Vinterstudier av växthusgasutsläpp i Arktis ger helårsperspektiv

Ellen Dorrepaal, forskare på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.

BildKonstantin Gavazov

– Enligt de prognoser som finns kommer de största klimatförändringarna ske vintertid. Varmare vintrar kommer att påverka processer i marken och växters fotosyntes, säger Ellen Dorrepaal, universitetslektor på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.

Hennes femåriga forskningsprojekt handlar om att studera hur det ofta varma mikroklimatet under snötäcket i Arktis påverkar utsläppen av växthusgaser. Hon och hennes medarbetare ska mäta hur aktiva växter, svampar och bakterier är under snön; hur aktiviteten påverkar utsläppen av växthusgaser och hur dessa processer kan påverka ett framtida arktiskt klimat.

Fältstudier i Abisko

De mest omfattande experimenten utförs i Abisko. Här finns en forskningsstation som forskare vid Umeå universitet har tillgång till genom Climate Impacts Research Centre, CIRC.

– Jag är själv bosatt i Abisko. Det känns spännande att få möjlighet att utnyttja det unika att vi har året runt-personal på forskningsstationen och kunna forska året om, säger Ellen Dorrepaal

I ett senare skede ska Ellen Dorrepaal skala upp studien på landskapsnivå med hjälp av bilddata från drönare och satelliter, och med kompletterande studier i andra länder i Arktis som exempelvis Alaska och Svalbard.

Det finns en anledning att forskare inte tidigare mätt dessa processer vintertid. Det kan vara besvärligt att ta sig till avlägsna studieområden vintertid. Det är också metodologiskt utmanande – långsamma processer kan vara svåra att mäta och utrustningen är inte anpassad för  låga temperaturer. Uppgiften är grannlaga för forskarna, att vara först med att göra komplicerade saker innebär en hög risk. Detta möjliggörs genom den långsiktiga finansiering som det beviljade bidraget innebär.