NYHET Forskning kräver kreativitet och förmåga att ställa bra frågor. Det är utgångspunkten för IceLab Camp. Under en höstvecka träffas unga forskare med olika vetenskapliga bakgrund på kursgården Kronlund utanför Vindeln för att tillsammans utveckla sin kommunikativa och kreativa förmåga.
– Som student blir man duktig på att svara på frågor och lösa problem. Det är egentligen det man tränas på från första klass till sista året på universitetet. Forskning är något helt annorlunda, det handlar väldigt mycket om att ställa bra frågor. Som doktorand kastas man rakt in i det, det är helt nya krav, säger Martin Rosvall, fysiker och forskare vid IceLab på Umeå universitet.Därför var det en aha-upplevelse när han som doktorand fick delta i ett läger för unga forskare vid Université Paris Descartes, där deltagarna fick träna på att vara kreativa och formulera vetenskapliga frågor. Martin Rosvall kände direkt att om han fick chansen skulle han ordna ett liknande läger på hemmaplan. Nu är det fjärde året som IceLab Camp arrangeras.
Visklek med bilderNär vi besöker Kronlund har deltagarna samlats för en kreativitetslek som uppvärmning inför dagens arbete. Sittande i ring gör de en variant av ”viskleken” med bilder i stället för ord. Alla får rita en enkel symbol på en lapp som läggs överst i en hög med lappar. Varje hög skickas sedan ett steg till vänster, nästa person får kasta en snabb blick på symbolen, lägga lappen underst i högen och teckna av den ur minnet. Efter 15 sekunder skickas högen ett steg åt vänster igen.
Bilden: Deltagarna i IceLab Camp värmer upp med en kreativitetslek inför dagens arbete. Sittande i ring gör de en variant av ”viskleken” med tecknade symboler i stället för ord.
När alla högar vandrat ett varv runt radas lapparna upp för att se om och hur bilderna förändrats. Rummet bubblar av diskussion och skratt. Medan vissa figurer behållit form och betydelse nästan intakt har andra förlorat viktiga element eller plötsligt fått nya. Något så simpelt som ett frågetecken har tappat sin prick och ser i slutänden ut som en banan eller bumerang. Hur gick det till?En fyrkantig symbol får ett tak och blir i nästa steg ett hus med fönster, medan en stiliserad bil råkar bli upp- och nedvänd och plötsligt tolkas som ett ansikte som får näsa och mun.– Kan vi generalisera resultaten, undrar Martin Rosvall. Vilka symboler överlever och inte? Vilka hypoteser kan vi ställa och hur kan vi testa dem?– Om man gör något andra kan relatera till, till exempel en stjärna eller en åtta, verkar den bestå, konstaterar Natalie Schluter.
Lära av varandraDeltagarna på lägret kommer från olika länder och har skilda vetenskapliga bakgrunder. Tanken med det är att de ska lära av varandra. Natalie Schluter kommer från Kanada, gör sin postdok vid Malmö högskola och bor i Köpenhamn. Hon har examina inom både lingvistik, matematik och beräkningsteknik och arbetar nu med algoritmer för språkbehandling.– Det handlar om att försöka få datorer att förstå ord och meningar, till exempel för att kunna översätta dem maskinellt. Det är inte så enkelt, ett språk har ett ändligt antal ord, men ett oändligt antal saker man kan uttrycka med språket. Så ett datorbaserat språkbehandlingssystem är svårt att få helt perfekt, även det skett en väldig utveckling på området de senaste åren.
Vad hoppas du få ut av IceLab Camp?– Mitt fält är inte en renodlad nätverksvetenskap, men jag har märkt att jag använder många sådana begrepp och idéer i min forskning. Men nätverksforskare är så mycket bättre på det än jag är, så jag behöver lära mig mer. Den här workshopen är en bra möjlighet till det, säger Natalie Schluter. 
Bilden: Grupparbete med att formulera ett vetenskapligt problem. Nicolas Wider, Eddie Wadbro, Erin Hotchkiss och Natalie Schluter.
