Nattliga evakueringar, ombyggda fordon och civilplikt i kris

Kunskapscentrum för katastrofmedicin vid Umeå universitet (KCKM) fick ett expertuppdrag av Socialstyrelsen att bidra till en nationell kartläggning av nationella sjuktransporter i kris och krig. När rapporten var klar ville forskarna fortsätta fördjupa sig i hur Ukraina byggt upp sitt civila försvar och hur den prehospitala sjukvårdskedjan, det vill säga den utanför sjukhuset, fungerar när landet är under attack.

Lina Gyllencreutz, docent och forskare vid Kunskapscentrum för katastrofmedicin vid Umeå universitet reste därför till Ukraina för att undersöka hur Ukraina hanterar sjuktransporter i krig och vilka lärdomar vi i Sverige kan dra av det. Uppdraget innebar också att ta reda på hur sjukvård bedrivs i riskfyllda områden nära fronten, ett uppdrag som kräver särskild hänsyn till säkerhet och väl avvägda beslut.

Sjukvården attackeras i krig

Via kontakter fick forskarna kontakt med sjukvårdare i Ukraina som berättade om hur de bygger om bussar och tåg, men även ambulanser.
– I det här kriget så kan man inte köra fram gula civila ambulanser för de blir attackerade. Sjukvården attackeras i krig, berättar Lina Gyllencreutz.

Genom att använda sig av bussar och tåg kan man evakuera många skadade, men det visade sig alltså att de civila ambulanserna inte kunde ta sig fram till de skadade vid fronten utan att riskera att attackeras. Forskarna ville därför ta reda på hur sjukvårdskedjan fungerar när ambulanserna inte tar sig hela vägen fram. Frågan de ställde sig var vilka det är som faktiskt bedriver sjukvård närmare fronten och i de farliga områdena. Resultaten visar att det inte främst är de civila ambulanserna som kör fram, utan att det är modifierade eller ombyggda bilar. Utifrån rapportens resultat, som visar att det behövs en annan typ av fordon än de vi har civilt idag, togs beslut att besöka Ukraina och se hur sjukvårdskedjan ser ut.

– Sverige ville se hur Ukraina har löst medicinska transportmöjligheter. Prehospitalt, i områden som utsatts för attacker måste man använda andra typer av fordon än den civila ambulansen, förklarar Lina Gyllencreutz.

Sjukvården ska dimensioneras för krig

Det forskarna vill ta reda på är hur Sverige bäst kan förbereda sig och ha en beredskap ifall kriget kommer till Sverige. Hur fordon kan byggas om, hur infrastruktur kan användas, och hur den prehospitala sjukvårdskedjan bör anpassas.

– Sjukvården ska dimensioneras för krig. Det är snarare det, förklarar Filippa Wranne, masterstudent och praktikant på Kunskapscentrum för katastrofmedicin.

En komplex situation

Att komma till Ukraina blev en ögonöppnare. Det är ett land som fungerar väl på dagen, uteserveringarna är öppna, tågen går i tid och folket lever sina liv. I affärerna kan du betala med kort och du gör bokningar digitalt i din mobil. Men på natten ljuder flyglarmen och bomberna.

– Det är ett samhälle som fungerar samtidigt som det är krig. Och hela tiden, oavsett vart man går, så måste man ha sin väska med sig och veta vart närmaste skyddsrum är, berättar Lina Gyllencreutz.

Forskarna besökte ett frontnära stabiliseringscentrum, en av de första instanserna i vårdkedjan för att ta hand om skadade. Dessa inrättningar ligger ofta i källare eller rum under mark för att skydda både personal och patienter. Eftersom man inte ofta kan transportera skadade direkt från fronten till ett sjukhus — varken av säkerhetsskäl eller på grund av brist på tillgängliga fordon — behövs dessa mellanliggande platser. Här kan man ge akutvård innan vidare transport är möjlig. Ju fler sådana stopp som krävs ju längre tid tar det innan den skadade får definitiv vård, och desto mer avancerad vård kan behövas under tiden. Men utifrån krigets förutsättningar är det helt nödvändigt.

