Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.

Barnpornografibrottet - till skydd för vem? En rättslig studie om vilka offer för barnpornografibrott som erhåller målsägandestatus

Forskningsprojekt Barnpornografi innebär ett övergrepp som alltid är en allvarlig fara för ett barns hälsa och kan leda till stora trauman, såväl fysiskt som psykiskt. Det är dock relativt få som blir lagförda för brottet och ännu färre utsatta barn som får straffrättslig upprättelse. Studiens syfte är att utifrån ett brottsofferperspektiv utreda och analysera vilka offer för barnpornografibrottet som tillmäts målsägandestatus och därmed möjliggörs straffrättsligt skydd och upprättelse.

Projektansvarig

Karin Åström
Universitetslektor
E-post
E-post
Telefon
090-786 94 82

Projektöversikt

Projektperiod:

Startdatum: 2022-07-01

Finansiering

Brottsoffermyndigheten

Medverkande institutioner och enheter vid Umeå universitet

Juridiska institutionen

Forskningsområde

Juridik

Projektbeskrivning

Projektet avser analysera möjligheter för barn som utsätts för barnpornografi att få straffrättsliga upprättelse. Barnpornografi är ett övergrepp som innebär en allvarlig fara för barns hälsa och kan leda till stora trauman, såväl fysiskt som psykiskt. Flertalet övergrepp dokumenteras och sprids vidare, varigenom barnets utsatthet upprepas och kan leda till livslångt lidande. I Sverige är genom barnpornografibrottet i 16 kap. 10 a § brottsbalken i princip all befattning med barnpornografi genom alla medier straffbart. Lagstiftningen är komplex, utredningarna omfattande och det är relativt få som blir lagförda för barnpornografibrott och ännu färre utsatta barn som får straffrättslig upprättelse.

För att ett brottsoffer ska kunna erhålla sina straffrättsliga rättigheter förutsätts en status som målsägande, vilket avgöras av vem eller vad en straffbestämmelse avser att skydda, alltså dess straffrättsliga skyddsintresse.
Barnpornografibrottet består av tio olika gärningsformer som har olika primära skyddsintressen. Samtliga gärningsformer avser skydda barn i allmänhet, medan ett fåtal avser även skydda det enskilda barnet och utgör
därmed grund för målsägandestatus. Straffbestämmelsens konstruktion innebär också att det krävs en bakomliggande brottslighet, ofta i form av ett sexualbrott mot barn. Om en gärningsperson står åtalad för det bakomliggande brottet samtidigt som för barnpornografibrottet anses det utsatta barnet som målsägande, men endast undantagsvis har barn möjlighet att nå målsägandestatus vid ett rent barnpornografibrott.

Genom att inte fastställa barnpornografibrottets primära skyddsintresse har lagstiftaren lagt ett stort ansvar på rättstillämparen att avgöra målsägandestatus i varje enskilt fall, varpå det finns risk att brottsoffrets alla rättigheter inte tillgodoses. Studiens syfte är att utifrån ett brottsofferperspektiv analysera vilka offer för barnpornografibrottet som tillmäts målsägandestatus och därmed möjliggörs straffrättsligt skydd och upprättelse. Detta görs medelst en genomgång av rättspraxis och ett antal djupintervjuer med åklagare och poliser.

Problembeskrivning

Barnpornografi innebär ett övergrepp som alltid är en allvarlig fara för ett barns hälsa och kan leda till stora trauman, såväl fysiskt som psykiskt. Sexuella övergrepp mot barn sker i allt större utsträckning mot allt yngre barn och övergreppen blir allt grövre. Flertalet övergrepp dokumenteras och sprids på olika sätt, och på så vis upprepas barnets utsatthet. Med den tekniska utvecklingen skapas möjligheter att sprida och ta del av barnpornografiskt material över hela världen. Vid sexuella övergrepp som har dokumenterats, har studier visat att dessa barn mår betydligt sämre än om det sexuella övergreppet inte fotograferats eller filmats. Vetskapen om att vara avbildad i en förnedrande situation har beskrivits som ett livslångt trauma. De barn som vet att bilderna eller filmerna spridits, mår i sin tur än sämre då spridningen innebär en ovisshet om vem som kan ha sett materialet och en känsla av att sakna kontroll som skapar särskild oro och rädsla. Det tyder på att själva spridningen av materialet i vissa fall kan medföra större psykologiskt lidande för brottsoffren än det sexuella övergreppet. I Sverige är det straffbart att skildra eller sprida pornografiska bilder av barn genom barnpornografibrottet i 16 kap. 10 a § brottsbalken (BrB). Det straffbelagda området inkluderar i princip all befattning med barnpornografi genom alla medier. Det är dock relativt få som blir lagförda i enlighet med barnpornografibrottet och ännu färre utsatta barn som får straffrättslig upprättelse. Den svenska lagstiftningen anses svår att hantera i förhållande till de som utsatts. Det kan konstateras att offer för barnpornografibrott genom lagstiftningen inte har någon självklar ställning som målsägande, vilket är en förutsättning för att kunna åtnjuta straffrättsligt skydd och upprättelse. Det har funnits en viss ovilja från lagstiftarens sida att fastställa barnpornografibrottets primära skyddsintresse. Istället har lagstiftaren lagt över ansvaret på rättstillämparen att avgöra målsägandestatus i varje enskilt fall. Sådana lösningar har vid andra typer av brott ansetts otillräckligt ur ett brottsofferperspektiv. Brottsoffer har i ett tidigt skede av straffrättsliga förfaranden behov av, och rätt till, exempelvis information om handläggningen och målsägandebiträde. Detta bör ske från och med deras första kontakt med behöriga myndigheter, vilket förutsätter att brottsoffret är att betrakta som målsägande redan när brottsutredningen inleds.

Övergripande syfte

Studiens övergripande syfte är att utifrån ett brottsofferperspektiv utreda och analysera vilka offer för barnpornografibrottet som tillmäts målsägandestatus och därmed möjliggörs straffrättsligt skydd och upprättelse.

Metod och material

Studien genomförs i huvudsak med rättsvetenskaplig metod. I rättsvetenskapen, liksom i den vardagliga juridiska praktiken, är det centralt att fastställa gällande rätt utifrån ett visst förutbestämt källmaterial. Denna rättsvetenskapliga studie analyseras ur ett brottsofferperspektiv. Genom att utföra studien med ett brottsofferperspektiv kan offrens rättsliga skydd synliggöras och granskas. För att besvara en frågeställning om vilka rättsliga förutsättningar straffbestämmelsen om barnpornografi uppställer för att brottsoffer ska nå status som målsägande blir lagens syfte och ändamål central, och materialet utgörs i första hand av bestämmelsens förarbeten. Under denna del analyseras om, och i så fall hur, bestämmelsen avser skydda individen. Studien inkluderar även en genomgång av domstolspraxis av barnpornografibrottet för att analysera om, och i så fall under vilka omständigheter, offer för barnpornografi faktiskt erhåller målsägandestatus. För att analysera hur målsägandestatus hanteras under förundersökningsstadiet och om det inverkar på förutsättningarna för utredning och åtal, genomförs ett antal djupintervjuer med åklagare samt poliser.