"False"
Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.

IKKs historia

Under 20 år har det hunnit hända en del med IKK-programmet, och här kommer vi att berätta en del om detta. För att få reda på hur det hela började vände vi oss till Jan Engberg, som var programansvarig 2002–2012.

Varför bildades programmet för internationell kris- och konflikthantering (IKK)?

Tankar om ett nytt program med f reds-och konfliktstudier som examensämne uppstod inom Forum för Tvärvetenskap vid Umeå universitet mot slutet av 1990-talet. Det var Forum för tvärvetenskap som på den tiden härbärgerade A-, B- och C-kurserna i freds- och konfliktstudier.

Inspirationen till att skapa ett nytt program kom från flera håll. Kalla kriget var slut och en ny värld av möjligheter tycktes öppna sig när det gällde viljan och förmågan att hantera kriser och konflikter. Dessa förhoppningar fanns också i den internationella politiken vid den här tiden, såväl Inom FN-systemet t.ex. genom den s.k. Brahimi rapporten som i enskilda länders politik. Förslag om ”The Responsibility to Protect” (R2P), liksom propåer om rätten till humanitärmilitär intervention lanserades. En gemensam utgångspunkt för dessa och andra förslag och initiativ var att nya holistiska och genomgripande perspektiv krävdes för att hantera kriser och konflikter, perspektiv som tog hänsyn inte bara till den omedelbara kris- och konflikthanteringen utan också till underliggande ekonomiska, sociala och politiska orsaker till de problem som skulle lösas.

Vad hade då den akademiska värden att erbjuda till denna nya värld av utmaningar och möjligheter? Svar: stuprör.

Även om freds-och konfliktstudier liksom andra samhällsvetenskapliga ämnen är tämligen mångfacetterade i sig, ansåg vi inom Forum för tvärvetenskap att nytänkande behövdes. Ett nytt program med freds-och konfliktstudier som examensämne skapades men med inslag av andra ämnen, såsom kulturgeografi, ekonomisk historia, statsvetenskap, geovetenskap och inte minst katastrofmedicin. De nya kurserna var specialdesignade för programmet och kursbeteckningarna avslutades oftast med benämningen ”under osäkra villkor”. Därutöver önskade vi att programmet skulle ha betydande inslag av ”hands on”, dvs praktik, dels genom regelrätta fältövningar och dels genom en praktiktermin.

Varför blev Sollefteå studieorten?

Ett stort problem med hela programidén var förstås finansieringen, det skulle bli väldigt dyrt med alla dessa praktiska inslag. Men under processen med att sy ihop programmet blev vi kontaktade av Akademi Norr, som är en samverkan mellan 13 norrlandskommuner med syfte att främja högre utbildning antingen som distanskurser eller på plats i kommunernas lärcentra. Akademi Norr var intresserade av kurser i freds- och konfliktstudier med placering i Sollefteå. I samband med dessa kontakter diskuterade vi också våra planer på det nya programmet i internationell kris-och konflikthantering. Akademi Norr förklarade sig då villiga att bidra med finansiering av fältövningarna och villkoret var förstås att utbildningen till viss del (de fyra första terminerna) skulle placeras i Sollefteå.

Universitetet kunde inte tillhandahålla fältövningar. Så samtidigt med alla dessa andra överläggningar fördes diskussioner med Räddningsverket (som senare blev MSB) om deras möjligheter att genomföra de tilltänkta fältövningarna. Svaret var positivt och övningarna ”underhållsbas”, ”GIS-övningen” och en ”katastrofmedicinsk övning”, kunde realiseras, övningar som var väldigt utmanande men också väldigt givande för studenterna. Samtliga övningar genomfördes på Räddningsverkets/MSB:s övningsområde på Högberget utanför Kramfors. Övningarna genomfördes i spelad konfliktmiljö med olika teman (flyktingkris, inbördeskrig, översvämning, humanitärt bistånd, masskadesituationer etc.), varade under fem dagar och innebar upprättande av en tältförläggning med stabsfunktion, säkerhet, fordon, teknisk kommunikation och alla andra nödvändiga faciliteter för en självförsörjande underhållsbas. Andra aktörer bjöds ofta in i ”spelet”, såväl Försvarsmaktens helikoptrar som hemvärnet och deltagande från Räddningsgymnasiet på Sandö.

Programmet förändrades en del under de första åren. Hur och varför?

IKK-programmet inrättades formellt vid Umeå universitet 2001 och de första studenterna började i Sollefteå 2002 i fina nyrenoverade lokaler inom det gamla regementsområdet (I 21). Lärcentret på samma område svarade för förtjänstfull service i fråga om studieadministration, men kanske ännu viktigare socialt, som en fast punkt i tillvaron för nya studenter, och praktiskt, bland annat med hjälp att ordna bostäder till studenterna. Efter fyra terminer i Sollefteå flyttade studenterna till Umeå för att gå B- och C-kurserna i freds- och konfliktstudier samt för att genomföra en praktiktermin i Sverige eller utomlands i organisationer med anknytning till kris- och konflikthantering i vid bemärkelse.

En stor förändring genomfördes redan 2003. Forum för tvärvetenskap var en alldeles för liten enhet för att administrera ett program av IKK:s storlek och komplexitet. Därför flyttades examensämnet freds- och konfliktstudier – och därmed ansvaret för IKK-programmet – till Statsvetenskapliga institutionen.

Sen kom den s.k. Bolognaprocessen som innebar många saker, men viktigt för IKK var dels att programmet som hittills varit på sju terminer från 2007 bantades till sex för att passa in i det nya ramverket, dels att varje examensämne måste ha en fortsättning på avancerad nivå. Därför togs praktikterminen bort från grundutbildningsprogrammet och flyttades till den avancerade nivån där ett nytt magister-/masterprogram i krishantering och fredsbyggande inrättades.

Senast uppdaterad: 2022-04-12