Om artikeln

Publicerad i: AlterNative - an International Journal of Indigenous Peoples
Artikelförfattare: Kristina Sehlin MacNeil

Mapping understandings of corporate social and sustainability responsibility in an era of green transition in Swedish Sápmi: recommendations for extractive industry improvements

Vad handlar artikeln om?
Artikeln undersöker hur samer i Sverige upplever och värderar  utvinningsföretags arbete med socialt ansvar, så kallat Corporate Social Responsibility (CSR). I samband med den så kallade gröna omställningen har betydelsen av CSR fått ytterligare dimensioner.

Genom 13 djupintervjuer med samiska deltagare analyseras hur företag inom bl.a. vindkraft, gruvdrift och vattenkraft kommunicerar sitt samhällsansvar, och hur denna kommunikation motsvarar deras faktiska handlingar när de agerar på samiska marker. Studien visar att många företag, särskilt stora statliga aktörer, presenterar CSR som en central del av sin verksamhet utåt – men brister kraftigt i praktiken när de interagerar med samiska samhällen. Artikeln belyser också hur den snabba omställningen till ”grön energi” intensifierar redan befintlig press och påverkan på samiska marker och samisk kultur, och hur detta påverkar relationerna mellan utvinningsindustrier och urfolk.

Vad innebär resultaten? 
Resultaten visar tydligt att det finns ett stort glapp mellan företagens CSR-retorik och deras faktiska handlingar. Samtliga forskningsdeltagare uttrycker en djup misstro mot industrins CSR-arbete. CSR beskrivs som ”lip service”, ett marknadsföringsverktyg snarare än ett verkligt ansvarstagande. Stora statliga bolag upplevs som minst transparenta och minst lyhörda för samiska perspektiv, medan mindre lokala företag ibland upplevs som mer ansvarstagande eftersom de bättre förstår lokala förhållanden.

Studien visar också att den så kallade gröna omställningen skapar ökad stress för samiska samhällen genom markförluster, ökad administrativ belastning och ett maktmässigt underläge i förhandlingar. Samtidigt framkommer att samiska deltagare inte motsätter sig en grön omställning – de vill medverka, men den måste vara rättvis och inte ske på bekostnad av urfolks rättigheter, kultur och framtid.

Varför är det viktigt att skriva om detta?
Den här forskningen är viktig eftersom den synliggör en central men ofta ignorerad dimension av den så kallade gröna omställningen: att även ”hållbara” industrier kan reproducera koloniala maktstrukturer och bidra till förlust av mark, kultur och livsmiljö för urfolk. Och att just epiteten ”grön” eller ”hållbar” kan skapa situationer där socialt ansvarstagande och att skapa en rättvis omställning får stå tillbaka för att skapa mer utrymme för resursutvinning.

Artikeln visar på ett betydande kunskapsglapp i CSR-forskningen, där urfolksperspektiv – särskilt i en nordisk kontext – ofta saknas. I en tid när Sverige och Europa satsar stort på energiomställning och utvinning av kritiska mineraler är det avgörande att förstå hur dessa satsningar påverkar de samhällen som lever med och av de berörda markerna. Genom att lyfta fram samiska erfarenheter och rekommendationer erbjuder artikeln konkreta och praktiknära insikter som kan vägleda både företag, myndigheter och beslutsfattare mot mer rättvisa och etiskt hållbara processer. Detta stärker både samhällslegitimitet och urfolks rättigheter.

Vilka riktar sig texten till?
Artikeln riktar sig till beslutsfattare på nationell och regional nivå som arbetar med markanvändning, konsultationslagstiftning och implementering av internationella urfolksrättigheter forskare; industriaktörer – särskilt statliga bolag som LKAB och Vattenfall – som behöver förstå konsekvenserna av sina handlingar för samiska samhällen och hur deras CSR-arbete kan förbättras; och akademiker inom områden som CSR, urfolksforskning, hållbar omställning, miljöförvaltning och utvinningsindustrier.

Slutligen riktar sig texten även till samiska organisationer, samebyar och lokala aktörer som vill se sina erfarenheter och perspektiv speglade i forskning. Artikeln fungerar därmed både som akademiskt bidrag och praktiskt verktyg.

Kom det fram något som förvånar/överraskar dig?
Det kanske mest slående är den totala enigheten bland samtliga forskningsdeltagare om bristande tillit till bolagens CSR-praktiker. Det är med andra ord mycket samstämmig kritik från individuella intervjupersoner. En annan aspekt är att statliga företag – som ofta betraktas som mer ansvarstagande – uppfattas som mindre socialt ansvariga än privata aktörer.

Samt att mycket av den kontakt där CSR spelar stor roll utförs av underkonsulter som inte ses som kunniga inom CSR. Även omfattningen av administrativ belastning sticker ut, vissa samebyar hanterar över 60 markanvändningsrelaterade frågor per månad, vilket skapar en närmast ohållbar arbetsbörda. Samtidigt är det positivt att deltagarna uttrycker en vilja till samarbete och stöd för en rättvis grön omställning, vilket tydligt visar att konflikterna inte handlar om motstånd mot utveckling, utan om respekt, rättigheter och inflytande.

Länk till artikeln