NYHET I VK debatt debatterar socialt arbetes Urban Karlsson om vilka konsekvenser medias hantering av "Hagamannen" får. Läs debattartikeln i sin helhet nedan.
Texten är hämtad från VK.se och länk till artikeln hittar ni här
”Hagamannen” är en skapelse av medielogiken. De undantar honom från rättssamhällets principer. Det är inte ett juridiskt utan ett demokratiskt problem när medier inte vågar eller vill försvara att ett rättsligt skydd gäller alla människor oavsett bakgrund. Likgiltigheten inför denna utveckling är i verklig mening skrämmande.
Det skriver Urban Karlsson, lektor/forskare vid Umeå universitet.
Så kom det som kunde förväntas – och som en del önskade. Hagamannen – Niklas Lindgren – misshandlas utanför sitt boende i Norrbotten. Det blir förstasidesstoff i alla medier. Söker vi finner vi att det inom en ganska kort tidsepok på mellan 10 till 15 år finns flera fall av serievåldtäkter i Sverige.
Serievåldtäkter är inte vanligt men heller inte något extremt undantag. Men just ”Hagamannen” har blivit ett eget begrepp och väckt en uppståndelse som ingen annan. Varför kan man fråga sig?
Hans övervåld mot offren har bidragit till detta. Han uppfyller bilden av en dr Jekyl och Mr Hyde. En normal och social familjefar som nattetid blir en bestialisk våldtäktsman. Och han undgick polisen i många år. Dessa förutsättningar har medierna utnyttjat när man skapade monstret ”Hagamannen”.
Med det epitetet överflyttas så Lindgren i vårt medvetande till den naturvidriga sidan om naturen. Helst ska han också förvisas bort från staden, ett äldre straff som tagits till heders igen. Ett monster har vissa mänskliga drag, men är i övrigt en avskyvärd gestalt som måste dödas för att vi ska bli av med det.
På sociala medier tävlar man också om att döda Hagamannen – internet kan mentalt koppla oss till stenåldern.
Medierna, som vill tjäna pengar, är noga med att ständigt hålla sin egen skapelse vid liv. När man till exempel beskriver Lindgren i fängelset så handlar allt i artikeln om att hans bästa vän i fängelset är Anders Eklund, mer känd som Englas mördare. (AB 2009 07 15). Att föra samman dessa personer är journalistiskt effektfullt för att behålla monsterbilden.
Även efter frigivningen upprätthålls denna bild. I sin krönika nästan föregriper Britta Svensson att Lindgren kommer att begå nya våldtäkter. (Expressen 04 08). Därmed legitimeras också hatet och våldet mot honom.
Medierna försöker snarare förstå på ett ursäktande sätt varför Lindgren misshandlats och dödshoten riktas mot honom på sociala medier. Inga kritiska kommentarer till detta finns. Däremot länkar man i artiklarna Lindgren till tidigare brott., till exempel ”Hagamannens första offer: En 14 årig flicka.” (AB 08 23)
För att bättre ”förstå” misshandeln av Lindgren har vissa medier snappat upp en kriminolog vid Umeå universitet, Tage Alalehto. Enligt kriminolog Alalehto så är Hagamannen själv ansvarig till att han blev misshandlad. Enligt denne kriminolog kan Lindgren själv ha provocerat fram misshandeln. (Expressen 08 23) Dessutom anser Alalehto att Lindgren inte har hållit en tillräckligt låg profil. Samt att han inte accepterade de restriktioner han fick om att inte röra sig i Umeåtrakten. Han har bara sett till sina egna rättigheter. (AB 08 22)
Vid närmare betraktande så visar det sig att Alalehtos kommentarer snarare är en del av lynchmobbens logik, där offret ges skulden, och inte ett uttryck för empirisk vetenskap. Och än mindre kunskaper i elementär juridik.
Om Lindgren inte har brutit mot några regler eller lagar eller hotat någon och ändå blir misshandlad så ligger ansvaret hos den eller dem som har misshandlat. Lindgren har, enligt beslut av tingsrätten, rätt att röra sig i Umeå och var inte ens i Umeå när det hände. Så tingsrättens beslut är, tvärt emot vad Alalehto tror, ingen ursäkt för att misshandla Lindgren. Att han inte hållit en ”tillräckligt låg profil” utgör heller ingen ursäkt för misshandeln.
Med Alalehtos märkliga logik kan man hävda att alla som blir våldtagna eller misshandlade måste ta sitt eget ansvar eftersom de inte har hållit en tillräckligt låg profil. Att uttala sig som forskare och föra fram rent trams är förenklingar som ofta välkomnas av medierna. Nuförtiden går tydligen vad som helst i tryck.
”Hagamannen” är en skapelse av medielogiken. Därför undantar medierna honom från rättssamhällets principer.
Det är inte ett juridiskt utan ett demokratiskt problem när medierna inte vågar eller vill försvara att ett rättsligt skydd gäller alla människor oavsett bakgrund. Tycker vi att lagen ger för milda straff så måste vårt missnöje rikta sig mot lagstiftaren i stället för att tillgripa fysisk och medial lynchning.
Mediernas behov av monster. Människor som tar lagen i egna händer, journalister och forskare som förklarar att offret bär själv skulden. Fallet Hagamannen är extremt, men lynchningar i form av både näthat och fysiskt våld händer också andra.
Det är en skrämmande utveckling. Men det som skrämmer mest är likgiltigheten inför denna utveckling.
Redaktör: Andre Tetting