Om artikeln

Emotional management in professional education: a practice architecture analysis of emotionally challenging simulations

Studies in Continuing Education

Maria Liljeholm-Bång har skrivit artikeln tillsammans med Isabelle Stjerna Doohan, Oscar Rantatalo och Ola Lindberg.

Vad handlar artikeln om?

I den här studien har jag observerat och intervjuat polisstudenter som, i en simulering med inhyrda figuranter, tränar på att lämna dödsbud till en anhörig till en avliden person. Artikeln behandlar vilken roll känslor och hantering av dessa spelar i utbildningen inför utmanande professionella möten. Mer specifikt fokuserar den på hur polisstudenter navigerar sina egna och andras känslor i en känslomässigt krävande situation.

Varför är det viktigt att studera detta ämne?

Känslor är centrala i inlärningsprocesser och det finns ett behov av att förstå hur studenter och yrkesverksamma praktiskt hanterar starka känslor under utbildning och i arbete. Forskning understryker vikten av att integrera känslomässigt krävande simuleringar i yrkesutbildningar för att stärka motståndskraften och främja reflekterande praxis hos blivande poliser. Denna studie bidrar till en fördjupad förståelse av emotionell hantering inom yrkesutbildningen och ger insikter om hur emotionell medvetenhet kan integreras i praktikorienterade utbildningssituationer.

Ingår det i en större undersökning?

Ja, studien är en del av mitt avhandlingsprojekt Professionellt bemötande som lärandemål inom högre utbildning.

Vad innebär resultaten?

Resultaten visar att simuleringens design, i kombination med det känsliga ämnet, innebär betydande utmaningar för studenterna. Det finns inga färdiga mallar eller riktlinjer för hur man som polis ska agera, det vill säga avsaknaden av tydliga protokoll eller mallar. Detta, tillsammans med dödsbudets känslomässigt intensiva karaktär, ställer höga krav på studenterna. De tvingas prova sig fram och de balanserar mellan att skapa närhet och att upprätthålla distans till den person de möter. Resultaten belyser de dubbla strategier som studenterna använder för att hantera både sina egna och de anhörigas känslor - engagemang och distansering.

Är det något i resultaten som förvånar er?

Kanske inget som direkt förvånade oss, men det gav oss en djupare förståelse för att studenter befinner sig i två ’världar’ samtidigt, som de försöker navigera efter bästa förmåga. De förväntas agera som professionella poliser i en situation de aldrig tidigare ställts inför, samtidigt som de är studenter som observeras och bedöms av lärare och medstudenter. Det vi kan se är att det är en mängd olika faktorer som möjliggör och begränsar deras agerande.

Var det en spännande studie att göra och varför?

Det var mycket intressant, men samtidigt känslomässigt utmanande att genomföra dessa observationer. Figuranterna som agerar anhöriga gör situationerna mycket realistiska och gestaltar hela känsloregistret. Det var också mycket intressant att använda sig av stimulated recall som metod. Jag spelade in studenternas agerande och genomförde sedan intervjuer med hjälp av videomaterialet, vilket tillförde en ny dimension till intervjun. Metoden gav mig insikter och förklaringar till studenternas agerande som jag sannolikt inte hade fått genom traditionella intervjuer.