Hoppa direkt till innehållet

Information till studenter och medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 22 februari 2021)

printicon
Publicerad: 06 dec, 2005

Tumörens omgivning viktig för effekten av behandling vid spridd prostatacancer

NYHET Tumörcellernas närmaste omgivning är viktig för resultatet av hormonbehandling vid spridd prostatacancer, visar Nina Ohlson i den avhandling hon försvarar vid Umeå universitet den 16 december.

Sedan många år behandlas spridd prostatacancer genom att man blockerar produktionen eller effekten av det manliga könshormonet testosteron, s.k. kastrationsbehandling. Till att börja med är det mycket effektivt men efter ett par år upphör effekten. De egentliga orsakerna till att den här behandlingen hämmar tillväxten av prostatacancer är okända, liksom skälet till att effekten försvinner efter en tid. I avhandlingen studeras hur prostatatumörer svarar på hormonbehandling, hur effekten skulle kunna förstärkas och om det långsiktiga resultatet kan förutsägas tidigt under behandlingen.

Genom provtagning från prostatatumörer, normala prostatakörtlar och deras omgivande stödjevävnad visas att hormonbehandlingen redan efter några dagar leder till celldöd och minskad bildning av ”prostataspecifikt antigen” (PSA) i tumören och i omgivande normal prostatavävnad. I sådana vävnadsprov kan behandlingssvaret avläsas mycket snabbare än genom att på sedvanligt sätt mäta PSA-värdet, som minskar efter några månader. Märkligt nog är styrkan på behandlingseffekten i primärtumören inte alls kopplad till graden av PSA-minskning i blodet. Sannolikt beror det på att en betydande del av det PSA som uppmäts i blodet kommer från metastaser och att de troligen svarar sämre på behandling.

Fynden talar indirekt för att det är bäst att mäta det tidiga behandlingssvaret i vävnadsprov från metastaser. Styrkan på terapisvaret, dvs. hur många tumörceller som dör, avgörs delvis av hur väl den omgivande stödjevävnaden svarar på behandling. Denna vävnad bildar normalt faktorer som motverkar celldöd och efter hormonbehandlingen ska dessa ämnen försvinna, celler dö och vävnaden krympa. I många prostatatumörer förefaller det ha uppstått något fel på stödjevävnaden, som gör att den inte svarar så bra på hormonbehandling och fortsätter bilda ämnen som motverkar celldöd.

Fynden talar för att effekten av hormonbehandling borde kunna förstärkas om dessa ämnen kan blockeras. Eftersom stödjevävnaden i metastaser är en annan, och mindre beroende av manligt könshormon än den i prostata, är det rimligt att anta att metastaser inte svarar på samma sätt på hormonbehandling som primärtumörer. Den frågan behöver studeras vidare. Nina Ohlson är doktorand vid enheten för patologi och kan nås på tel. 090-785 15 43, e-post: nina.ohlson@medbio.umu.se

Avhandlingen läggs fram fredagen den 16 december vid Inst. för medicinsk biovetenskap och Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, och har titeln Early effects of castration therapy in non-malignant and malignant prostate tissue. Svensk titel: Tidiga kastrationseffekter i normal prostata och prostatatumörer.

Disputationen äger rum kl. 13.00 i sal E04, byggnad 6E, NUS. Fakultetsopponent är MD PhD Marja T. Nevalainen, Lombardi Comprehensive Cancer Center, Georgetown University, Washington DC, USA.

Redaktör: Hans Fällman