Om artikeln

Learning in a State of Inadequacy: Simulations of Extreme Events as Preparation for Crisis

Vocations and Learning

Ola Lindberg har tillsammans med Oscar Rantatalo och Markus Hällgren skrivit artikeln i Vocations and Learning.

Vad handlar artikeln om?

Artikeln handlar om hur människor lär sig i situationer där de upplever sig som otillräckliga – det vill säga när deras tidigare erfarenheter, rutiner eller kunskap inte räcker till. Genom att studera simuleringsövningar inom polis, militär och länsstyrelser har vi analyserat hur deltagare reagerar när de ställs inför extrema, oväntade händelser – och hur dessa reaktioner kan fungera som drivkrafter för lärande och utveckling av beredskap. 

Begreppet otillräcklighet har tidigare främst beskrivits som en individuell brist – en känsla av att inte vara kompetent nog. I vår studie visar vi i stället hur otillräcklighet ofta uppstår i ett socialt och situationsbundet sammanhang, där det inte handlar om enskilda personers tillkortakommanden utan om att hela grupper eller organisationer befinner sig i situationer som överstiger deras samlade beredskap. Genom att förstå otillräcklighet som något vi upplever tillsammans – i stunden, i relation till uppgiften och till varandra – öppnas nya möjligheter för lärande. När fokus skiftar från ”jag räcker inte till” till ”vi räcker inte till här och nu”, skapas utrymme för gemensam reflektion, improvisation och utveckling. 

Varför är det viktigt att studera detta ämne?

Krisövningar och simuleringar är centrala inslag i hur samhället förbereder sig inför allvarliga händelser. Men mycket fokus ligger ofta på rutiner och struktur. Vi ville förstå vad som händer när dessa rutiner inte fungerar. Det är just i dessa ”sprickor i beredskapen” som det mest meningsfulla lärandet ofta sker – och om vi förstår det bättre, kan vi också förbättra hur vi tränar och organiserar för krisberedskap. 

Ingår det i en större undersökning?

Ja, studien är en del av ett större forskningsprojekt finansierat av Riksbankens Jubileumsfond och som leds av professor Markus Hällgren, handelshögskolan. Det projektet undersöker rutiner i stabsarbete och stabsövningar, dvs om lärande och ledarskap i extrema och oförutsägbara situationer. Vi har följt olika former av simuleringsövningar i offentliga organisationer för att förstå både individuella och organisatoriska lärprocesser. Den här artikeln är ett av flera resultat från det arbetet.

Vad innebär resultaten?

Resultaten visar att känslan av otillräcklighet inte nödvändigtvis är något negativt. Tvärtom kan det vara en signal om att något nytt behöver läras, att gamla lösningar inte längre räcker till. När människor får möjlighet att uttrycka, improvisera eller acceptera sin otillräcklighet i en trygg miljö, kan det skapa kraftfulla lärandesituationer – både för individen och för organisationen. Det är alltså i det sköra och osäkra som verklig beredskap kan växa fram.

Är det något i resultaten som förvånar er?

Ja, vi blev förvånade över hur ofta deltagarna själva tog initiativ till lärande mitt i krisövningarna – inte efteråt under reflektion, utan mitt i osäkerheten. Det var också intressant att se hur viktigt det var med en miljö där man vågar säga ”jag vet inte” utan att förlora ansiktet. Det säger mycket om kopplingen mellan psykologisk trygghet och beredskap.

Var det en spännande studie att göra och varför?

Absolut – det var både spännande och utmanande. Att vara på plats under simuleringsövningar och följa hur människor agerar under stress, osäkerhet och ibland kaos, gav oss unika inblickar i organisatoriskt liv när det verkligen pressas. Det var också fascinerande att se hur människor trots – eller tack vare – otillräcklighet kunde hitta nya sätt att samarbeta, tänka och agera. Det är forskning som verkligen känns meningsfull i dagens samhälle.