"False"
Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 2011-11-01

Vilken klon klarar betningstrycket bäst?

NYHET Åtta kiselalgskloner. Fem olika koncentrationer av betande djurplankton. Vilken klon vinner och vilken försvinner? Forskare från tre länder söker svaret med hjälp av Umeå marina forskningscentrums mesokosmanläggning.

I dagarna avslutas höstens tredje stora försök i UMF:s mesokosmanläggning. Den här gången är det genetisk mångfald hos kiselalger som är i fokus. En forskargrupp med deltagare från Sverige, Finland och Tyskland har under fler veckor arbetat med försöket.

Kiselalger är encelliga organismer som finns i såväl sötvatten som saltvatten. De står för 20 procent av fotosyntesen i haven, utgör basföda för djurplankton, och är en viktig del i den marina näringsväven. Det finns tusentals kiselalgsarter, och inom varje art finns det populationer med individer – kloner – som ser identiska ut men skiljer sig lite åt på gennivå. I försöket på UMF användes åtta olika kloner av kiselalgsarten Skeletonema marinoi som plockats upp ur Bottenhavet.

Påverkar betning mångfald?

Frågan som forskargruppen vill besvara är om djurplanktons betning påverkar antalet kiselalgskloner, det vill säga kiselalgernas genetiska mångfald. Det är värdefullt att öka kunskapen om vad som styr mångfalden hos de organismer som utgör grunden i den marina näringsväven, bland annat eftersom organismer med liten genetisk mångfald riskerar att drabbas hårdare av miljöförändringar som havsförsurning och global uppvärmning.

Fler djurplankton, högre betningstryck

UMF:s mesokosmanläggning består av stora tankar där vattenmiljön kan detaljstyras. Till varje tank sattes lika stora andelar av de åtta olika kiselalgsklonerna. För att kunna avgöra om betningstrycket från djurplankton påverkar kiselalgernas mångfald tillsattes olika koncentrationer av djurplankton i respektive tank, från inga alls till tusentals per liter.

-Med jämna mellanrum har vi sedan tagit prover ur varje tank, där vi undersökt algernas tillväxt, berättar docent Anna Godhe vid Institutionen för marin ekologi vid Göteborgs universitet, som är en av forskningsledarna för experimentet.

Om betningstrycket från djurplankton inte påverkar mångfalden hos kiselalgerna kommer alla kloner i alla tankar att föröka sig lika mycket under hela försöket. Om betningstrycket däremot påverkar mångfalden kommer vissa kloner att klara sig bättre, och vissa sämre. Det är det forskarna tror kommer att hända.

DNA-analys krävs

Vid försökets början var koncentrationen av var och en av de åtta klonerna 12,5 procent i varje tank. När försöket häromdagen avslutades började det tidskrävande arbetet med att avgöra hur klonkoncentrationerna förändrats. Ett stort antal kiselalger plockades ut ur varje tank. Eftersom algerna till utseendet är identiska krävs DNA-analys för att avgöra vilken av de åtta ursprungsklonerna som varje utplockad alg härstammar ifrån. Därefter kan de nya klonkoncentrationerna beräknas.

-Då kanske vi ser att i mesokosmtank tre utgör klon ett numera 50 procent, klon tre 25 procent, och klon sex 25 procent, exemplifierar Anna Godhe.

Söker förklaringar

Forskarna kommer även att försöka hitta förklaringar till vad som orsakar skillnaderna. Kanske föredrar djurplankton vissa kiselalgskloner framför andra?

-Det skulle till exempel kunna ha att göra med vilka fettsyror som de olika klonerna innehåller, och huruvida de producerar giftiga aldehyder eller inte, säger Anna Godhe.

Anna Godhe och hennes medarbetare hoppas ha resultaten från försöken klara inom några månader.

Foto: Andrea Gillgren/UMF

Ingår i Mesoaqua-nätverket

Experimenten som utfördes på UMF ingår i forskningsprojektet Gengraze:Influence of grazing pressure on biodiversity at the clone level. Experimental study using genetically separated strains of Skeletonema marinoi. Det finansieras av forskningsnätverket Mesoaqua och leds av forskarna Anke Kremp vid Finska miljöinstitutet (SYKE), Georg Pohnert vid  Jena universitet, Tyskland, och Anna Godhe vid Institutionen för marin ekologi vid Göteborgs universitet. Även UMF-forskarna Elin Lindehoff och Ulf Båmstedt deltar i projektet.

Vill du veta mer?

MesoaquaUMF:s mesokosmanläggning

Redaktör: Andrea Gillgren