NYHET På Arkitekthögskolan har lärarna de senaste åren försökt hitta nya arbetssätt. Numera inleds varje läsår med en workshop där hela skolan, både lärare och studenter, lär känna varandra och jobbar tillsammans med ett tema under några veckor.
Hela skolan samlad för redovisningar och diskussion av temaprojekten. Foto: Mateusz Pozar
– Det är ett mycket givande sätt att arbeta! Formen ger oss en unik möjlighet att skapa en större genomgripande diskussion kring aktuella frågeställningar om arkitektur och samhällsutveckling som engagerar hela skolan, säger Ana Betancour, rektor på Arkitekthögskolan vid Umeå universitet.
Vår tid präglas av stora samhälleliga och ekologiska utmaningar, men också högt tempo vad gäller exempelvis sociala och teknologiska förändringar. För en utbildning är det en utmaning att hitta undervisningsformer där man både är aktuell och väger etiska förhållningssätt i de metoder man tillämpar.
Den vertikala workshopen inleder höstterminen. ”Vertikal” innebär att studenterna delas in i årskursblandade grupper, vilket både ger de nya studenterna chans att lära känna skolan och staden, och de studenter som gått här ett tag möjlighet att föra vidare de kunskaper de tillägnat sig här.
Årets workshop ”Urban explorations” handlade om hållbarhet – ett begrepp som diskuteras överallt i samhället, men som också är en ödesfråga för hur vi ska utveckla framtidens arkitektur. En rad gästföreläsare gav sin syn på frågor om stadsutveckling och arkitektur med avstamp i hållbarhet – ekologisk, men med fokus på sociala aspekter.
Studenterna arbetade därefter väldigt konkret med det lokala stadsrummet genom att ställa frågor om platser i Umeå. Tanken var inte att lösa problem utan snarare försöka förstå människors perspektiv på de platser de bor eller rör sig kring.
Undersökningarna presenterades som kortfilmer, som tillsammans gav en bild av staden och invånarnas relation till olika platser.
– Med tanke på hur kort tid varje grupp hade på sig och att vi tidigare inte jobbat med video på detta sätt så var det helt fantastiska resultat. Varje grupp hittade ett sätt att berätta om deras respektive platser. Det var både humoristiska och empatiska perspektiv på staden. Jag är själv uppvuxen i Umeå men lärde mig ändå mycket nytt om min hemstad, säger Johannes Samuelsson, ansvarig lärare för årets workshop.
I fjol utformade lärarna workshopen kring levnadsvillkoren för EU-migranter. Frågan var vid tidpunkten brinnande aktuell såväl lokalt, nationellt som på europeisk nivå och präglades av att en grupp människor plötsligt levde under miserabla förhållanden i våra städer.
Genom att arbeta tillsammans direkt med de EU-migranter som bosatte sig i Umeå, och grupper i civilsamhället som hjälpte dem, försökte studenter och lärare att hitta ett sätt att komma väldigt nära inpå de konkreta frågorna, för att därefter kunna diskutera vilka lösningar arkitekturen kan erbjuda.
– Det var en väldigt speciell workshop. Jag har själv varit aktiv i föreningen Hjälp Västerbottens tiggare, en förening som ofta jobbat i motvind. I vår workshop kunde jag se potentialen i vad som kan hända om människor, studenter och personal, samarbetar kring dessa frågor. En av de EU-migranterna från Rumänien som var inbjuden att föreläsa, Anton Ciurar, är nu en kollega till mig i ett projekt vi driver utanför skolan, säger Johannes Samuelsson.
Kan lärare lära sig av sina studenter?
– Ja definitivt, alltid. När studenterna kommer igång med sina egna researchområden så är det en ren glädje att få följa med på deras resor, säger Johannes Samuelsson.
Redaktör: Ingrid Söderbergh