Hur påverkas blodfetter och blodsocker av det man äter? Vad händer med urinproduktionen och vad visar ett EKG? Studenterna på receptarieprogrammet har en intensiv labbvecka i fysiologi i Umeå. I vanliga fall är de spridda över hela Sverige och Norge – och pluggar på egen hand via internet.
Studenterna på receptarieprogrammet läser på distans, men kommer till Umeå universitet regelbundet för laborationer.
Bild Anna-Lena Lindskog
Beatrice Arnejo från Stockholm håller för näsan och pinar i sig en mugg ren glukos.
Bild Anna-Lena Lindskog
Consilda Reginoald-Prasad och Adnan Delalic hjälps åt med blodprovstagning. Adnan tänker läsa i fem år och bli apotekare, planen är att tillsammans med sin fru kunna öppna eget apotek.
Bild Anna-Lena Lindskog
Dags för ett stick i fingret, Susanna Johansson och Bongkot Preechawai hjälps åt.
Bild Anna-Lena Lindskog
Två-fem gånger per termin är receptariestudenterna i Umeå för laborationer och muntliga redovisningar. Michael Rönning får hjälp med labbrapporten av läraren Martin Burman och kurskompisen Maria Tafa.
Bild Anna-Lena Lindskog
Hilde Ekeborg skriver labbrapport. Hon är en av 16 studenter på receptarieprogrammet som kommer från Norge. Att plugga på distans funkar bra, men det gäller att ha disciplin, säger hon.
Bild Anna-Lena Lindskog
Merete Grönseth och Mariann Krogsund-Mjöberg från Norge jobbar redan på apotek och har via sin arbetsgivare fått chansen att vidareutbilda sig.
Bild Anna-Lena Lindskog
Beatrice Arnejo från Stockholm håller för näsan och pinar i sig en mugg ren glukos.
Consilda Reginoald-Prasad och Adnan Delalic hjälps åt med blodprovstagning. Adnan tänker läsa i fem år och bli apotekare, planen är att tillsammans med sin fru kunna öppna eget apotek.
Dags för ett stick i fingret, Susanna Johansson och Bongkot Preechawai hjälps åt.
Två-fem gånger per termin är receptariestudenterna i Umeå för laborationer och muntliga redovisningar. Michael Rönning får hjälp med labbrapporten av läraren Martin Burman och kurskompisen Maria Tafa.
Hilde Ekeborg skriver labbrapport. Hon är en av 16 studenter på receptarieprogrammet som kommer från Norge. Att plugga på distans funkar bra, men det gäller att ha disciplin, säger hon.
Merete Grönseth och Mariann Krogsund-Mjöberg från Norge jobbar redan på apotek och har via sin arbetsgivare fått chansen att vidareutbilda sig.
– För mig är det bästa möjligheten att studera vidare eftersom jag har barn och familj, säger Katrine Simonssen från Sörtröndelag i Norge. Men man måste ha självdisciplin! Samtidigt vet jag att jag har fast jobb efter de här två åren.
Beatrice Arnejo från Stockholm håller för näsan och pinar i sig en mugg ren glukos. Bananbitar, som andra i gruppen får äta, hade helt klart varit lättare att få ner. Hennes kurskompisar tittar på klockan, om en stund ska Beatrices blodsockernivå kontrolleras genom ett stick fingret.
Två-fem gånger per termin kommer receptariestudenterna till Umeå. Det blir intensiva dagar då de gör laborationer, muntliga redovisningar och har andra praktiska moment de inte kan göra på egen hand hemma.
Den här veckan står laborationer i fysiologi på schemat. Studenterna gör försök där de äter och dricker olika saker och undersöker hur blodfetter, blodsocker och urinproduktion påverkas. De ska också mäta blodtryck och EKG.
Mellan träffarna i Umeå läser de via en plattform på internet. Där finns alla föreläsningar inspelade på video och övrigt studiematerial tillgängligt. Studenterna har regelbundna seminarier då de och lärarna kommunicerar med varandra med hjälp av webbkamera. Däremellan har de skriftlig kontakt med sina lärare.
– Många tror att man får mindre kontakt med lärare och kurskamrater på en distansutbildning och är rädda att bli isolerade, men vår upplevelse är att det är precis tvärtom, säger Hanna Fick, programansvarig för receptarieutbildningen.
Beatrice Arnejo trivs med distansstudierna, det är praktiskt att själv kunna bestämma när man vill läsa, tycker hon.
– Jag jobbar tre dagar i veckan, så det blir att jag pluggar hela tiden när jag inte jobbar, säger hon.
Arbetar deltid parallellt med studierna gör också de 16 studenterna från Norge på programmet. Samtliga är anställda av kedjan Apotek 1 och har via sin arbetsgivare fått chansen till vidareutbildning i Umeå.
– Vi är ett bra gäng och brukar bo tillsammans på First Camp vid Nydala när vi är i Umeå, berättar Hilde Ekeberg som sitter och skriver labbrapport. De flesta har barn och familj som jag har, så vi har en del gemensamt.
Hon är apotekstekniker och har haft planer på att läsa vidare förut, men tänkt att vägen till en högre examen skulle bli väldigt lång.
– Men så kom jag med här och vägen var inte så lång som jag trodde. Tiden går fort, första året är snart avklarat.
Hilde trivs i apoteksvärlden, det är spännande att ha ett jobb med mycket kundkontakt, tycker hon.
– Vi kommer väldigt tätt inpå människor och får inblick i deras liv och chans att hjälpa till med många olika problem. Det finns aldrig två dagar på jobbet som är lika varandra.
Adnan Delalic från Malmö har en plan. Han och hans fru som är doktorand i molekylärbiologi ska öppna ett apotek tillsammans. Därför tänker han inte bara bli receptarie, utan skarva på med ytterligare två års studier för att kunna ta ut en apotekarexamen.
Den möjligheten finns bara vid Umeå universitet som velat göra det lätt att gå emellan de båda farmacevtyrkena. Flexibiliteten går åt båda hållen, apotekarstudenter som vill komma ut i arbetslivet snabbare kan göra halt i studierna efter tre år och bli receptarie i stället.
Adnan gör stora uppoffringar för att nå sitt mål. Han arbetar heltid som metrosteward och är bara ledig de dagar studenterna träffas för kursmomenten i Umeå. Hans tillvaro består just nu i stort sett bara av jobb och studier, men det är det värt, tycker han.
– Vi tänker på framtiden jag och min fru och gör det här tillsammans. Vi peppar varandra och sitter ofta och pluggar ihop. Det funkar liksom inte att en sitter och kollar på tv när den andra ska läsa!
Text & foto: Anna-Lena Lindskog