Information till studenter och medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 7 april 2020)

Hoppa direkt till innehållet
printicon

Hällbilder, landskapsrum och stilvariation

Forskningsprojekt Projektet analyserar jakt- och fångstkulturernas hällristningar och hällmålningar och deras stilmässiga variationer samt hur landskapet har nyttjats i de nordliga områdena.

Projektets mål är att göra en analys av såväl bosättning som hällbilder under yngre stenålder, för att bättre förstå bebyggelsestrukturen, de religiösa uttrycken och deras rumsliga placering. Vi vill försöka finna sambanden mellan de tre delarna boplatser (av olika typer), hällristningslokaler och hällmålningslokaler. Genom boplatsanalyser runt ett urval av hällmålningslokalerna vill vi klarlägga funktionen av det rum som omger hällmålningarna. Betraktades detta rum som heligt eller var dessa rum avsedda för speciella aktiviteter?

Projektansvarig

Per Ramqvist
Professor emeritus
E-post
E-post

Projektöversikt

Projektperiod:

2007-12-10 2010-12-31

Medverkande institutioner och enheter vid Umeå universitet

Institutionen för idé- och samhällsstudier

Forskningsämne

Arkeologi

Projektbeskrivning

Genom att man för första gången i bosättningsanalyser inkluderar hällbildernas läge i landskapet (eller omvänt i hällbildsforskningen inkluderar boplatserna) kommer vi sannolikt att få en betydligt större förståelse av både det säsongsmässiga utnyttjandet av ett ”stamområde” och de skilda religiösa behoven och uttrycken under skilda delar av säsongen. Vi kommer att få ett helt nytt underlag för tolkningen av kultbruk på olika sociala och organisatoriska nivåer i samhället under den yngre stenåldern. Vi kan också jämföra olika stamområdens kultbruk och bosättningsorganisation. Redan idag vet vi att de figurativa uttrycken för de två valda stamområdena är olika. Genom kombinationen av de båda materialkategorierna boplatser och hällbilder kan vi också överbrygga två olika ”forskningskulturer” som alltför lång tid fungerat parallellt och vars frågeställningar inte alls påverkat synen på respektive forskningsfält.

Det är viktigt att försöka urskilja olika stiltraditioner när det gäller hällbilder för att förstå forntida regional och interregional kommunikation. Det är emellertid svårt att få en överblick över hela den euroasiatiska taigan. Dels är området kolossalt stort och därför inte särskilt väl inventerat och dels är dokumentations- och publiceringstakten låg. Därtill kommer att många viktiga platser endast är publicerade på ryska. Vi har således problem med att överblicka det som är känt samt att veta hur mycket vi egentligen vet. På ett högst preliminärt sätt har ansatser gjorts att analysera regionala stilar i den euroasiatiska taigan rörande sättet att teckna älgen (Ramqvist 1990). Sådana regionala stilar eller piktorala dialekter skulle kunna visa på stamområden eller områden med stor religiös interaktion. Detta kräver dock betydligt noggrannare studier men en analys skulle säkerligen ge viktiga bidrag till förståelsen av interaktionsmönster på motsvarande stamnivå.

De ovan nämnda narrativa panelerna ser inte ut att finnas i centrala och västra taigan, åtminstone inte lika tydligt och relativt enkelt tolkade som många av ishavspanelerna. I inlandets taiga ser kompositionerna ut att innehålla betydligt färre enskilda figurer. Här ser istället de kompositioner som finns att snarare vara ett uttryck för en kraftig reduktionism. När ishavspanelerna ser ut att berätta en komplex historia och kanske ge förklaringar av kosmologiska art, verkar taigans bilder vara mer pars pro toto-kompositioner. Man har valt ut några element som representanter för en större och mer komplex historia. En älg kanske representerar en historia eller myt medan en älgko tillsammans med älgkalv representerar en helt annan myt eller del av religionen. Om det är så att kompositioner och de enskilda figurerna är representanter för en betydligt mer omfattande existentiell och kosmologiskt orienterad berättelse, hur svårt får vi då inte att verkligen förstå innehållet i våra paneler.