Pinpointing the pathways and predilections of the digital players: On the formation of gaming habitus in domestic and scholastic settings
Journal of Digital Social Research (JDSR)
Publikation på anslagstavla.
BildUlrika Sahlén
Vad handlar artikeln om?
Artikeln undersöker hur människors smak för digitala spel formas under uppväxten – genom familjen, skolan, vänner, och fritidsaktiviteter. Utifrån intervjuer med 36 svenska spelare och Pierre Bourdieus habitusbegrepp identifieras fyra idealtyper som beskriver olika spelpreferenser och vägarna dit. Huvudfrågan är inte bara vad människor spelar, utan hur deras spelpreferenser har uppstått.
Varför är det viktigt att studera detta ämne?
Studien ger en mer nyanserad förståelse av spelande än att enbart fokusera på skärmtid eller individuella val. Spel kan fylla olika funktioner: gemenskap, avkoppling, tävling, kreativitet eller en tillflykt när andra sociala sammanhang inte fungerar. Att förstå dessa skillnader kan vara värdefullt för föräldrar, skolan, och spelutvecklare. Pedagogisk forskning handlar ofta om skola och arbetsliv, men givet att vi studerar och arbetar för att kunna ha råd med fritid är det av yttersta vikt att vi bättre förstår varför vi tycker om det som vi tycker om – än att uteslutande studera varför vi inte tycker om det som vi inte tycker om. 😉
Ingår det i en större undersökning?
Artikeln ingår som delstudie i mitt doktorandprojekt om svenska digitala spelare.
Vad innebär resultaten?
Resultaten tyder på att spelvanor hänger samman med spelares sociala erfarenheter och livsvillkor. Tillgång till teknik, fritid, gemenskap och andra möjligheter till självförverkligande påverkar vilken roll spelandet får. Det betyder däremot inte att uppväxten entydigt bestämmer hur någon kommer att spela. Idealtyperna är analytiska verktyg – inte fasta kategorier. Studien visar mönster och samvariation, men kan inte fastställa enkla orsakssamband eller generaliseras utanför det svenska sammanhanget.
Är det något i resultaten som förvånar dig?
Det jag tycker är särskilt intressant är att spelare som bara spelar ibland inte nödvändigtvis är mindre kräsna eller saknar tydliga preferenser i spel. Dessa spelare ställer exempelvis tydliga krav på berättelser, lättillgänglighet, och begränsad tidsåtgång. En annan intressant nyans är att starkt tävlingsinriktade spelare kan sluta helt när de inte längre kan vinna eller nå sina mål. Ett starkt engagemang i spel behöver alltså inte innebära ett bestående engagemang.
Var det en spännande studie att göra och varför?
Sannerligen säger jag eder: det var en synnerligen spännande studie baserad på djupintervjuer, spelbiografier, och berättelser om familj, skola och vänskap – och många likheter mellan informanterna och mina egna erfarenheter kunde skönjas.
Referens
Timvig, T. (2026) Pinpointing the pathways and predilections of the digital players. On the formation of gaming habitus in domestic and scholastic settings. Journal of Digital Social Research (JDSR) 8(2), 112-131. 10.33621/jdsr.v8i265761