Åkte på forskningsvistelse för att lära sig mer om smärtforskning

Exteriörbild från Vrije Universiteit, Brussel

BildSabine Vesting

Välkommen tillbaka – hur har du haft det i Bryssel?

– Jag hade tre spännande och utvecklande månader i Bryssel. Jag åkte själv utan min man och mina två barn. Det var delvis tufft att vara borta från familjen så lång tid och jag är stolt att vi klarade det. Det är en otrolig möjlighet att kunna fokusera tre månader helt på min forskning, och att kunna vara en del av en forskargrupp.

Vad var syftet med resan?

– Syftet med min resa var att skapa internationella kontakter och lära mig mer om smärtforskning. Forskargruppen som jag besökte (pain in motion) består mestadels av fysioterapeuter som jobbar heltid med forskning vilket nog är rätt unikt i Europa.

– Jag ville också lära mig mer om postpartum-vården i Belgien, eftersom fysioterapi är en del av vårdkedjan efter förlossningen i Belgien - något det inte är i Sverige. Jag hade som mål att se och delta i många olika fysioterapeutiska forskningsprojekt för att få nya idéer och inspiration till min postdoc-tid.

Har besöket i Belgien varit givande?

– Ja, absolut. Det var en otroligt chans och möjlighet att få fokusera på heltid på min egen men även på andras forskningsprojekt. Jag har haft många spännande diskussioner med mina kollegor i Belgien. Min forskargrupp var mycket välkomnande och jag fick gå bredvid i olika projekt. Till exempel en studie om knäartros där jag fick lära mig hur man testar smärttröskeln med olika metoder. Vi hade också stor fokus på hur kommunikation med patienter kan förändra deras syn på smärta och smärtupplevelse och jag fick observera flera patientmöten.

Sabine Vesting och hennes handledare Dr. Liesbet de Baets

BildPrivat

Berätta mer om den forskning du gjort där – vad handlade det om?

– Utöver de aktiviteterna som jag nämnt, har jag skrivit på en systematisk granskning tillsammans med min handledare Liesbet de Baets. Granskningen handlar om effekten av olika typer av patientinformation som ges till patienter med graviditetsrelaterad bäckensmärta. Den ska bli klar till i slutet av maj.

– Jag besökte universitetssjukhuset i Antwerpen, där Hedwig Neels forskar om bäckenbotten och ultraljudsundersökningar av bäckenbottens funktion. Där fick jag lära mig mer om hennes projekt och metoder.

– Jag har också fortsatt med mina egna projekt, dvs. skrivit klart och skickat in delarbete tre i min avhandling och genomfört 14 telefonintervjuer som ger mig data till min sista artikel i avhandlingsarbetet.

Hur tror du att den här resan kan bidra till ditt fortsatta arbete?

– Alla samtal och diskussioner med min kollegor i Bryssel har gett mig nya tankar och idéer både för mina pågående men även framtida projekt. Pain in motion-gruppen bedriver forskning på hög nivå och deras ambitioner har inspirerad mig att man även i fysioterapin kan mäta och beforska många fler faktorer än jag tidigare har funderat över.

– Den kunskap som jag har fått av individanpassad patientutbildning anpassat till sjukdomen/symptomen, och de använda kommunikationsmetoderna kommer att hjälpa mig både i mitt kliniska arbete och i min forskning.

Var det något som inte gick som du hade tänkt? Något som överraskade dig?

– Det var tufft att hitta en bra lägenhet i Bryssel. Jag flyttade tre gånger tills jag hade hittat rätt. Bryssel är en väldigt internationell stad, många människor som kommer och går vilket leda till ett stort utbyte av olika typer av boende av varierande kvalitet. Jag lyckades nog tyvärr att hitta de sämsta i början. I min första lägenhet regnade det in genom fönstret över sängen. I samtal med andra internationella studenter fick jag reda på att det är rätt normalt i Bryssel.

Vad var den största skillnaden mellan din hemmiljö och forskningsmiljön på Vrije Universiteit?

– Den största skillnaden var nog att alla mina kollegor i Bryssel forskade på heltid och stora delar av forskningsgruppen var på plats på universitetet varje dag. Det leder till mycket mer utbyte och gemensamma projekt än som vi har det.

– Sedan var mina doktorandkollegor mycket yngre vad jag är eftersom de flesta gör sin PhD direkt efter sina masterstudier. De andra tyckte nog att jag redan var rätt gammal för att fortfarande vara doktorand 😊

Har du något tips till andra som är sugna på att göra en predoc?

– Att göra en predoc i Europa är nog mycket enklare eftersom man inte behöver tänka på visum etc. Jag tyckte att det som var svårast var att veta vart och hur man ska bo i en stad som man inte känner. Mina kollegor på universitetet bor nästan alla utanför Bryssel så de visste inte heller. Jag hade bra nytta av lokala facebook och Whatsapp-grupper som till exempel "Svenskar i Bryssel" eller "Expats Brussels", där delas det tips och tricks om hyresvärdar, trygghet, utflyktstips med mera.

Atomium, ett 102 meter högt byggnadsverk och monument beläget i Belgiens huvudstad Bryssel. Uppfördes inför Världsutställningen i Bryssel 1958.

BildSabine Vesting

Vad gjorde du helst på din lediga tid i Bryssel?

– Min forskningsgrupp hade en hel del sociala aktiviteter. Vi var flera gånger på afterwork, hade en darttävling på jobbet och en löpargrupp på lunchen.
På helgerna hade jag en del besök från familj och vänner från Tyskland (jag är född och uppvuxen i Tyskland). Jag köpte en begagnad cykel i Bryssel och cyklade och sprang mycket, till exempel i Bois de la campre vilket är en jättefin park i södra delen av Bryssel. Jag var också med i en Whatsapp grupp för bouldring i Bryssel, så jag har klättrat en hel del.