Från fronten körs den skadade av frivilliga sjukvårdare i kamoflerade fordon till dessa stabiliseringscentrum. Väl där tas de emot av läkare och sjuksköterskor från den civila sjukvården som behandlar dem och därefter sker fortsatt transport till ett sjukhus eller en överlämningsplats till civil ambulans.

För att kunna jobba under de här resursfattiga och farliga förhållanden så krävs en annan typ av kompetens. Sjukvården som bedrivs blir snarare militärsjukvård, eller krigssjukvård, som skiljer sig från den vanliga civila sjukvården vi är vana vid.

– De läkare som vi träffade som är tagna från den civila sjukvården och placerade där, säger att man behöver lära om. Eller att lära sig att vårda med ytterst lite resurser och material, berättar Lina Gyllencreutz.

– Det är såklart att det kan komma in skottskador civilt också, men det är mängden krigsskador som blir mycket mer, fortsätter Lina.

Är svensk sjukvård förberedda?

Syftet med rapporten och resan till Ukraina handlar om att medvetandegöra. Att samla kunskap om hur Ukraina gjort för att bättre stå redo om vi i Sverige hamnar i en liknande situation. Om kriget bryter ut i Sverige kommer vi förmodligen att gå till våra jobb som vanligt, även om allt inte kommer att fungera som vanligt. Vi kommer till exempel också att behöva lära oss hur vi snabbt ska utbilda sjuksköterskor och civila att hjälpa till. 

– Man behöver ha koll på sin egen situation, förbereda sig, tänka igenom. Om nu någonting sånt här skulle hända, vem ska ta hand om mina barn? Hur löser jag den här första tiden för att faktiskt kunna till på jobbet, resonerar Lina Gyllencreutz.

Ukraina hade innan kriget en fungerande civil ambulanssjukvård, i likhet som vi i Sverige. När kriget kom visade det sig däremot att de inte hade förutsättningarna att bedriva vård i den här frontnära och farliga miljön, utan fick anpassa sig efter situationen. Det är ett av resultaten forskarna sett, att den civila sjukvården saknade utbildning och utrustning för att omhänderta krigsskadade. Eftersom ambulanser inte räcker till för det ökade vårdbehovet har grupper av frivilliga sjukvårdare bildats och specifikt inriktat sig på att kunna utföra vård nära fronten. Utifrån ett innovativt och flexibelt arbetssätt har de kunnat anpassa utbildning, utrustning och fordonen för användning i dessa riskfyllda miljöer.

Besöket i Ukraina har gett forskarna nya insikter och de har identifierat flera områden som Sverige behöver stärka och utveckla vidare. Bland annat fler fordon, men också att mobilisera frivilliga organisationer som kan anpassa sig snabbt och agera fort när det behövs.

– Vi behöver fler fordon, vi behöver fler som kan köra dem, och vi behöver rätt kompetens på rätt plats. Det krävs också folk som kan göra säkerhetsriskbedömningar på ett annat sätt än vi är vana vid i Sverige, säger Lina Gyllencreutz.

Snabb anpassning och nattliga evakueringar

I Ukraina har de frivilla sjukvårdarna anpassat sig snabbt. Förutom att bilarna är kamoflerade har de också utrustats med drönardetektorer och annan belysning för att kunna köra i mörker utan att synas. Det är nämligen främst på nätterna man evakuerar de skadade, och då måste man kunna köra utan att bli upptäckt. De har också tagit fram en belysning som gör det möjligt att genomföra operationer under natten utan att dra till sig onödig uppmärksamhet.

Resan till Ukraina är en del av totalförsvaret som Sverige nu behöver rusta upp. Med erfarenheterna från besöket och all den kunskapen fortsätter nu arbetet framåt. Det handlar bland annat om flera vetenskapliga artiklar som är på gång, en kommande posterpresentation på en konferens i USA– Special Operations Medical Association. Presentationen beskriver hur Ukraina har utvecklat sina fordon för evakuering av skadade.

– Det handlar om hur de här frivilliga sjukvårdarna adaptivt har förändrat sina fordon och utrustning utifrån förutsättningarna på ett imponerande sätt, förklarar Lina Gyllencreutz.

