NYHET Verktyget Nasometern, ett försök att objektivt bedöma graden av nasal röstklang, uppfattar inga skillnader mellan olika svenska dialekter. Det visar logopeden Karin Brunnegård i den avhandling hon försvarar 12 december. Brunnegård är den första som disputerar i logopedi vid Umeå universitet.
Västerbottningar i allmänhet, och Umeåbor och Skelleftebor i synnerhet, brukar sägas prata nasalt. En jämförelse med akustisk mätning av barns tal i Umeå, Stockholm och Göteborg visar dock att det inte är några mätbara skillnader i graden av nasalt tal, dvs resonans i näshålan, i de olika dialekterna. Orsaker till detta kan vara att Karin Brunnegård inte hittat just de grupper som talar nasalt, det kan också handla om att de dialektala drag som vi kallar nasala egentligen inte har med röstklang i näsan att göra. Nasal röstklang i talet uppfattas både av lekmän och logopeder men är ändå svårt att bedöma. Till hjälp i bedömningen kan logopeden använda Nasometern, men den kan inte ersätta logopeden, visar Karin Brunnegårds studier.
Det är känt från tidigare studier att lyssnarbedömning av nasalt tal är svårt. I denna avhandling visas att trots att lyssnarna är specialiserade logopeder och metodiken har anpassats efter aktuella rekommendationer så är överensstämmelsen mellan olika lyssnares bedömningar och för samma lyssnare vid upprepad bedömning inte alltid tillfredställande. Därför behöver logopedernas bedömningar kompletteras med mätning av talet i svårbedömda fall och för att få ett mått på nasalt tal. Nasometern är ett instrument som spelar in talet i en dator med hjälp av två mikrofoner fästade på var sida om en platta. Den ena mikrofonen spelar in ljud från näsan, den andra spelar in ljud från munnen.
Innan man beslutar om behandling av nasalt tal rekommenderas att man både gör en bedömning genom lyssning och genom Nasometermätning. Om man inte har möjlighet att mäta kan två logopeder göra bedömningen för att den ska bli säker. I en studie i avhandlingen har det tagits fram normvärden för svenska barn så att Nasometern nu kan användas i svensk sjukvård. I flera länder, t ex i USA, är den redan mycket använd.
Avhandlingen visar också att det finns en samstämmighet mellan logopeder och otränade bedömare om vilka personer som har mest nasalt tal och att dessa behöver hjälp med sitt tal. Detta ger bekräftelse på att de patienter som remitteras för operation av gommen har tillräckligt allvarliga talsvårigheter för att behöva behandlas. Att talet är nasalt är inget problem i sig om det inte gör att personen är svår att förstå eller gör att man uppfattas negativt av omgivningen.
Enheten för logopedi vid Umeå universitet har funnits sedan 1997 då där startades grundutbildning för logopeder. Karin Brunnegård är den första som doktorerar i logopedi vid Umeå universitet. Handledare har varit professor Jan van Doorn vid enheten för logopedi, Umeå universitet och biträdande handledare professor Anette Lohmander, Sahlgrenska akademien vid Göteborgs universitet, enheten för logopedi och foniatri.
Karin Brunnegård nås på e-post karin.brunnegard@logopedi.umu.se
eller telefon 090-785 89 95.
Fler bilder där Karin Brunnegård demonstrerar nasometern kan hämtas på
http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/
Fredag 12 december försvarar Karin Brunnegård, Inst. för klinisk vetenskap, logopedi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Evaluation of nasal speech: a study of assessments by speech-language pathologists, untrained listeners and nasometry”.
Disputationen äger rum klockan 13.00 i sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS. Fakultetsopponent är professor Fiona Gibbon, Queen Margaret University, Edinburg, UK.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=1938
Redaktör: Bertil Born