Utvecklingen av lärarutbildningen en fråga om makt och kön
NYHET
Trots politiska reformer har forskningsanknytningen till lärarutbildningen varit svag. Det visar Inger Erixon Arreman, Umeå universitet, i sin avhandling som handlar om hur politiska beslut om förändringar av lärarutbildning mottagits och genomförts.
Hennes avhandling visar också att det finns stora skillnader mellan könen i synen på behovet av forskningsutveckling av lärarutbildning. Erixon Arreman undersöker i sin avhandling särskilt lärarutbildningens förbindelse med forskning under efterkrigstiden. Hon har också studerat hur lärarutbildare och administratörer, som tidigare varit eller idag är verksamma inom lärarutbildningsområdet, framförallt vid lärarutbildningen i Umeå, erfarit dessa förändringar.
Avhandlingen visar att lärarutbildningen haft svag förbindelse med forskning, trots olika nationella reformer i syfte att skapa forskningsstrukturer. Några exempel är 1977 års högskolereform då all lärarutbildning och pedagogisk yrkesutbildning formellt införlivades i högskoleväsendet samt de genomgripande lärarutbildningsreformerna under 1980- och 1990-talen inklusive 1993 års högskolereform som betonade vikten av förbindelse mellan högskoleutbildning och forskning. Mot bakgrund av detta fattade riksdagen år 2000 beslut om att inrätta nya forskningsstrukturer för all lärarutbildning.
Stora förändringar av svensk lärarutbildning har med andra ord skett under avhandlingsarbetet. Umeå universitet inrättade som första lärosäte i landet år 2000 en fakultetsnämnd för lärarutbildning. Nya forskningsstrukturer och ett eget forskarutbildningsämne, pedagogiskt arbete, skapades för de tidigare särskilt forskningssvaga delarna av lärarutbildning, som exempelvis utbildningar för grundskollärare, som även inkluderar lärare inom estetiska ämnesområden, samt förskollärare och fritidspedagoger.
Genom dokument och intervjuer framträder ett mönster, där lärarutbildning, med dess övervikt av kvinnliga studerande och lärare samt dess generellt lägre sociala rekryteringsbas, förblivit i en underordnad ställning inom universitetet.
Införande av nya forskningsstrukturer och forskningsinriktningar tycks vidare utmana gällande hierarkier inom universitet och högskola. Förslag till förändringar tenderar att bemötas med motstånd, även inom lärarutbildningens eget område. Vidare framkommer i studien en genusdimension i synen på forskningsutveckling.
Medan många manliga lärarutbildare i studien är avståndstagande till denna utveckling efterlyser majoriteten av kvinnliga lärarutbildare en tydligare förbindelse mellan teori och praktik. De kvinnliga lärarutbildarna uttalar i högre grad än männen ett eget intresse av att bedriva forskning på lärarutbildningens område.
Skillnader mellan könens inställning till forskningsutveckling framgår också av att proportionerligt fler kvinnor än män söker forskarutbildning i pedagogiskt arbete, nära tre fjärdedelar av doktoranderna i ämnet var kvinnor år 2004.
Den sammantagna bild som växer fram ur dokument och intervjuer visar att forskningsutvecklingen inte skett i en rätlinjig process och att den fortfarande är omdebatterad.
Fredagen den 22 april försvarar Inger Erixon Arreman, institutionen för matematik, teknik och naturvetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Att rubba föreställningar och bryta traditioner. Forskningsutveckling, makt och förändring i svensk lärarutbildning.
Disputationen äger rum kl 10.15, i Norra Beteendevetarhuset, sal Hs 1031. Fakultetsopponent är professor Elina Lahelma, Department of Education, University of Helsinki
