Umeå fick Sveriges första kvinnliga kirurgprofessor

Specialist i kirurgi har hon bara varit i ett år, men meritlistan är lång. Vid dryga 40 har hon gjort en akademisk raketkarriär, kantad av priser och karriärbidrag. Utnämningen vid Umeå universitet var inte oväntad, men kom på grund av åldersskifte på Kirurgcentrum mer förr än senare. – Jag må vara den första – men jag är inte den sista. Och jag är ödmjuk nog att förstå att min utnämning spelar stor symbolisk roll för många kvinnliga kirurger som länge fått kämpa i motvind. Malin Sund, Sveriges första kvinnliga professor i kirurgi Först - men inte sist. Sveriges första statligt finansierade kvinnliga professor heter Malin Sund och finns i Umeå. I deras världsbild med kirurgin som manlig bastion var en sådan utnämning osannolik. Idag tar Malin gärna på sig rollen som förebild för en ny generation – i både labb och operationssal. – Tiderna har ändrats och jag vill så gärna visa hur otroligt roligt det här jobbet är. Samtidigt erkänner hon att hon måste acceptera att först definieras utifrån sitt kön. Men marginaliserats har hon inte. Tvärtom menar hon att hon aldrig hamnat där hon är utan starkt stöd av just män. Det var när hon kom till Umeå och AT-tjänstgöring efter läkarexamen i Uleåborg som hon blev handplockad. Mentorerna var en dynamisk duo, klinikchefen Anders Sylvan och kirurgprofessorn Peter Naredi. Parhästarna kunde både driva upp produktionen och visa genuint intresse och stöd till de blivande läkarna. Båda stöttade uttalat rekryteringen av duktiga kvinnor till kirurgin. I både hantverk och forskning identifierade de snabbt Malin som ett löfte. – De gav mig en otroligt bra plattform att bygga på, inspirerade med många utmaningar. Och de satte gränser. Anders Sylvan var tydlig med att grabbighet inte fick förekomma. Poängterade att minsta tecken på beteenden som hade med hennes kön att göra skulle uppmärksammas. – ”Kom till mig direkt om det händer” sa han, men det behövde jag aldrig göra. Någon kvinnofientlighet har jag aldrig upplevt på kirurgen, säger Malin. När hon började på universitetssjukhuset var kvinnorna i kirurgin få. Idag är hälften av ST-läkarna kvinnor och Kirurgcentrum ligger med 20 procent på snittet för riket. Hon är en sådan som tänker fort, pratar fort, går fort. Otålig, men skicklig på att fokusera när det gäller. Alla kirurger måste ha tålamod när de opererar, säger hon. Och faktum är att hon tycker att hon hamnat på precis rätt plats. Att forskarkarriären hittills gått snabbare än den kliniska är ingen markering. Hon betonar gärna hur roligt det är att operera. – Jag trivs så bra här och tycker att jag passar bra in i mentaliteten. Och jag gillar att arbeta med händerna! Ska man välja kirurgi måste man det, annars är det inte värt slitet. En viss flexibilitet på hemmaplan är också nödvändig, betonar hon. En bra partner är en tillgång i en jourtyngd verksamhet som kirurgin. Men det är kombinationen forskning och klinik som gör jobbet så roligt. – Umeå har en otrolig fördel med så fantastiska biobanker och ett så nära samarbete mellan klinik och laboratorier. Som post doc på Harvard – finast av de fina – vet hon att det kan vara stora problem att få till det arbete hon vill bedriva. Samarbetet med Harvard har hon kvar, men problemen slipper hon i Umeå. – Att både forska och operera är inte busenkelt och går definitivt inte att göra var som helst i världen. Men här går det, säger hon. Hennes egen forskning handlar om att hitta markörer för cancer i bukspottskörtel, tarm och lever – sjukdomar med dålig prognos. I tre år har hon haft stöd från landstinget i ett så kallat spjutspetsprojekt som nu går mot sitt slut. Och som ser ut att ha lyckats. De kombinationer av markörer hon identifierat har hon sedan sökt i prover som cancerpatienterna tidigare lämnat i de västerbottniska biobankerna. – Det ser ut som om vi prospektivt, flera år i förväg, kan se ett mönster hos de patienter som sedan insjuknat i bukspottkörtelcancer. Resultaten ska nu valideras i ett externt material, patienter i biobanken Malmö kost och cancer. Forskningen är, menar hon, en förutsättning för den kliniska verksamheten. Och villkoren för att göra praktik av teori är goda i Umeå. Translationen, där resultaten från labben snabbt förs ut i klinisk praktik, är kort på universitetssjukhuset. Kirurgin har inte alltid varit känd för att erbjuda en innovativ forskningsmiljö, men nu är utvecklingen mycket god, menar hon. De flesta av klinikens läkare är knutna till olika forskningsprojekt och flera nydisputerade kollegor har rest ut i världen för post doc-perioder. Och det är en investering i inspiration. Hoppet är att de ska komma tillbaka med idéer och bygga upp egna forskargrupper inom kirurgin. – Vi måste bli ännu smartare, mer produktiva och hela tiden utveckla kvaliteten. Miljön ska vara sådan att vi tänker forskning, tänker utveckling, tänker duktig kliniker – men också ständigt tänker hur vi blir ännu bättre. Med den regionaliserade läkarutbildningen skapas länkar som Malin menar knyter regionen närmare. Förutsättningarna för kliniska studier på den knappa miljon som bor här är goda. Kirurgin har en lång tradition av samarbete och har redan exempel på studier som drivits på olika sjukhus i länet. Med hela norra regionen som underlag för studier så kan man, menar Malin, göra riktigt bra klinisk och patientnära forskning även här. – Knyter man ihop denna säck med bra biobanker och patientregister så har man ett helt unikt underlag att jobba med. Hon poängterar att universitetssjukhuset som regionsjukhus tillsammans med universitetet har en stor och viktig uppgift att leda denna utvecklingen i Norrland. – Vi måste stå oss mot övriga universitetssjukhus i Sverige, inte försöka skydda oss i kraft av vår geografi. Men ibland tycker jag att vi velar i vår roll som regionsjukhus – en roll som ska vara solklar. Vissa saker i strukturen gäller det att acceptera och inse, menar hon och ser det som självklart att till exempel avancerad cancerkirurgi till stora delar ska göras i Umeå. Det är också viktigt att nationellt vara bra på det vi gör. – Det betyder sannolikt att all kirurgi inte ska göras överallt. Att i stället nischa de olika kirurgiska ingreppen kan faktiskt höja kvaliteten. Det handlar inte om att bygga B-lag – utan om att bli duktig på det man gör. Lycksele lasarett är, menar Malin, ett lysande exempel. – Från att ha varit i farozonen som klinik har de blivit superspecialister med hög kvalitet i registren på till exempel fetmakirurgin. Det är en fantastisk utveckling. Hennes egen utveckling ser inte sämre ut. Professuren hon fått är nämligen ytterligare unik i så måtto att den är den första statliga till en kvinna. Och det betyder att hon fått ett generöst startbidrag från Umeå universitet. Läget är kort sagt lysande:
– Jag har fått ett fantastiskt startpaket! Det gör att jag kan rekrytera fler doktorander och förstärka min forskningsgrupp ytterligare.

Redaktör: Karin Wikman