Efter fikat jobbar deltagarna vidare i tre grupper. De ska mejsla fram förslag till forskningsprojekt utifrån deltagarnas olika kompetenser. Natalies grupp har valt att bygga vidare på Erin Hotchkiss forskning om vattendrag.– Vi ekologer har hittills främst ägnat oss åt att undersöka en sjö eller ett vattendrag i taget, men börjar alltmer intressera sig för sambanden, hur bäckar, älvar och sjöar rinner över i varandra och hänger ihop och hur de olika delarna påverkas av förändringar i miljön, säger Erin som är post doc vid Umeå universitet.
Vattendrag som nätverkDå är det inte så dumt att i gruppen ha matematiker och datavetare med kunskaper om nätverk och komplexa system. På en whiteboardtavla har de tillsammans skissat hur ett vattenekosystem kan betraktas som ett nätverk av olika delar med sinsemellan olika egenskaper.– Nu försöker vi formulera en hypotes vi kan testa med olika simuleringar, säger Nicolas Wider som forskar om komplexa system i Zürich, Schweiz. Vad händer till exempel om man bygger eller tar bort en damm någonstans i ekosystemet? Hur kommer det att påverkar fisk och andra arter som lever där?
Bilden: – Låt oss försöka få ner så mycket som möjligt på tavlan, vi kan slipa på orden sedan, säger ekologen Erin Hotchkiss.
Sista dagen på lägret ska de redovisa sitt projekt. Förutom en klar forskningsfråga och förslag till experiment ska grupperna ha skrivit ihop första sidan till en anslagsansökan för sina projekt. Det är ytterligare en sak som forskare i början av sin karriär behöver få träna på, förklarar Martin Rosvall. Många ansökningar faller på att man inte formulerat sin fråga tillräckligt precist.De projektidéer deltagarna arbetar fram är inte i första hand tänkta att genomföras på riktigt. Det viktiga är att få träffa likasinnade från olika ämnesområden och öva på att tänka tillsammans, säger Martin Rosvall. Samtidigt kan lägret så frön för framtiden. Tidigare års lägerdeltagare har fortsatt hålla kontakt och kanske kommer de unga forskarna att etablera konkreta forskningssamarbeten så småningom.
– Jag tror absolut det, säger Natalie Schluter. Kanske behöver vi mogna lite som forskare först, men jag skulle bli förvånad om vi inte kommer att samarbeta i framtiden!
Bilden: Fysikern Martin Rosvall fick idén till IceLab Camp när han som doktorand var på ett liknande läger i Frankrike, där deltagarna fick träna sig på att ställa vetenskapliga frågor.
FAKTA IceLabIceLab är en tvärvetenskaplig forskningsmiljö vid Umeå universitet.IceLab drivs i samarbete mellan institutionerna för matematik och matematisk statistik, fysik och ekologi, miljö och geovetenskap. Vid IceLab bygger forskarna modeller och gör simuleringar för att förstå frågor som ekologer, biologer, psykologer och sociologer vanligtvis arbetar med inom sina egna discipliner.
Metoderna kan till exempel användas för att bättre förstå hur klimatförändringar påverkar ekosystem eller för att räkna ut hur en befolkning ska vaccineras mot ett virus för att få maximal effekt.
FAKTA IceLab CampEtt veckolångt kommunikations- och kreativitetsläger för masterstudenter, doktorander och postdoks med tvärvetenskapligt intresse.Leds av forskare vid IceLab och arrangeras med stöd från KBC:s forskarskola vid Umeå universitet.
Deltagarna kommer från hela världen.
Text: Anna-Lena Lindskog
Foto: Jan Lindmark
Alla deltagare i IceLab Camp, från vänster Aaron Schafer, Erin Hotchkiss, Eddie Wadbro, Ala Trusina, Vsevolod Salnikov, Martin Rosvall, Kateryna Karhina, Natalie Schluter, Rebekka Burkholz, Jonas Wickman, Nicolas Wider, Andrea Martini, Magnus Lindh och Pedro Lopes.
Redaktör: Anna-Lena Lindskog