Forskningsprojekt Socialtjänstens ansvar är desamma i en liten glesbygdskommun som i en stor stad. I projektet studeras åtta små kommuners individ- och familjeomsorg (IFO) med fokus på kunskap, kompetens och möjligheter för samverkan över kommungränser.
I nära samarbete mellan Umeå universitet, Region Västerbotten och åtta inlandskommuners IFO-chefer studeras frågor rörande kunskap, kompetens och samverkan för en kunskapsstyrd socialtjänst med kvalitet. Förutom datainsamling genom workshops, intervjuer och enkäter har en digital behovsstyrd samverkansyta skapats. Utvecklingen av denna ”digitala kollega” är en viktig del i projektet. Vidare studeras organisationsstrukturens betydelse och utmaningar i form av hög personalomsättning i relation till kompetens och verksamhetsutveckling. En nordisk överblick ingår.
Socialtjänsten i glesbefolkade kommuner har ofta svårigheter att rekrytera och behålla personal och begränsade resurser. Samtidigt är kraven enlig lag och från befolkningen på hög kvalitet, service och stöd lika höga som på storstäderna. Med få socialsekreterare på socialkontoret är det svårt att bilda särskilda specialistenheter, ex för barn i riskzonen, och därför måste alla socialsekreterare i dessa kommuner vara beredda att arbeta med alla möjliga ärenden. Det innebär ett krav på bred kunskap inom en mängd områden. Vissa ärenden är samtidigt sällan aktuella, vilket innebär att möjligheten att bygga upp kunskap och erfarenhet i dessa begränsas.
I detta forsknings- och utvecklingsprojekt i norra Sverige forskare från en FoU-enhet, Umeå universitet samt medarbetare vid socialtjänstens IFO i 8 glesbygdskommuner arbetat med dessa utmaningar, och en av de gemensamt skapade stödlösningarna är en digital samverkansplattform för att överbrygga avstånd och ge tillgång till flera kollegor digitalt. Bottom-up perspektivet har varit nyckeln till att skapa en plattform som upplevs som användbar för att bygga upp gemensam kunskap och ökad kompetens.
I kommuner med ett litet antal socionomer hittar man oftast en integrerad organisationsstruktur och en ambition att klara av alla förekommande frågor inom den egna verksamheten. Även om det finns en lagstadgad möjlighet till strukturerad avtalssamverkan mellan kommuner för delat eller överfört ansvar, används det sällan. Det formella och informella samarbetet varierar mellan olika platser och ämnen. Skälen och drivkrafterna till det är av intresse i projektet.
Att arbeta som socionom i en befolkningsmässigt liten kommun med ca 3 000-6 000 invånare, belägen i till ytan stora kommuner med långa avstånd mellan byarna, kan nästan ses som ett eget yrke. Inom projektet diskuteras begreppet Glesbygdssocionom och vad det kan innebära. Med en hög personalomsättning kan det dessutom vara svårt att bygga stabilitet, kompetens och att hänga med i den kunskap som behövs. Digitala lösningar skulle kunna vara ett sätt att stötta socialarbetarna ännu mer.
Inom projektet kommer det också att genomföras en nordisk översikt över socialt arbete i små landsbygdsområden.
