Information till medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 21 oktober 2020)

Hoppa direkt till innehållet
printicon
Publicerad: 01 okt, 2020

Teknisk fysikstudenters projekt med landare blev virtuellt

NYHET Design i CAD, simuleringar och tester i en virtuell miljö. När förstaårsstudenterna i teknisk fysik under höstens första kurs iklädde sig rollen som teknikföretagare med uppdrag att utveckla landningsmoduler för katastrofområden, fick de i år arbeta med virtuella lösningar, både för att utveckla och presentera sina projekt. Allt för att begränsa spridningen av covid-19.

Text: Anna-Lena Lindskog

– Jag har tagit bort en del moment som innebär att man måste sitta nära varandra, till exempel för att bygga elektronik tillsammans, berättar Krister Wiklund, universitetslektor och biträdande programansvarig vid civilingenjörsprogrammet i teknisk fysik. Studenterna har i stället fått jobba mer med virtuell design i CAD (datorstödd konstruktion), i detta fall mjukvaran Fusion 360. I den har de också kunnat utföra fysikaliska simuleringar där man kan se hur olika krafter påverkar stabiliteten i deras virtuella design.

Uppdraget brukar se likadant ut varje år. Förstaårsstudenterna på civilingenjörsprogrammet i teknisk fysik får arbeta i grupp och sätta sin problemlösningsförmåga på prov. Som fiktiva teknikföretag kämpar de om ett kontrakt med den likaledes påhittade teknikjätten Miro Corp. Företaget utvecklar robotar som kan landsättas i katastrofområden, till exempel efter en jordbävning, för att hitta överlevande, mäta farliga ämnen eller leverera mediciner.

Studenternas uppdrag är att konstruera en prototyp till en landningsmodul med plats för mätinstrument och annan utrustning.

Möten i Zoom och ritande i CAD

I vanliga fall jobbar studenterna febrilt på campus med sina konstruktioner och avslutar med att visa upp och pröva farkosternas hållfasthet genom att släppa dem från hög höjd i MIT-husets ljusgård, MIT-Space. I år blev allt annorlunda. Att samla alla nära 80 studenter och intresserad publik till ett event i MIT-huset var inte möjligt. Och bara ett fåtal studenter i taget har kunnat använda 3D-labbet och andra lokaler under kursen.

Vilka nya krav har coronarestriktionerna ställt på studenterna?

– Generellt har alla fått använda sig mer av digital teknik, både för kommunikation via Zoom, men också för att skapa presentationer via powerpoint och rita i CAD. Vi har i år en nivå i CAD-designen som ligger skyhögt över vad vi sett tidigare år, säger Krister Wiklund.

Från programmet har man varit noga med att det är okej att jobba hemifrån, att man ska göra det vid minsta förkylningssymptom och inte behöva vara orolig för att halka efter i studierna av den orsaken. Många studenter har också jobbat hemifrån med uppgiften, konstaterar Krister Wiklund.

Äldre studenter utvecklade virtuell MIT-miljö

Under sommaren utvecklade äldre studenter på programmet en virtuell version av MIT-Place. Där har studenterna fått testa de landare de designat i CAD genom att virtuellt kasta ut dem och se hur de beter sig vid landning.

På tisdagen redovisade grupperna via Zoom sina påhittade företags prototyper. Gänget i Rescuelance visade hur en slangbella av aluminium skjuter ut kubformade landare, Techloop hade satsat på en hopfällbar kastare till sina landare, Roboscope presenterade en landningsmodul formad så att den alltid nådde marken med botten nedåt, EnGen hade satsat på återvinningsbart material i sin konstruktion, både Rescue Technology och G-Robotics hade försett sin landare med utfällbara stabiliserande ben och Fieldfare Corp lanserade en äggformad landare.

En jurygrupp med högre årskursers studenter bedömde alla bidrag utifrån presentation, design och tekniknivå och korade en vinnare. Det blev EnGen med Resculance på andra plats och Roboscope på en tredje plats.

Vad har studenterna tyckt om det nya sättet att arbeta? Och du som lärare?

– Stämningen har varit god under hela projektet, säger Krister Wiklund. Vad studenterna egentligen tyckte får jag veta när kursen utvärderas om en vecka. Det ska bli spännande att se eftersom vi hade flera nya inslag i år.

– För mig som lärare har det varit rätt likt de tidigare åren, jag springer runt och ”släcker bränder” och diskuterar konstruktioner. I år tvingade jag projektledarna att boka möten med Miro Corp, det vill säga mig, via Zoom för att jag vill att de ska få träna på den mötestekniken och det kommer jag att använda nästa år också. Mina hjälphandledare i 3D-labbet är som vanligt oumbärliga och jag har också haft äldrestudenter som handledare i det virtuella MIT-Space, det är inget jag hade kunnat göra själv, så stort tack till alla mina handledare.