Nya relationer efter spermiedonation – upplevelser av att komma i kontakt med genetiska släktingar
Forskningsprojekt
Med den ökande användningen av kommersiella DNA-tester har ett nytt fenomen uppstått: det bildas nätverk av personer som är genetiskt besläktade genom spermiedonation och som fått kontakt i vuxen ålder. Projektets syfte är att undersöka denna typ av relationer efter spermiedonation ur multipla perspektiv (donationstillkomna, donatorer, familjemedlemmar) och över tid.
I takt med att allt fler använder spermiedonation för att bli föräldrar, har nya och komplexa psykosociala utmaningar uppstått. I Sverige föds varje år cirka 1000 barn efter donationsbehandling, och fenomenet påverkar inte bara barnen och donatorerna, utan även deras familjemedlemmar. Spermiedonation innebär att genetiska halvsyskon växer upp i olika familjer, ofta utan att veta om varandras existens. Med den ökande användningen av kommersiella DNA-tester har ett nytt fenomen uppstått: det bildas nätverk av personer som är genetiskt besläktade genom spermiedonation och som fått kontakt i vuxen ålder. Dessa donationsnätverk består ofta av donationstillkomna och deras närmsta familj, men kan också inkludera donatorn samt hans barn och andra familjemedlemmar. Den begränsade internationella forskning som finns om donationsnätverk visar att kontakten ofta upplevs som mycket meningsfull men också medför specifika utmaningar. Longitudinella studier av kontaktens utveckling saknas.
Projektet använder en longitudinell design och ’mixed methods’-ansats för att kartlägga mönster på gruppnivå över tid och för utforskning av individuella erfarenheter. I projektet ingår donationsnätverk bestående av donationstillkomna individer, deras barn, partners och föräldrar. I de fall då spermiedonatorerna och/eller deras barn och partners medverkar i nätverken inbjuds även dessa. Data samlas in vid flera tillfällen med två år mellan initial och uppföljande datainsamling, via en kombination av enkäter, individuella intervjuer och fokusgrupper.