Forskarna planerar för fler datainsamlingar i Ukraina. Bland annat om kliniska färdigheter, om att göra rätt sak på rätt sätt, och med kompetens på rätt nivå. Bland annat vill man gå djupare in på vilken kompetens som behövs för att köra skadade vid fronten, vilka som ska ta hand om dem, och hitta strategier för detta som fungerar i Sverige. Kunskapen och metoderna går inte att överföra rakt av – de måste också anpassas till svenska förhållanden.

– Vi vill dra ännu mer lärdomar och sedan försöka sätta det i svensk kontext. För det är ju en sak att hämta hem kunskap därifrån. Men vi kan inte bara ta den kunskapen rakt av och säga att Sverige ska göra likadant. Utan det kluriga är ju att omsätta det till den svenska kontexten, förklarar Lina Gyllencreutz.

Vikten av utbildning

I slutet på förra året fick forskarna vid KCKM besked om att de tillsammans med andra universitet i Sverige fått medel från Vetenskapsrådet till att utveckla och driva en forskarskola i katastrofmedicin. Det är viktigt för kompetensförsörjning av universitetslärare med kompetens inom katastrofmedicin. KCKM planerar att anställa två-tre doktorander under kommande år, med inriktning på kris och katastrofberedskap i norra regionen; glesbygd, fjällräddning och CBRNE frågor.

– KCKM i Umeå kommer arbeta utifrån fokusområdet komplexa otillgängliga miljöer och då har vi en del i det som är krig och höjd beredskap. Dessutom jobbar vi med Campus Totalförsvar där vi ska fortsätta se över transportfrågorna i övre Norrland med den särskilda geografi och särskilda förutsättningar vi har här uppe i norr. Där kommer vi titta på hur man bättre kan nyttja resurser för prehospitala transporter , säger Lina Gyllencreutz.

Vi höjer den civila beredskapen med 40-50 studenter varje år

På Umeå universitet bedrivs undervisning både inom Läkarprogrammet och Sjuksköterskeprogrammet, men också Internationell kris-och konflikthantering (IKK). Vid en kris eller ett krig behöver inte bara sjukvården ställa om, utan även utbildningarna. Detta för att snabbt kunna utbilda folk inom akut skadeomhändertagande och trauma. I Ukraina vittnar man om att man fick mycket teoretisk utbildning, men saknade den praktiska träningen om hur man tar hand om krigskador. För att träna på de praktiska delarna har IKK en fältvecka i deras katastrofmedicinska termin (30hp) där studenterna får träna på omhändertagande ute på fältet. En plan är att ta in mer av prolonged field care (utökad fältvård), som innebär omhändertagande av skadade i en otillgänglig och farlig miljö i väntan på evakuering. En aspekt som behöver tränas på när vårdkedjan inte är vad man är van vid, där behandlingstiden blir längre och allt ska göras med minimala resurser.

– Eftersom det är så svårt att evakuera folk i krig så måste man kunna omhänderta dem under längre tid. Den aspekten kanske vi kommer att bygga in lite mer i vår katastrofmedicinska kurs. I storskaliga krig kommer inte en helikopter och hämtar de skadade och man har inte möjlighet att evakuera skadade inom Golden hour - den viktiga timmen från det att man blir skadad till att man kommer till operationsbordet. För skadade anses en timme vara en tidskritisk gräns för överlevnad. Men som det kan se ut nu, så är det många fler timmar, upp till dagar, och då kommer de in i mycket sämre skick vilket vi behöver ta med i planeringen, säger Lina Gyllencreutz.

Studenterna på IKK läser 30 hp (en termin) katastrofmedicin, och får en gedigen utbildning i att omhänderta skadade under svåra omständigheter. Utbildningen är mycket uppskattad och viktig, inte minst eftersom även civila behöver mer kunskap i att kunna ta hand om sig själv och andra om vi skulle drabbas av långvariga kriser eller krig.

– Vi höjer den civila beredskapen med 40-50 studenter varje år, berättar Lina Gyllencreutz. 

Läs mer om Kunskapscentrum för katastrofmedicin och den forskning de bedriver på deras hemsida via länken nedan.