REPORTAGE Under november månad uppmärksammas prostatacancer som är Sveriges vanligaste cancerform för män. Men vilka drabbas, hur upptäcks sjukdomen och hur ser dagens behandling och forskning ut? För att få svar på dessa frågor vände vi oss till Andreas Josefsson, urolog och forskare inom prostatacancer.
Prostatacancer är den vanligaste cancerformen i Sverige. Varje år får omkring 10 000 män diagnosen, och cirka 2 300 män dör av sjukdomen. Det gör prostatacancer till den vanligaste orsaken till cancerorsakad död hos män. Sjukdomen är ovanlig före 50 års ålder och blir vanligare ju äldre man blir. Medelåldern vid diagnos är runt 70 år. Risken är högre om man har en pappa eller bror som haft prostatacancer, eller om det finns ärftliga förändringar i släkten, till exempel i BRCA2-genen. Många män lever länge med en lugn prostatacancer som aldrig ger besvär, medan andra har en aggressiv form som behöver behandlas tidigt.
Det viktigaste att känna till är att tidig prostatacancer oftast inte ger några symptom alls. Därför upptäcks många fall med ett PSA-prov, som är ett blodprov. Besvär med vattenkastningen, som att man behöver kissa ofta, kissar med svag stråle eller behöver gå upp på natten, beror oftast på en godartad förstoring av prostatan och inte på cancer. Det är ändå bra att söka vård för sådana besvär. Vid mer avancerad sjukdom kan man få ont i skelettet, till exempel i ryggen eller höfterna, gå ner i vikt eller känna sig ovanligt trött. Blod i urinen ska alltid utredas men det är för att undersöka om man har en tumör i urinvägarna.
I Sverige har vi börjat bjuda in allt fler män att delta i organiserad prostatacancertestning, OPT, där man bjuds in till PSA-prov och vid behov undersöks med magnetkamera. Fördelen är att aggressiva tumörer kan hittas medan de går att bota. Nackdelen är att man också hittar lugna tumörer som aldrig hade gett besvär. Därför är det viktigt att testningen sker organiserat och att behandling bara ges när den behövs.
Behandlingen beror på hur aggressiv cancern är och om den har spridit sig. Vid lågrisk cancer är det vanligaste att man inte behandlar direkt utan följer sjukdomen med regelbundna PSA-prov, magnetkamera och vid behov nya vävnadsprov. Det kallas aktiv monitorering och skonar många män från biverkningar i onödan.
När cancern behöver behandlas och sitter kvar i prostatan är operation, där hela prostatan tas bort, och strålbehandling de två huvudalternativen. Strålbehandling kombineras ofta med hormonbehandling under en period. Om cancern har spridit sig till andra delar av kroppen är målet att bromsa sjukdomen så länge som möjligt. Grunden är hormonbehandling, som sänker nivån av testosteron som cancercellerna behöver för att växa. Den kombineras i dag ofta med nyare tablettbehandlingar, cytostatika och ibland strålning. För vissa män finns också läkemedel som är riktade mot specifika förändringar i tumörens arvsmassa och behandling med radioaktiva läkemedel som söker sig till cancercellerna.
För många män med cancer som sitter i prostatan är operation och strålbehandling lika bra på att bota sjukdomen. Valet handlar därför mycket om biverkningar, ålder, andra sjukdomar och vad mannen själv tycker är viktigast. Efter operation är det vanligare med urinläckage och problem med erektionen. Efter strålbehandling kan man i stället få besvär från tarmen och urinblåsan, och problem med erektionen kan komma gradvis. Mannen träffar oftast både urolog och onkolog innan han bestämmer sig, och kontaktsjuksköterskan finns med som stöd genom hela processen. Det finns sällan ett rätt svar för alla, utan målet är att varje man ska kunna fatta ett välgrundat beslut tillsammans med vården.
Diagnostiken har förändrats mycket. Med magnetkamera kan vi i dag se vilka områden i prostatan som är misstänkta och ta riktade vävnadsprov. Det gör att vi oftare hittar de tumörer som behöver hittas. Nya undersökningar med PET-kamera kan visa spridning som tidigare var osynlig. Stora studier har visat att screening med PSA-prov kan minska dödligheten i prostatacancer, och det är bakgrunden till att OPT nu byggs ut i Sverige.
För män med spridd sjukdom har överlevnaden förbättrats tydligt de senaste tio åren tack vare nya läkemedel och kombinationer av behandlingar. Vi har också lärt oss att prostatacancer inte är en sjukdom utan många. Genom att analysera tumörens arvsmassa och proteiner kan vi börja skräddarsy behandlingen efter just den mannens tumör, det som kallas precisionsmedicin.
Umeå har en lång tradition av prostatacancerforskning som sträcker sig från grundforskning till kliniska studier. Två exempel är professor Marene Landström, som utsågs till Årets cancerforskare 2024 för sin forskning om de signalvägar som driver cancerns tillväxt och spridning, och professor Pernilla Wikström, som har tagit fram ett verktyg för att klassificera allvarlig prostatacancer i olika undergrupper. Det kan på sikt ge bättre vägledning om vilken behandling som passar vilken patient.
Umeå har också varit ledande i flera stora internationella studier om strålbehandling vid prostatacancer. Resultaten från dem har lett till ändrade behandlingsriktlinjer, både i Sverige och internationellt.
Landets nu studie inom prostatacancer är SPRINTR-studien, ett nationellt forskningsprogram för precisionsmedicin som leds från Umeå universitet och Region Västerbotten. I SPRINTR blir män som utreds för prostatacancer tillfrågade att godkänna forskning på de vävnadsprover och undersökningar som görs I klinisk rutin. I studien finns även möjlighet att skapa biobanker av blod och inkludera enkäter som frågar hur patienterna mår över tid. Tumörerna analyseras med bland annat gensekvensering, och informationen kopplas till data från kvalitetsregister och vården. Studien har inkluderat 1000 män redan och 14 kliniker, bland annat alla sju universitetssjukhus. Målet är över 5 000 deltagare före utgången av 2027. I studien arbetar man också med att utveckla AI-verktyg som analyserar digitala bilder av vävnadsprov för att bättre kunna förutsäga vilka tumörer som är aggressiva.
Umeå samordnar även ett nordiskt forskningsnätverk för precisionsmedicin vid prostatacancer och deltar i europeiska samarbeten. Forskningen bedrivs nära vården genom Umeå Comprehensive Cancer Center, så att nya kunskaper snabbt kan komma patienterna till nytta.
