Hoppa direkt till innehållet
printicon

Prövningen av en skola för alla: nationella provet i matematik i det tredje skolåret

Doktorandprojekt De nationella proven i årskurs tre i matematik är inte bara ett tillfälle då skolan tar reda på vad eleverna kan i ämnet. Provsituationen är också en arena där provets likvärdighet ställs mot elevens likvärdighet. Flerspråkiga elever i behov av stöd och elever med annat modersmål än svenska i behov av stöd, tycks till följd av detta riskera att få en otillfredsställande provsituation.

De nationella proven i matematik i årskurs 3 genomfördes första gången under vårterminen 2010. Proven infördes för att, som en av flera satsningar, höja kunskapen i matematik hos svenska elever. Proven skulle kunna bidra genom att tidigt visa elevernas kunskaper i matematik men också synliggöra vilka som kan behöva stöd. Provet är ett tillfälle av allvar och tystnad då eleverna gör sitt bästa. Ofta är det första gången eleverna genomför prov av detta slag.

Projektöversikt

Projektperiod

2010-01-04 2015-09-25

Forskningsämne

Utbildningsvetenskap

Projektbeskrivning

Lärare ger uttryck för ett dilemma som visar sig i provsituationen: de är både provgivare och provtagare. Det senare eftersom de nationella proven har som syfte att utvärdera utbildningens kvalitet och göra lärares bedömning mer likvärdig. I situationer då elever behöver mer stöd än vad läraren kan ge – för att inte hota provets likvärdighet – blir detta dilemma som tydligast. Detta visar sig framför allt när elever som inte behärskar svenska språket tillräckligt väl behöver stöd. Lärarna är vid dessa situationer medvetna om att eleven får en brist på likvärdighet i provsituationen, men upplever sig inte kunna eller få ge stöd. Läraren har en stark omsorgskänsla för sina nioåriga elever, men ska samtidigt upprätthålla provdisciplinen.

Intervjuerna visar hur elever kan uppleva att något står på spel till följd av proven. Nioåringarna som gör proven kan gå och tänka att de kanske behöver gå om en klass, eller rentav gå ner en klass, om de inte klarar kraven. Deras berättelser om provet är starkt personliga berättelser med tydliga sociala dimensioner. De behov av stöd som eleverna berättar om har att göra med känslor av otillräcklighet, ledsenhet, okunskap och osäkerhet. Eleverna berättar samtidigt om att det finns en gräns för hur mycket hjälp man kan få och en del elever uttrycker tankar om att fenomenet att kamrater flyttat, kanske har samband med provet.

Skolan har ett tydligt kompensatoriskt uppdrag. Med det avses att alla elever ska erbjudas en likvärdig utbildning men också kompenserande i förhållande till deras förutsättningar att lära. Dessutom finns i diskrimineringslagen ett skydd för elever med funktionsnedsättningar, vilket innebär att utbildningen och då också provet ska göras tillgängligt. Slutsatserna av provet, om gruppers och individers kunskapsnivå, kommer annars att bli felaktiga.

Anette Bagger menar att det nationella provet är en arena för likvärdighetsfrågor och bör diskuteras som sådant, bland lärare, tjänstemän och beslutsfattare.

Studien är genomförd inom ramen för ett stort longitudinellt projekt, finansierat av Vetenskapsrådet, som följt implementeringen av de nationella proven i det tredje skolåret åren 2010-2012.

Till avhandlingen