Christian åkte till Kroatien på utbytesterminen

Vad var det som lockade dig att studera just i Kroatien?

Jag hade hört mycket positivt om Kroatien överlag, att det är ett fantastiskt vackert land med behagligt klimat. Terminen innan pluggade jag på University of New South Wales i Sydney, Australien. Där växte det fram en vilja hos mig om att satsa mer seriöst på träning. Jag bestämde mig för att jag skulle träna för att kunna göra en Iron Man. Kroatien kändes som ett optimalt ställe för det, jämfört med kalla Umeå.

Christian Esselin, student vid Civilekonomprogrammet med internationell inriktning som pluggat i Kroatien som Erasmus-student.

PhotoMattias Pettersson

Vad studerade du i Zagreb?

Skolan jag gick på hette Zagreb School of Economics and Management. Det var ett väldigt litet universitet, extremt mysigt verkligen. Första gången jag kom dit så höll jag nästan på att gå förbi det för jag såg det knappt, haha! Men det var två stora hus och studenter överallt.

Hur var själva undervisningen?

Lärarna var duktiga på att föreläsa på engelska, det gjorde mig positivt överraskad. Kvalitén på undervisningen var väl ganska låg om jag jämför med nivån här i Umeå. Men tack vare att det var en så liten skola kunde man extremt mycket hjälp och stöd när det behövdes. Det vägde upp rätt mycket.

Du har studerat utomlands mycket. Vad är värdet av det för dig?

Jag tycker det är kul att få uppleva de här kulturskillnaderna och träffa människor som kan säga ”Varför tänker du så överhuvudtaget? Så tänker inte vi, vi tänker på det här sättet i stället.”

Vilka människor umgicks du mest med under tiden i Zagreb?

Min tyska polare och mina franska polare som jag bodde med var ett riktigt härligt gäng. De hade nog åkt till Kroatien ganska mycket för det sociala livet med fester och så. Men om du bor med någon som tränar jämt så är det nog lätt att få dåligt samvete ifall du själv håller på och festar hela tiden. Det slutade med att hela gänget slutade upp med festandet. Vi var ute och tränade i stället.

På vilket sätt utmärkte sig Kroatien jämfört med andra länder du studerat i?

Jämfört med universitetet jag gick på i Australien var det verkligen en kontrast. University of New South Wales är ett extremt stort universitet. Där var man mer en i mängden, i Zagreb blev det mycket mer personligt.

Har du något exempel på det?

Ja, som avslutning på terminen hade jag bestämt att jag skulle cykla hem från Zagreb till Sverige. Jag hade köpt en cykel där nere och sen skulle jag importera en cykeldator med inbyggd GPS.

Men när paketet skulle komma fram fick jag problem med tullen. De hade ett ganska gammaldags system där allt sköttes på papper. Jag behövde gå till polisen för att ordna vissa papper. Och hos polisen var det ingen som pratade engelska utan de skickade mail till mig på kroatiska som jag behövde få översatta … helt kaotiskt.

Till slut var det en av mina lärare som sa ”skicka det där brevet till mig, så fixar jag det åt dig”, och så gjorde hon det. Det var ju guld, liksom. Att lärare här i Sverige skulle göra så känns ganska osannolikt! Det var ett sådant typiskt exempel på hur mycket närmare man kom lärarna och hur de ställde upp för oss studenter.

Fint! Men du måste berätta om hemfärden till Sverige på cykel, hur var det?

Ja det är inte något jag rekommenderar, riktigt hemskt var det, haha.

Det var jag och min kompis Mattias som hade bestämt att vi skulle cykla tillsammans. Han var den mer rutinerade cyklisten av oss två. Planen var att jag skulle cykla på egen hand till Wien, sen skulle min polare komma dit och vi skulle följas resten av sträckan. Minst 16 mil per dag skulle vi cykla.

Men vägarna i Kroatien är smala, krokiga, utan ordentliga filer och asfaltsvägar varvas med kullersten. Hela landet är bergigt som bara den. Det var både tungt och otäckt att cykla där.

Jag hade gett upp första dagen om det inte var för att jag visste att min kompis redan hade bokat biljett till Wien. Men det gick vägen. Cyklingen för mig tog 13 dagar och 11 dagar för min polare. Det var en otroligt härlig känsla att rulla in i Göteborg där övernatta hemma hos honom. Bara att veta att det var över och att vi faktiskt hade klarat av det. Dock var vi total däckade när vi väl slappnade av. Det tog någon dag innan vi hade återhämtat oss både fysiskt och psykiskt.

På det stora hela låter det ändå som att utbytesterminen blev precis som du hade hoppats.

Jadå, jag njöt av Kroatien som bara den!

Var det någonting som du tyckte fattades?

Det enda jag på något sätt kunde sakna var ett riktigt café, alltså ett ställe där man både kan få en kopp kaffe och en bakelse på samma gång. I Kroatien var det mer som att man fick gå till en bar och beställa kaffe, medan fikabröd såldes i bageributiker.

Text: Jonas Lidström