NYHET Varje år transporterar Umeälven upp emot två ton uran genom Umeå. Uranet kommer främst från vittring av jordar och berg i älvens avrinningsområde.– Hade det inte varit för de västerbottniska myrarna skulle urankoncentrationen i Umeälven troligen vara nästan dubbelt så hög, säger Fredrik Lidman som försvarar sin avhandling om metaller och radioaktivitet i miljön vid Umeå universitet den 11 oktober.
Uran är ett radioaktivt grundämne som förekommer naturligt i miljön. I Umeåtrakten kan man vanligen hitta några milligram uran i ett kilogram jord, men framför allt i inlandet finns platser med betydligt mer uran. Regn och snöfall leder till att stora mängder vatten passerar genom marken och detta gör att metaller frigörs från jordarna och rinner ut i bäckar, åar och älvar. Till vittringen kommer också ett delvis naturligt och delvis mänskligt orsakat nedfall av metaller från atmosfären.
– För att kunna ta bättre hand om miljön behöver vi en djupare förståelse för hur olika ämnen rör sig genom landskapet, menar Fredrik Lidman. Det gäller inte bara skyddet av våra sjöars och älvars vattenkvalitet i dag utan även om att kunna förutse konsekvenserna av framtida klimatförändringar och utsläpp, exempelvis från gruvbrytning.
I sin avhandling visar Fredrik Lidman att utbredningen av myrar är en av de viktigaste faktorer som styr flödena av metaller i det norrländska landskapet. Således kan det vara stora skillnader i vattenkemi mellan intilliggande och till synes likartade bäckar. Detta gäller inte bara uran utan även många andra metaller såsom nickel, torium, koppar och sällsynta jordartsmetaller som binder starkt till torv. Dessa ämnen fastnar därför i myrarna som därigenom fungerar som ett slags filter för vattnet. Samtidigt som detta minskar metallbelastningen på sjöar och vattendrag innebär det också att stora mängder metaller blir kvar i landskapet under lång tid.
Forskningen har framför allt bedrivits i Krycklans avrinningsområde utanför Vindeln som med åren vuxit fram som en av de viktigaste platserna i studiet av det nordliga skogslandskapet. Projektet har genomförts i samarbete med Svensk Kärnbränslehantering som är intresserade av att bättre förstå hur radioaktiva ämnen rör sig i miljön.
– Även om två ton uran kan låta mycket finns det dock ingen orsak att oroa sig. Med tanke på älvens storlek blir urankoncentrationen trots allt ganska låg, understryker Fredrik Lidman.
Fredrik Lidman har en civilingenjörsexamen med inriktning mot miljö- och vattenteknik från Uppsala universitet och doktorerar i naturgeografi vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet. Han är uppvuxen i Vännfors utanför Vännäs.
Fredagen den 11 oktober försvarar Fredrik Lidman, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet sin avhandling med titeln: Radionuclide Transport in the Boreal Landscape - U, Th and Other Metals in Forests, Wetlands and Streams. Svensk titel: Radionuklidtransport i det boreala landskapet – uran, torium och andra metaller i skogar, våtmarker och vattendrag. Opponent: Dr. Oleg Pokrovsky, Centre National de la Recherche Scientifique, Toulouse universitet, Frankrike. Huvudhandledare: Prof. Hjalmar Laudon, institutionen för skogens ekologi och skötsel, Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Lilla hörsalen, KBC-huset, Umeå universitet. Sessionen är öppen för allmänheten.
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-80485
Fredrik Lidman, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap Telefon: 070-279 64 22
E-post: fredrik.lidman@emg.umu.se
Redaktör: Ingrid Söderbergh