

– Efter jordbävningen ville de trappa ned på kärnkraftsberoendet och installera en bergvärmepump i byggnaden där ”mitt” laboratorium låg. Mitt uppdrag blev att simulera hur långt ifrån varandra borrhålen behövde vara för bästa resultat. Jag gjorde också ett program i Matlab för att visa hur regnvatten påverkade värmeöverföringen, de har ju mycket nederbörd i Japan.

Martina och hennes pojkvän, som liksom hon läst civilingenjörsprogrammet i energiteknik vid Umeå universitet, kom till Japan bara ett drygt halvår efter den kraftiga jordbävningen i Tohoku-regionen 2011. En tsunami följde på jordskalvet och Sendai, den största staden i områden, drabbades hårt av förödelsen längs kusten.

Aupair i Australien

– Vi blev inte avskräckta av jordbävningen, men mina föräldrar var förstås panikslagna inför att jag skulle åka, berättar hon. När vi väl kom dit såg man först inte så mycket spår av skalvet, fast folk vi träffade pratade förstås om mycket om det som hänt. Längs kustremsan däremot var det mycket bråte överallt och på en del ställen fanns bara husgrunderna kvar.

Efter gymnasiet hade Martina Westman inte en aning om vad hon ville läsa. Hon sökte ändå till jägmästar- och apotekarprogrammet, men började aldrig. I stället reste hon som aupair till Australien och jobbade i ett halvår i en tvåbarnsfamilj med vingård utanför Adelaide och reste därefter omkring i landet.

– På vårkanten blev det dags att söka till universitetet. Dagen innan ansökningstiden gick ut visste jag fortfarande inte vad jag ville, men tänkte att civilingenjör nog var brett och bra. När jag surfade runt på Umeå universitets hemsida fastnade jag för energiteknik, mycket för att jag såg de fina bilderna på vindkraftverk. Jag har nog alltid velat jobba med miljö på något sätt, så jag tänkte att ”det här testar jag” och det har jag inte ångrat!

Bra gemenskap i klassen

De första åren på utbildningen var rätt tunga, tycker Martina. Tempot var tydligt högre än på gymnasiet och hon fick kämpa för att klara av matematiken och programmeringen.

– Jag är nog mer för kemi, biologi och miljö, så det blev roligast i slutet då jag inriktat mig mer mot bioenergi och vindkraft.

Martina hade inga särskilda förväntningar på studentlivet och blev glatt överraskad över hur bra gemenskap det snabbt blev i klassen.

– Första åren var jag med på mycket som anordnades med klassen, sittningar och sådant. Men ville verkligen vara med för att inte missa något!

I klassen träffade hon också sin nuvarande pojkvän. Tillsammans valde de att under fjärde året läsa utomlands. Valet föll på Japan och Tohokus tekniska universitet i Sendai.

– Alla studenter på masternivå där tillhör en forskargrupp, så man fick söka till ett laboratorium som styrdes av en professor vars ämne man tyckte var intressant. Det var ganska annorlunda att plugga i Japan jämfört med Sverige. Vi blir mer vägledda, i Japan fick man liksom uppfinna hjulet på egen hand.

Buga på rätt ställen

Martina hade turen att få se sitt bergvärmeprojekt bli verklighet under vistelsen. Hennes professor var också mån om att hon skulle få vara med under alla delar av projektet.

– Jag fick sitta med i möten om hur de skulle bygga borrhålen. En massa gamla japanska herrar från byggfirmor var där och de kunde ingen engelska, men det var ändå viktigt att jag satt där och bugade på rätt ställen, så att de skulle se att jag hövlig, fast jag inte fattade något av vad de pratade om!

Var de japanska studenterna lätta eller svåra att komma in på livet?
– Lite svåra, främst för att språket var en barriär, även om folk på universitetet ju kunde engelska. Det var inte så naturligt att bjuda hem folk, man träffades hellre på stan för en fika. Men vissa japaner lärde vi känna bra, bland annat en tjej som vi träffade redan på flyget och fortsätte träffa hela året. Hennes familj blev vi hembjudna till.

Hur bodde ni?
– I studentbostäder, det såg ut som på Ålidhem ungefär. Jag fick bo i en korridor bara för tjejer, de var jättestrikta med det och det fanns vakter på området. Det kändes lite märkligt, min pojkvän och jag hade ju bott ihop innan. Det fanns familjelägenheter, men det var bara för gifta par.

Vindkraftprojekt

Tillbaka i Umeå har Martina Westman ägnat vårterminen åt sitt examensprojekt.

– Det har handlat om vindkraft. Jag har varit på SCA i Sundsvall. De håller på att projektera för nya vindkraftsparker och min uppgift har varit att optimera det antal kraftverk man kan placera på en viss yta, beroende på terrängen och sådant.

Har det varit annorlunda att jobba med det jämfört med projektet i Japan?
– Ja, det har känts mer verkligt, inte minst för att jag kan prata med mina arbetskamrater här. Det var en riktig uppgift i Japan också, men jag var ändå lite utanför på grund av språket.

Vad är bäst och sämst med att plugga i Umeå?
– Bäst är att det är en sådan bra gemenskap på campus och en fin stad med nära till natur. Sämst kanske att det inte är lika stort nöjesutbud som i till exempel Stockholm och Göteborg.

Vilka särskilda kvaliteteter tycker du att energiteknikprogrammet har?
– Bäst är spetskurserna, att man kan inrikta sig till exempel mot förnyelsebar energi.

Vad skulle du säga till någon som funderar på att söka denna utbildning? Vad ska man vara för typ av person eller gilla att hålla på med?
– Man kan nog vara väldigt många olika typer av person. Många i min klass är väldigt teknikintresserade, medan jag däremot är ganska ointresserad av teknik och mer intresserad av miljöfrågor. Utbildningen är så pass bred att man kan jobba med väldigt olika saker efteråt.

Vilka framtidsplaner har du?
– Just nu siktar jag på att jobba i Norge och söker jobb för fullt där, bland annat som försäljningsingenjör och projektledare inom vindkraft. Både jag och min pojkvän är sugna på Norge för naturens skull. Jag är inte riktigt beredd ännu att flytta hem till Ö-vik, skaffa hus och hela det livet. Men i sommar ska jag jobba i Ö-vik, som försäljningsingenjör på Sekab som säljer gröna kemikalier.

FAKTA Martina Westman Ålder: 25 år Kommer från: Örnsköldsvik Bor: i Örnsköldsvik, flyttar till Norge hösten 2013 Familj: pojkvän
Gör på fritiden: gillar ridning och sällskapsdans, brukar gå på "styrdans", är gärna ute på hajker och plockar svamp, tränar, träffar kompisar

Redaktör: Anna-Lena Lindskog