NYHET Många personer med symtom som kan föranleda misstanke om cancer, tvekar när det är dags att uppsöka primärvården, särskilt när symtomen inte upplevs som allvarliga eller livshotande. Forskning bland patienter med tjocktarms- och lungcancer visar att små förändringar i hur läkare och sjuksköterskor inom primärvården avslutar patientbesöket kan bidra till tidigare diagnosticering av cancer och därmed förbättra både överlevnad och behandlingseffekt.
I en studie har forskare vid bland annat Umeå universitet, Karolinska institutet och Lunds universitet, under ledning från brittiska Oxford University, intervjuat 155 personer mellan 35-86 år inom sex månader efter att de diagnosticerats med lung- eller tjocktarmcancer. Patienterna ombads berätta om hela händelseförloppet från och med att de först upptäckte tecken på hälsoproblem, till vad som ledde fram till att uppsöka en läkare och få diagnos. Eftersom överlevnad vid lung- och tjocktarmcancer mellan 1995 och 2007 var konstant högre i Sverige än i Danmark och England, speciellt under första året efter diagnos jämförde forskarna patienternas berättelser från Danmark, England och Sverige om deras väg till diagnosen.
I berättelserna fanns märkbara skillnader mellan de tre länderna vad gäller primärvårdsläkarnas tydlighet och kommunikation i samband med patientens besök. Patienterna i England och Danmark berättade att de varken visste om eller när de skulle återkomma till sin primärvårdsläkare när symtom kvarstod eller återkom. De svenska patienterna beskrev däremot att de fått tydliga handlingsplaner med instruktioner om att i så fall återkomma inom en angiven tidsperiod.
I studien konstateras att patienternas såväl upplevda ovisshet som falsk trygghet samt ineffektivitet och stress i samband med upprepade läkarbesök kan minskas om primärvårdsläkare avslutar patientbesöket med att tydligt kommunicera en handlingsplan om vad patienten ska göra om symtomen kvarstår. Artikelförfattarna rekommenderar att alla primärvårdsbesök bör avslutas med att läkaren ger explicita råd kring vad patienten ska vara observant på samt tydliga instruktioner om att återkomma om symptomen inte försvinner eller återkommer.
– Primärvården är oftast ingången till all specialistvård liksom cancervården och därmed har distriktssköterskor och distriktsläkare en oerhört viktig roll när de möter patienter, säger Senada Hajdarevic, lektor vid Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet och medförfattare av artikeln i BMJ Open.
–Att upptäcka och diagnosticera cancer tidigt kan innebära skillnaden mellan liv och död. Det är samtidigt en komplex process som oftast börjar med att patienterna uppsöker primärvården och då berättar om tecken eller symtom som de upplever och är osäkra på. Våra resultat bekräftar återigen att god tillgänglighet till primärvården liksom tydlighet i läkares patientkommunikation är lika viktiga för tidig cancerdiagnos som att allmänheten känner till vad som kan vara symptom och tecken på cancer.
Enligt Senada Hajdarevic visar studiedeltagarnas berättelser också hur betydelsefullt det är för tidig cancerdiagnos att distriktsläkare och distriktssköterskor tydligt kommunicerar och överenskommer med patienten om uppföljning. Det kan handla om att ta ny kontakt om symptom, som exempelvis ihållande hosta och heshet som inte avtar på 3-4 veckor eller blödning från ändtarmen, kvarstår och inte går över. Det är enligt forskarna också viktigt att patienter känner sig välkomna att återkomma om deras symptom inte går över eller återkommer, utan att känna att de belastar vården.
– Förutom att öka allmänhetens kunskap om symtom kring cancersjukdom är det också lika viktigt att minska barriärer för patienten att uppsöka primärvården om man upplever att något är fel. En sådan barriär kan uppstå då patienter, som kanske redan sökt för vissa symtom, inte är säkra på vad de ska göra om symtomen återvänder. Patienter kanske till och med oroar sig för att ”slösa med vårdpersonalens tid”, säger Senada Hajdarevic.
Denna forskningsstudie är bland de första som undersökt hur patienter, på ett personligt plan, upplever förloppet kring sin cancerdiagnos. Resultaten ger större förståelse kring det som tidigare studier inom så kallad International Cancer Benchmarking Partnership rapporterat, nämligen att ingen enskild faktor kan förklara skillnader i canceröverlevnad som finns mellan höginkomstländer med allmän hälso-och sjukvård.
Senada Hajdarevic, Institutionen för omvårdnad, Umeå universitetTelefon: 090-786 9124
E-post: senada.hajdarevic@umu.se
BMJ Open, artikel: Patients’ initial steps to cancer diagnosis in Denmark, England and Sweden: what can a qualitative, cross-country comparison of narrative interviews tell us about potentially modifiable factors? Författare: John MacArtney, Marlene Malmström, Trine Overgaard Nielsen, Julie Evans, Britt-Marie Bernhardson, Senada Hajdarevic, Alison Chapple, Lars E Eriksson, Louise Locock, Birgit Rasmussen, Peter Vedsted, Carol Tishelman, Rikke Sand Andersen, och Sue Ziebland. DOI: 10.1136/bmjopen-2017-018210.
Redaktör: Daniel Harju