NYHET
Rödingar som lever i samma sjö kan ha helt olika kroppsform och beteende. Jens Andersson, Umeå universitet, har i sin avhandling undersökt vad detta beror på. Han föreslår en helt ny förklaringsmodell.
Redan under 1800-talet producerades vetenskapliga arbeten om förekomsten av två eller flera olika rödingtyper i en och samma sjö. De olika typerna skiljde sig åt såväl i utseende som på vilken föda de levde av. Fenomenet har även återfunnits hos fler arter som sik och storspigg. Bland andra arter verkar det inte förekomma alls eller åtminstone inte på ett lika slående sätt. Olika fisktyper av en art anses vara ett försteg till nya arter, d.v.s. exempel på en pågående evolution, eftersom de är vanligt förekommande och finns i flera av varandra oberoende vattendrag.
Orsakerna till att typerna kunnat uppstå har diskuterats bland forskare, men något entydigt svar har tidigare inte kunnat ges. Jens Andersson presenterar i sin avhandling ett nytt förslag till varför vissa arter utvecklar olika typer i en och samma sjö medan andra inte gör det. Han föreslår att kannibalism påverkar artens variation i antal och storlek över tiden. Det påverkar i sin tur hur mängden av fiskens föda varierar över tiden – en faktor som föreslås vara av avgörande betydelse för möjligheten att flera typer uppkommer. I arbetet visar Jens Andersson att kannibalism på romkorn och mycket små yngel har en stabiliserande effekt på själva fiskpopulationen.
Antalet fiskar varierar inte speciellt mycket över tiden. Som en följd av detta förändras inte heller mängden föda. Fiskarna kan därför specialisera sig på olika födoslag, t.ex. på djurplankton eller bottendjur, och därmed kan också olika fisktyper uppstå. Kannibalism på romkorn och tidiga yngel har hittats hos röding, sik och spigg, vilket därmed stödjer den presenterade teorin. Avsaknad av kannibalism, eller kannibalism på senare stadier, kan däremot leda till att fiskpopulationen varierar mycket över tiden. Likaså kommer fiskarnas föda att variera, en effekt som föreslås motverka uppkomsten av flera typer. Fiskarna tillåts aldrig att specialisera sig på ett födoslag. Så snart de börjar nå någon form av specialisering är den resursen på väg att ta slut.
De tvingas därför byta till andra födoslag. Exempel på arter som uppvisar stor variation i fiskpopulationerna är abborre, mört och siklöja. De verkar också sakna samma tydliga typer som existerar hos röding, sik och storspigg. Jens Andersson har kunnat undersöka denna koppling mellan ekologi och evolution tack vare den starka forskningsmiljö inom populationsekologi som finns vid Umeå universitet genom professor Lennart Persson i samarbete med professor André de Roos, Amsterdams universitet (vilka båda fungerat som handledare).
Fredagen den 9 december försvarar Jens Andersson, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln The development of resource polymorphism – Effects of diet, predation risk and population dynamical feedbacks. Fakultetsopponent är professor David Reznick, University of Carlifonia, USA.
Jens Andersson är uppväxt i Jakobsberg. Han har nu påbörjat ett nytt arbete som ansvarig för fiskefrågor inom renbetesfjällen i Jämtlands län, där hans parallella studier i beståndsutveckling hos röding kan komma väl till pass. Doktorandperioden har finansierats av FjällMistra. Läs hela eller delar av avhandlingen på: www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=639
För ytterligare information, kontakta: Jens Andersson Telefon: 063-146073, 070-2996073 E-post: jens.andersson@emg.umu.se