NYHET
Polisen bör få möjlighet att använda sig av kunskaper grundade på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det anser fem personer som utbildar poliser, bland annat Anders Fällström, vicerektor för utbildning vid Umeå universitet, och Lars Erik Lauritz, föreståndare vid Umeå universitets enhet för polisutbildning.
Redan 2008 presenterades en utredning (SOU 2008:39) som föreslog att polisutbildningen skulle bli en kandidatutbildning på högskolenivå. Remissinstanserna var positiva, men regeringen sade ändå nej till förslaget och har nu beslutat att polisutbildning endast ska ges som uppdragsutbildning vid högskolor eller universitet, alltså även i fortsättningen utan att ge studenterna högskolepoäng eller fungera som forskningsmiljö.
En akademisk polisutbildning skulle utveckla mer kunskap om polisens arbete. Att regeringen inte utnyttjar den möjligheten är svårbegripligt. Vi anser att polisers komplexa roll och behovet av forskning kring polisyrket väl motiverar en högskoleutbildning.
Poliser arbetar i skiftande miljöer och har många olika arbetsuppgifter. Ofta har de makt över andra människors välbefinnande.
Som polis utsätts man för hot och stora risker. Polisen ska företräda rättvisan, lagen, samhället och medmänniskorna. Det ställer stora krav på insikter om mellanmänskliga relationer och psykologi, liksom stor juridisk och statsvetenskaplig kompetens. Som polis måste man också ha goda kunskaper om de mänskliga rättigheterna, som att alla människor är garanterade sin frihet, liksom när denna frihet enligt lagen kan inskränkas. Det brottsförebyggande ansvar som vilar på polisen kräver dessutom sociologiska och kriminologiska kunskaper.
Det ställs alltså höga krav på polisers kunskaper inom olika områden. Därför bör poliser ges möjlighet att bygga en kunskap grundad på vetenskap och beprövad erfarenhet. Regeringen menar att en utbildning utan högskolestatus kan bygga på en sådan grund. Det är bara delvis rätt.
En polisutbildning kan inte bygga på det vetenskapliga område som går under beteckningen polisiärt arbete utan att ett sådant får möjlighet att utvecklas. Så är inte fallet i och med regeringens beslut.
Utan en akademisk utbildning går det inte att göra karriär som forskare. Man kan forska i socialt arbete, psykologi, rättsmedicin eller i andra områden, och därutöver ha ett intresse för polisiärt arbete. Men man kan inte bli doktor, docent eller professor i polisiärt arbete. Och därför kommer många duktiga forskare även i fortsättningen att välja bort polisforskning, alternativen har enklare befordringsgångar och bättre finansieringsmöjligheter.
Med fler polisforskare som också är lärare skulle utbytet mellan utbildning och forskning öka. Den kompetens som forskarna skulle föra över till utbildningen skulle göra polisens verksamhet mer baserad på kunskap än vad den är idag. I regeringens dokument "Frågor och svar om polisutbildningen" står det att: "... polisyrket kräver förmåga att tillgodogöra sig och analysera kunskap, självständigt och kritiskt göra egna bedömningar, urskilja problem och föreslå lösningar. Det är dock viktigt att varva teori med praktiska inslag under utbildningen."
Formuleringarna visar på en naiv inställning till högskolepedagogik. Inget talar emot att en högskoleutbildning skulle kunna varva teori med praktik. En mängd högskoleutbildningar gör det. Det mest uppenbara exemplet är läkarprogrammet där nog ingen tror annat än att teori och praktik är oskiljaktiga. Detsamma skulle gälla för en akademisk polisutbildning. Att som i justitieminister Beatrice Asks pressmeddelande påstå att det inte vore bra att förskjuta tyngdpunkten emot mer teoretiska kunskaper är förhastat.
Vår, och den pedagogiska vetenskapens, uppfattning är att det som ministern presenterar som motsatser, teori och praktik, istället kompletterar varandra.En god praktisk kunskap kräver en god teoretisk grund. Det bästa lärandet skapas genom att man utnyttjar praktiska erfarenheter för att reflektera kring teoretisk kunskap och använder teoretisk kunskap för att reflektera kring praktiska erfarenheter.
Skribenter
Lena Fritzén, professor i pedagogik, prorektor, tillika ordförande i styrelsen för polisutbildning, LinnéuniversitetetAnders Fällström, vicerektor för utbildning, Umeå UniversitetStaffan Karp, docent i pedagogik, ordförande styrelsen för polisutbildning, Umeå universitetLars Erik Lauritz, föreståndare, Enheten för polisutbildning, Umeå universitet Betty Rohdin, utbildningschef, Enheten för polisutbildning, Linnéuniversitetet
Debattartikeln är publicerad i Sydsvenskan den 8 januari.
