Forskningsprojekt I Sverige kan både par och ensamstående kvinnor bli föräldrar med hjälp av donerade ägg och spermier. Donationsbehandling har traditionellt genomförts med anonyma donatorer, men i Sverige har de barn som blivit till laglig rätt att få information om sin donator. Vad innebär detta för barnen, deras föräldrar och donatorerna? I detta projekt undersöker vi de psykologiska aspekterna av att barn (som vuxna) tar reda på vem deras donator är.
Syftet med projektet är att undersöka de långsiktiga psykologiska konsekvenserna av donationsbehandling med identifierbara ägg- och spermadonatorer. Vi följer upp vad som händer när personer som blivit till med donationsbehandling i Sverige utnyttjar sin lagliga rätt att få veta donatorns identitet. Resultaten från projektet kommer att kunna bidra till att utveckla informationen och det psykologiska stödet till donatorer och de familjer som bildas.
Projektet genomförs i samarbete med kliniker vid samtliga universitetssjukhus (i Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Linköping, Örebro och Umeå) som erbjudit donationsbehandling sedan 1984 års lagstiftning om identifierbara donatorer. Under 2016-2021 inkluderades 60 personer som sökt information om sin donator, 23 föräldrar och 14 donatorer vars information hade efterfrågats. Dessa grupper har besvarat enkäter och/eller deltagit i individuella intervjuer om sina upplevelser.
Sverige var 1984 det första land i världen som förbjöd användningen av anonyma spermadonatorer och gav barn som blivit till med donerade könsceller laglig rätt att (som vuxen) få veta donatorns identitet. Detta projekt är ett av de första som undersöker det långsiktiga utfallet av sådan lagstiftning. Vilka söker information om sin donator, och varför? Hur tänker och känner barn, föräldrar och donatorer om eventuell kontakt? Hur upplevs den nya situationen av alla berörda parter och hur påverkas familjerelationer?
The motives and experiences of donor-conceived persons requesting the identity of their sperm donors
