PORTRÄTT Inom forskningsprofilen Politiska institutioner och partier (PIP) har forskare undersökt den politiska verkligheten i små ö-nationer. Trots att dessa klassas som demokratier visar studien att informella strukturer ofta styr beslutsfattandet. Närheten mellan väljare och politiker skapar både möjligheter och utmaningar, inte minst i form av vänskapskorruption. Resultaten väcker viktiga frågor om hur vi mäter demokrati – och om dessa mått verkligen fångar verkligheten i mindre stater.
I samband med Statsvetenskapliga institutionen 60 års-jubileum ger vi ut en reportageserie om forskningen vid vår institution. Vi kommer att publicera reportagen allt eftersom under året. Nyfiken på fler reportage? Klicka på puffen längst ner på sidan.
Inom forskningsprofilen Politiska institutioner och partier (PIP) bedrivs bland annat forskning om demokrati och demokratisering. Ett exempel är projektet – Façade or Democracy in Kiribati, Vanuatu and São Tomé & Príncipe? – som studerat förutsättningarna för demokrati i små ö-nationer. Under lång tid, egentligen sedan det antika Grekland, har det funnits antaganden om att demokrati som styrelseform lämpar sig särskilt väl för stater med liten befolkningsstorlek. Antagandet är att en mindre befolkning gör att de styrande (politikerna) och de styrda (medborgarna) kommer närmare varandra, vilket gör det enklare för lagstiftarna att uppfatta och tillgodose befolkningens behov. Sådana antaganden har också präglat teorier om små staters möjligheter till demokratiskt beslutsfattande under lång tid och det har dröjt tills nyligen innan statsvetare börjat undersöka hur det faktiskt förhåller sig i mindre stater; hur demokratiska är dessa egentligen?
Genom arkivstudier och fältstudier har forskarna tagit reda på hur demokratin utövas i små ö-nationer: Kiribati, Vanuatu, São Tomé & Príncipe, Saint Lucia samt Kap Verde. Insikten är att även om dessa ö-nationer är konstitutionella demokratier, finns det stora utmaningar med att realisera det som står i författningarna. Med andra ord: formella demokratiska institutioner är ett faktum, men det faktiska politiska beslutsfattandet sker inte sällan via informella kanaler.
En avgörande anledning till att den politiska verkligheten ser ut som den gör härleds till dessa ö-nationers befolkningsstorlek. Politiska representanter i São Tomé & Príncipe, Saint Lucia samt Kap Verde upplever att det finns stora fördelar med att vara tillgängliga för befolkningen; en liten befolkningsmängd gör det enklare för väljare att på ett ledigt sätt samtala med sina folkvalda på ett informellt vis (på affären, i kyrkan, osv.). Samtidigt bäddar denna närhet för det som brukar kallas för vänskapskorruption. De politiska representanterna, å sin sida, upplever att de är under stark press att ”leverera” olika tjänster till väljarna. Väljarna, å sin sida, röstar på politiker mindre utifrån den politik som deras partierna företräder utan snarare på grund av att de är bekanta med, eller till och med släkt med, politikern i fråga. En liten befolkningsmängd ger med andra ord upphov till en särskild politisk dynamik som präglas av starka familjeband, släktband eller vänskapsband.
Trots att politiska representanter, i de undersökta fallen, från regeringspartierna och oppositionen är medvetna om de problem som finns och även medger att dessa vänskapsband påverkar tillsättningar av tjänster inom olika myndigheter, finns ingen politisk vilja att förändra lagstiftningen för att försvåra vänskapskorruption. Detta eftersom, för att citera en politiker i Saint Lucia ”vi lider av det medan vi är i opposition, men vi vet att vi tjänar på det när vi sitter vid makten”. Många, av varandra oberoende, valobservationsmissioner har också tagit fasta på just detta; tillsättningen av anställningar inom olika antikorruptionsmyndigheter, valkommissioner med mera, är djupt problematiskt eftersom det präglas av vänskapskorruption.
Forskarna inom detta projekt har också rest den angelägna frågan om vad olika demokratiindex (Freedom House, Varieties of Democracy, med flera) egentligen fångar när de i sina respektive rapporter klassificerar dessa små ö-nationer som högpresterande demokratier, inte sällan på samma nivå som de nordiska staterna? Onekligen pågår en politisk verklighet i dessa ö-nationer som dessa index – vilka är de mest frekvent nyttjade bland statsvetare som sysselsätter sig med demokratiforskning – inte fångar upp. Detta bör föranleda en vetenskaplig diskussion kring dessa demokratiindex användbarhet för mindre stater.
Institutionen undersöker krig, fred, politik, makt, demokrati, jämställdhet, jämlikhet, frihet och rättvisa.
Läs mer om forskningsprofilen.
I samband med vårt jubileum ger vi ut en reportageserie om vår forskning på institutionen.