Tid är en avgörande faktor vid atlantoaxial subluxation hos barn

Bakom caserapporten står Josefin Åkerstedt, tekn dr, St läkare, Caroline Karlsson, underläkare och Michel Guez med dr, överläkare vid sektionen för ryggkirurgi, Rörelseorganens centrum, NUS.

 

BildMaysam Parshan

Rapporten har fokus på en specifik halsryggsskada hos barn, vilken kan förväxlas med muskulärt betingad tortikollis. Det kan i vissa fall vara svårt att avgöra när en skada är så pass allvarlig att den kräver vidare utredning och vård. Forskningsrapporten ämnar sprida kunskap om tillståndet, då tidig upptäckt, diagnos och behandling är avgörande för utfallet för barnet.

- Vi vill vara kunskapsspridare. Det ser jag som vår främsta uppgift, säger Michel Guez.

Förhoppningen är att caserapporten upplyser kollegor som kanske vanligtvis inte jobbar specifikt med ryggskador om tillståndet, för att de i ett tidigare skede skall kunna upptäcka och mer skyndsamt handlägga den potentiellt allvarliga skadan. Atlantoaxial subluxation, innebär en vridning av den första halsryggkotan i förhållande till den andra, så att kotorna står delvis ur led. Tillståndet kan uppstå vid lindrigt trauma, te x om ett barn faller när de leker. Forskningen på området består till största del av fallrapporter och visar i stort att det är av yttersta vikt att identifiera tillståndet tidigt, för att kunna åtgärda problemet och minimera risken för bestående skador.

- Ja, att man har det i sin tankebana iallafall. Har man aldrig diskuterat det, eller om man aldrig har blivit upplyst om det så finns det inte med som en differentialdiagnos, säger Josefin Åkerstedt.

Det finns oftast en viss ”tröskel” för att  låta ett barn genomgå röntgen på grund av den strålning som de utsätts för.

- Därför kanske man i vissa fall driver den kliniska diagnostiken lite längre innan man väljer att röntga, förklarar Josefin.

Men i vissa fall är det nödvändigt att göra en röntgen, för att i ett tidigare skede upptäcka och ställa diagnosen. Nyttan överväger då eventuella risker menar Josefin.

De lyfter också vikten av att ta kontakt och söka stöd hos till exempel en ryggkirurgisk enhet för att konsultera och diskutera diagnos och behandling.

Agera skyndsamt

Tanken är inte att röntga alla barn på misstanke, utan att man värderar kliniskt och är beredd att utreda vidare i de fall där man inte ser en tydlig klinisk förbättring inom rimlig tid. Genom att ha kunskap om det här tillståndet kan läkare agera mer skyndsamt. I de fall som rapporten lyfter har ett fördröjt konstateras av subluxationen i halsryggen lett till viss permanent skada trots åtgärd.

Vad är skillnaden i prognosen att bli helt återställd med en tidig diagnos mot att upptäcka det senare?

- Det är helt avgörande. Man bör påbörja en utredning inom 5–7 dagar i alla fall. Om det går mer än en vecka, tio dagar blir det svårare att åtgärda, säger Michel.

Har det gått flera månader så kan det bli svårt att åtgärda. Riktigt småbarn, 0-2 år, måste man lägga till rätta, annars ändras hela konfigurationen av nacke och huvud, förklarar Michel Guez.

Behandlingen sker först och främst genom att patientens luxation hävs genom reposition och att läkning får ske under stöd av tex. en Haloväst, vilken fixerar huvudet och nacken i ett för läkning gynnsamt läge. Operation är allra sista utväg och något man helst undviker på små barn.

Caserapporten är publicerad i Läkartidningen, vilken utkommer till alla medlemmar i Sveriges Läkarförbund och läses av många, med olika kompetenser och yrkesinriktningar, vilket ger en god spridning.

- Jag tycker det är helt enastående, och jag vill verkligen lyfta Josefin och Caroline som har drivit det här, säger Michel.

God återväxt

Ryggsektionen på NUS fortsätter att utveckla sin forskning samt kliniska verksamhet. Vi har verkligen återväxt med jätteduktiga kommande kollegor som är intresserade och ambitiösa, fortsätter Michel.

- Det är helt avgörande för lärandet och ens utveckling att vara omgärdad av kompetenta seniora kollegor, flikar Josefin in.

Ryggsektionen idag består av ett tiotal kollegor, varav ett par stycken är aktivt forskande. Trots att gruppen är liten, ser Michel och Josefin att det finns stora styrkor i gruppen.

- Det finns en innovativ, framåtblickande anda hos alla våra seniora, där man försöker implementera det senaste och utveckla sig och inte stagnera, säger Josefin.

Möjligheterna i forskningen är stora. Michel ser att framtiden ser lovande ut, med flera unga forskare som har ett stort driv och forskningsintresse, samt med uppstartade samarbeten både nationellt, och internationellt. Vi försöker samarbeta utanför vår egen sfär för att bygga en starkare forskning, också med andra ryggsektioner, säger Josefin.

- Det har aldrig funnit så mycket intressen och initiativ till forskning som nu, avslutar Michel.

Läs hela artikeln i länken nedan.