Fellowship i Wales bidrar till ökade kunskaper i bäckenkirurgi

Vilken bakgrund har du? Utbildning?

- Jag är född i Umeå, uppvuxen mestadels i Örnsköldsvik och grundutbildad till läkare samt forskarutbildad i Stockholm. Jag har genomgått allmän- och specialisttjänstgöring i Örnsköldsvik och Umeå, där jag blev specialist i kirurgi 2018 och docent i kirurgi 2019.

Du gör fellowship i Swansea, Wales. Hur kom det sig att du åkte dit?

- Jag har åkt hit för att förkovra mig i bäckenkirurgi, framför allt vad gäller lokalt avancerad rektalcancer, där syftet är att ta hem den kompetensen till Norrlands Universitetssjukhus. Naturligtvis finns även forskningsinslag som närmar sig mer sedvanlig postdoc, där jag i samarbete med kollegorna här undersöker antibiotikabehandling och komplikationen anastomosläckage.

Vad handlar din forskning om?

- Min forskning handlar i allmänhet om diagnostik och behandling av kolorektalcancer, medan den i synnerhet rör anastomosläckage efter rektalcanceroperation. Det är en svår men tyvärr vanlig komplikation med stora konsekvenser för såväl patienten som sjukvårdssystemet i vidare bemärkelse. Jag forskar exempelvis om varför patienter drabbas av läckage och hur man på bästa sätt ska försöka undvika denna komplikation. Metodologin är mestadels större registerbaserade studier, men även translationella studier med serologi, avföringsprover och vävnad används. Jag är medprövare i randomiserade studier och planerar egna framöver.

Vad driver dig i din forskning? Varför valde du att börja forska?

- Främst drivs jag av nyfikenheten och det var det som fick mig att börja forska överhuvudtaget, men förstås finns även viljan att förbättra vården för patienterna. Anastomosläckage har länge betraktats som ett kirurgiskt personligt misslyckande, vilket enligt mig är en missuppfattning och ett synsätt med skadliga konsekvenser även för patienterna.

- Jag vill beforska anastomosläckage med syftet att minska och på sikt eliminera denna komplikation, samtidigt som patienterna erbjuds kirurgi utan att behöva stomi (påse på magen). Det är en lång väg dit, men om man inte börjar kommer man heller inte fram.

Bishopston Woods, som ligger ett stenkast från huset och stranden.

BildMartin Rutegård

Vad skulle du säga till de som funderar på om de ska åka på en fellowship eller en postdoc?

- Bestäm dig först, och tänk efter sedan. Det är mängder av formalia/byråkrati/trassel/besvär och skulle jag rada upp allt vi varit med om både före, under och sannolikt efter vistelsen är det väl tveksamt att vi kommit iväg. Samtidigt är det fantastiskt att göra detta ur så många perspektiv: personligen, familjesamhörighet, professionell utveckling, nya vänskaper och inte minst möjligheten att prova på att bo i ett annat land.

Vad saknar du mest från Sverige?

- Snön, kollegor och släkten.

Vad är det bästa med Wales?

- Kirurgin, stränderna och den fantastiska skolan vi har för barnen.

Vad gör du helst när du är ledig?

- Här i Wales kikar jag gärna på romerska och normandiska ruiner, medan jag i Umeå föredrar ett skidpass.

Oystermouth Castle, Mumbles

BildMartin Rutegård

Vad ser du mest framemot 2023?

- Resten av vistelsen här, samt utflykter i övriga Storbritannien.

Vad har du för framtidsplaner? Vad händer när du kommer hem från ditt fellowship?

- Jag ser fram emot att utveckla kolorektalcancerkirurgin i Norrland med kollegor från olika discipliner och regioner. Universitetssjukvården behöver ständigt utvecklas och försvaras, där förstås resursbristen är en farhåga. Jag hoppas också kunna sjösätta kliniska prövningar på sikt, där sjukhusen i Norrland men även nationellt kan samarbeta.