Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 29 okt, 2021

Veckans humanist: Svante Norrhem

NYHET Veckans humanist är Svante Norrhem, universitetslektor i historia vid Lunds universitet. Tidigare mångårig medarbetare och verksam vid Humanistiska fakulteten, Umeå universitet.

Text: Per Melander

Hur ser din väg till humaniora ut?

– Humanistiska ämnen har alltid varit mitt stora intresse. Båda mina föräldrar var lärare med historia som ett av sina ämnen så jag antar att jag är formad starkt av det. Det talades mycket politik, samhällsfrågor och historia i mitt hem då jag växte upp. 

– Jag utbildade mig till ämneslärare i svenska och historia i Umeå och nästan omedelbart efter lärarexamen 1987 blev jag antagen som doktorand i historia. Jag blev så småningom lärare men inte för högstadie- eller gymnasieelever utan för universitetsstudenter.

Vad betyder humaniora för dig?

– Historia och litteratur, framför allt, är för mig ett sätt att orientera mig i världen. Mycket som händer i samtiden ter sig för mig som mysterier: varför gör människor såhär mot varandra?  Varför är det så svårt att lösa konflikter? Varför finns det så många orättvisor? Mitt sätt att försöka begripa världen är att sätta i händelser i ett sammanhang och se bakgrunden till konflikter och händelser.

– Utan historisk kunskap vet jag inte hur jag skulle kunna förstå någonting av vad som pågår. Jag tror inte bara att det är viktigt för en individ att kunna förstå världen, utan för ett samhälle. Utan de större sammanhangen riskerar vi att bli mer fördomsfulla och mer fördömande mot andra. Utan förståelse för andras drivkrafter missar vi chansen att förändra.

Vad jobbar du med?

– Jag är universitetslektor i historia vid Lunds universitet. Det betyder att jag undervisar och forskar om det förflutna. Främst undervisar jag och handleder om den tidigmoderna perioden (1500-1800) och det är också den period jag forskar om. Just nu studerar jag tjänstefolks liv och drömmar om framtiden.

Vad är din drivkraft i jobbet?

– Ytterst är det väl att göra ett så bra jobb som möjligt. Att bidra till att studenter blir entusiastiska över historia, att de ser nya perspektiv och känner att studierna ger dem något värdefullt. Inom forskningen är det att bidra till mer och fördjupad kunskap om människors liv i det förflutna. Att försöka levandegöra dem för andra och förstå dem i deras egen samtid.

Vad är roligast i jobbet?

– Svårt att säga. Jag har oerhört roligt på jobbet på olika sätt. Att möta intresserade studenter är roligt, att göra spännande arkivfynd likaså. Att diskutera texter med doktorander och kollegor, men också att sitta i fikarummet och prata om att vara humanist med kollegorna – allt detta är roligt.

Vad vill du säga till någon som funderar på att söka kurser eller program inom humaniora?

– Läs det du är intresserad av. Alumnistudier visar att majoriteten av dem som tagit examen med humanistiska ämnen uppger att de är nöjda med sina studier och har glädje av dem i arbetslivet. Om du brinner för litteraturvetenskap, historia, franska, eller vad det kan vara, så studera det.

– En del studenter tycks ägna sig mycket åt att plåga sig med frågor av typen: ”vad blir jag?”, ”kommer jag att få jobb?” Det är naturligtvis inte oviktigt men låt det inte ta över glädjen i studierna.