Om artikeln

Vägarna till elitfotboll: en studie av svenska damelitfotbollspelares utvecklingsvägar

Tor Söderström har skrivit kapitel 15 i boken Toppidrett i Skandinavia: en samfunnsvitenskapelig forskningsantologi om utviklings- og prestasjonsmiljø.

Vad handlar artikeln om? 

Studien handlar om svenska damelitfotbollsspelares vägar till elitnivå. Studien undersöker spelarnas idrottsbakgrund, idrottsprioritering, debutålder i olika sammanhang, upplevelse av fotbollsmiljöer och ledare under barn- och ungdomsåren samt vad de har saknat i sin spelarutbildning. 

Varför är det viktigt att studera detta ämne?

Forskning om talangutveckling och vägar till elitnivå har i stor utsträckning fokuserat på mäns och pojkars erfarenheter. Det finns begränsad kunskap om kvinnliga fotbollsspelares utvecklingsvägar till seniorelit och deras erfarenheter av fotbollsmiljöer och ledarskap under barn- och ungdomsåren. En fördjupad förståelse för damelitfotbollsspelares väg till elitnivå och de utbildningspraktiker de har mött kan bidra med viktig kunskap för utvecklingen av talangutvecklingsmiljöer och ledarskapspraktiker inom flick- och damfotbollen. 

Ingår det i en större undersökning?

Studien bygger på data från ett projekt som genomförts i samarbete med Elitfotboll Dam.

Vad innebär resultaten? 

Sammantaget visar resultaten att det inte finns någon linjär väg till damelitnivå som alla spelare har följt. Det varierar gällande när specialisering skett, när de börjat i en elitförening och när de debuterat på seniorelitnivå. Denna variation bland spelarna förstärker bilden av att det inte är nödvändigt att specialisera sig tidigt eller att tillhöra en elitförening i tidig ålder för att nå elitnivå i damfotboll. I jämförelse med studier på män visas bl.a. att kvinnor i mycket större utsträckning debuterar på seniorelitnivå när de fortfarande är juniorer. Vad gäller deras upplevelser av miljöer de deltagit i under uppväxten visar resultaten att ledarna har haft en central roll för hur spelarna upplevt miljöernas funktionalitet under barn- och ungdomsåren och frågor kring ledarskap och ledarutbildning förefaller vara ett centralt område att beakta framöver i relation till talangutveckling inom svensk damfotboll. Ett annat resultat som framkommer i studien är att damfotbollen, trots den pågående professionaliseringen, fortfarande är långt ifrån de villkor som präglar herrelitfotbollen.

Är det något i resultaten som förvånar er?

En aspekt som kanske förvånar är att en relativt hög andel spelare uppger att de inte har upplevt en miljö som främjar psykologisk trygghet, det vill säga en miljö där tränare tillåter misstag och där fokus ligger på utövarnas utveckling snarare än deras resultat, vilket forskning har lyft fram som centralt för utveckling.

Var det en spännande studie att göra och varför?

Mycket, det har varit intressant att få ta del av spelarnas erfarenheter och reflektioner kring vad de varit med om.