Hoppa direkt till innehållet

Information till studenter och medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 22 februari 2021)

printicon
Publicerad: 03 dec, 2004

Värk i nacken försämrar balans och koordination

NYHET Med objektiva metoder för att mäta funktionsstörningar kan möjligheterna för rehabilitering vid kronisk nacksmärta förbättras, konstaterar Peter Michaelson i den avhandling han försvarar vid Umeå universitet den 8 december.

Värk i nacken är vanligt, särskilt bland kvinnor, och orsakar mycket lidande och stora kostnader. Den behandling och rehabilitering som kan erbjudas vid kronisk nacksmärta är idag bitvis bristfällig.

En viktig orsak är för lite kunskap om hur detta tillstånd uppkommer och varför det ibland leder till långvariga besvär med bl.a. nedsatt känsel, balansrubbningar och störningar av muskelkoordinationen. En annan orsak är att det saknas metoder för att objektivt registrera olika symtom vid nackvärk. Sådana metoder är nödvändiga både för att kunna ge patienterna bättre förståelse för sina besvär, och för att möjliggöra verkningsfulla rehabiliteringsmetoder.

I avhandlingen testas ett antal metoder för att objektivt och kvantitativt mäta funktioner hos en grupp patienter med kronisk nackvärk. Vissa hade nackproblem till följd av en pisksnärtsskada medan andra hade utvecklat sin nacksmärta över en längre tid, ofta genom arbetet. Resultaten från patienterna jämfördes med motsvarande data från en grupp friska försökspersoner.

Det visade sig att patienter med kronisk nackvärk har mycket individuella störningar som inte tycks vara specifika för nackvärk med olika ursprung. För vissa patienter påverkas balansen, för andra försämras den sensoriska informationen om huvudets position i förhållande till bålen och för en del utvecklas ett långsammare och ryckigare rörelsemönster. Hos de flesta är dock både motoriska och sensoriska funktioner påverkade samtidigt.

I avhandlingen visas att de objektivt registrerade störningarna överensstämde väl med de funktionsrubbningar som patienternas själva uppgav sig ha. Sambanden mellan olika störningar indikerar att de i huvudsak orsakas av omedvetna neuromuskulära mekanismer, och att det sannolikt är flera mekanismer som i olika grad påverkar motoriska störningar.

I en separat delstudie visas att förändringar i självupplevd smärta efter traditionell rehabilitering av patienter med kronisk värk i nacke eller rygg kan förutsägas förhållandevis väl av egenskaper som kan mätas före rehabiliteringen. De patienter som inte förbättrades efter rehabiliteringen var väsentligt lättare att identifiera i förväg jämfört med dem som rapporterade smärtförbättring.

Med hjälp av de metoder som beskrivs i avhandlingen ökar möjligheterna till objektiv registrering av funktionerna hos människor med nackvärk. Därigenom kan dels rehabiliteringen individanpassas, dels nya metoder utvecklas för rehabilitering av specifika funktionsstörningar.

Peter Michaelson är verksam vid Södra Lapplands Forskningsenhet, Vilhelmina, och nås på tel. 0911-105 58, mobil 070-617 45 57, e-post: peter.michaelson@vilhelmina.com

Avhandlingen läggs fram vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Idrottsmedicin, Umeå universitet; Södra Lapplands Forskningsenhet, Vilhelmina samt Belastningsskadecentrum, Umeå, och har titeln ”Sensorimotor characteristics in chronic neck pain – Possible pathophysiological mechanisms and implications for rehabilitation”. Svensk titel: ”Karaktäristiska sensorimotoriska störningar vid kronisk smärta i nacken – möjliga patofysiologiska mekanismer och implikationer för rehabilitering”.

Disputationen äger rum kl 10.00 i stora föreläsningssalen, Arbetslivsinstitutet. Fakultetsopponent är professor Gwendolyn Jull, föreståndare för Division of Physiotherapy, University of Queensland, Brisbane, Australien.

Redaktör: Hans Fällman