PORTRÄTT Onur Kiliç vill utmana grunden för hur vi tänker kring artificiell intelligens. Genom att föra in queera och dekoloniala perspektiv ifrågasätter han de binära strukturer som ofta tas för givna i tekniken. Vad händer om vi vänder på perspektivet, om det queera motståndet inte bara påverkas av tekniken, utan också kan börja omforma den?
Onur Kiliç beskriver hur han är särskilt intresserad av när den digitala och den fysiska världen möts, flätas samman och därigenom förändrar hur vi förstår samhällets påverkan av ny teknik:
– Inom mitt nuvarande projekt vid Humlab arbetar jag praktiskt med motion capture-teknik, men reflekterar också över hur större AI-system kan, eller riskerar att, förstärka binära könsnormer.
Han disputerade i genusvetenskap vid Lunds universitet med avhandlingen "Lubunya Assemblages: Queer Networked Resistances in Turkey", där han genomförde en multisituerad etnografi om Turkiets lubunya-rörelse.*
Sedan mars 2025 arbetar Onur Kiliç inom det tvärvetenskapliga forskningsprojektet "E-motion: Binary Systems and Fluid Identities" vid Humlab.
– När jag arbetade med min doktorsavhandling växte artificiell intelligens fram som en viktig kraft. AI har förändrat hur vi interagerar med digital teknik, där algoritmiska system tycks kategorisera och märka användares kroppar enligt fasta identitetskategorier.
I denna labyrint av stora datamängder, som han menar ofta är inriktade på kapitalistisk lönsamhet, är Onur särskilt intresserad av att förstå hur sådan kategorisering förstärker binära antaganden.
Onur fortsätter med att berätta hur fokuset växte fram under åren:
– Jag inspireras av det arbete som queera aktivister och designers bedriver med AI, särskilt deras sätt att använda teknologin för att skapa konstnärliga uttryck och formulera politiska framtidsvisioner. Dessa kreativa praktiker utgör viktiga former av motstånd, och min postdoktorsforskning syftar till att undersöka deras betydelse för social rättvisa.
Onur Kilic menar att auktoritärt förtryck i dag bidrar till en känsla av att vi sitter fast i nuet, oavsett om det är inom forskning eller inom samhället i stort. Det blir en passivitet som gör det svårt att föreställa sig alternativa framtider. Inom queerteori har forskare som José Esteban Muñoz inspirerat Onur. Muñoz har visat exempel på hur queera kunskapstraditioner kan inspireras av en viss utopisk vision, där queerteori kan ses som något som är inbäddat i framtiden.
– När jag reflekterade över detta väcktes en önskan att fördjupa mig i och lära av lubunya-rörelsens motstånd i Turkiet. Det är en kamp som utspelar sig här och nu, men som också är djupt rotad i en lång historia, och som föreställer sig queera framtider trots känslan av ett förtryck som aldrig tycks ta slut.
Avslutningsvis uttrycker Onur Kilic en förhoppning om att hans forskning kan bidra till det kollektiva queera tänkandet. Det innebär att ompröva relationen mellan binäritet och teknologi i en tid som präglas av återkommande, och ofta berättigad, pessimism.
En kontextbunden term i Turkiet som baseras på det queera slangspråket Lubunca. Även om den ursprungligen främst syftade på transkvinnor och feminint kodade homosexuella män, används den i dag brett inom Turkiets queerrörelse för att beskriva personer med sexuell och könsmässig mångfald.
