NYHET Parkinsons sjukdom debuterar smygande och ny forskning visar att det finns ökad risk för depression och höftfraktur redan 25 år före parkinsondiagnos. För personer som drabbas av Parkinsons sjukdom i yngre ålder är arbetssituationen viktig för livskvalitet. Stöd från arbetsgivaren tycks särskilt viktigt för att öka möjligheterna att fortsätta arbeta. Detta enligt en avhandling vid Umeå universitet.
– Den ökade risken för depression och fallskador innan parkinsondiagnos kan spegla tidiga, subtila tecken på sjukdom i nervsystemet, säger Helena Nyström, doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering och författare av avhandlingen.
Helena Nyström har med hjälp av ett rikstäckande register, inklusive militärens mönstringsregister och nationella patientregistret, undersökt möjliga riskmarkörer innan parkinsondiagnos. Diagnosticerad Parkinsons sjukdom karaktäriseras av stelhet, skakningar, långsamma rörelser och försämrad balans, men även depression och andra icke-motoriska symtom är vanliga.
Redan vid mönstring, det vill säga 18 års ålder, uppmättes en lägre muskelstyrka hos män som 30 år senare skulle diagnosticeras med Parkinsons sjukdom. Mer än två decennier före en parkinsondiagnos var risken för höftfraktur förhöjd. Studien visade också att individer med depression hade en ökad risk för Parkinsons sjukdom över en uppföljningstid på 26 år.
– Att skillnader i muskelstyrka kunde noteras redan vid 18 års ålder är anmärkningsvärt och visar att det finns ett behov att studera riskfaktorer för Parkinsons sjukdom redan i unga år, säger Helena Nyström.
Avhandlingen innefattade också en enkätstudie med frågor om livskvalitet, hälsa och arbetsliv. 2000 personer med Parkinsons sjukdom, 67 år eller yngre, och lika många ålders- och könsmatchade kontrollpersoner bjöds in att delta. Svarsfrekvensen var 64 procent.
Enkätstudien visade att för personer som drabbas av Parkinsons sjukdom i arbetsför ålder är arbetssituationen en viktig faktor för generell tillfredsställelse med livet. Nästan 60 procent av deltagarna med Parkinsons sjukdom hade minskat sin arbetstid eller slutat arbeta på grund av sjukdomen. Däremot var chansen att fortfarande arbeta tre gånger högre hos deltagare som upplevt stöd från arbetsgivaren i rehabiliteringsfrågor, jämfört med dem som saknat sådant stöd.
– Arbetsgivaren tycks spela en särskilt viktig roll för att öka möjligheterna för att personer som drabbas av Parkinsons sjukdom ska kunna fortsätta arbeta. Det vore därför klokt att involvera arbetsgivaren i rehabiliteringsprocessen, säger Helena Nyström.
Studiedeltagare med Parkinsons sjukdom upplevde en lägre tillfredsställelse med livet än personerna i kontrollgruppen. Risken för att uppleva otillfredsställelse med livet var särskilt påtaglig hos de personer som inte arbetade, eller som fortfarande arbetade men upplevde svårigheter att klara arbetskraven.
Helena Nyström är född och uppvuxen i Skellefteå. Hon är idag anställd vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå, där hon kombinerar forskning med kliniskt arbete som AT-läkare. Helena har tidigare läst medicin vid Umeå universitet.
Läs en digital publicering av avhandlingen
Fredagen den 10 juni försvarar Helena Nyström, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Enheten för geriatrik, försvarar sin avhandling med titeln: Parkinsons sjukdom - prodromalfasen och konsekvenser i arbetsför ålder. (Engelsk titel: Parkinson's disease - the prodromal phase and consequences with respect to working life.) Fakultetsopponent: Docent Kristian Winge, Institut for Klinisk Medicin, Bispebjerg hospital, Köpenhamns universitet. Huvudhandledare: Docent Anna Nordström.
Disputationen äger rum kl. 9.00 i Aulan, Vårdvetarhuset, Umeå universitet.
Helena Nyström, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Enheten för geriatrik, Umeå universitetTelefon: 070-239 10 39
E-post: helena.nystrom@umu.se
Redaktör: Daniel Harju