Svenska medlingsmetoder för unga: intention och praktik

Forskningsprojekt Syftet med denna studie är att kartlägga vilka metoder som används när det gäller medling vid brott samt studera vilka för- och nackdelar som kan finnas med olika metoder.

I medling vid brott möts brottsutsatt och gärningsperson tillsammans med en medlare för att diskutera brottet och dess konsekvenser. Brottsoffret ska ges möjlighet att bearbeta brottshändelsen och gärningspersonen att komma till insikt. Forskning visar att medling inte erbjuds i avsedd omfattning. Projektet avser att bidra till ökad kunskap om medling vid brott för att finna metoder som är gynnsamma för barn/unga.

Projektöversikt

Projektperiod:

2015-01-01 – 2016-12-30

Medverkande institutioner och enheter vid Umeå universitet

Institutionen för socialt arbete, Samhällsvetenskaplig fakultet

Forskningsämne

Socialt arbete

Projektbeskrivning

Medling vid brott i Sverige är ingen enhetlig verksamhet och tidigare studier har visat stora skillnader mellan medlingsverksamheter. Bland annat har olika medlingsmetoder utvecklats på olika orter, något som kan få betydelse för hur/om brottsoffret ges möjlighet till att bearbeta brottshändelsen och hur/om gärningspersonen får den insikt som eftersträvas. Samtal står ofta som något gott i sig, om människor får tala ut om problem upplevs detta som något positivt. Denna idealistiska syn på samtalets förlösande effekt kan dock ifrågasättas eftersom det finns ett flertal omständigheter som villkorar ett respektfullt samtal. I det praktiska medlingsförfarandet ska t.ex gärningspersonen erkänt delaktighet i brottet, men det är för den skull inte säkert att det finns en tydlig uppdelning mellan offer och förövare. För parterna liksom för medlaren kan situationer uppstå som är känslomässigt laddade. Projektets syfte är att studera vilka medlingsmetoder som används av medlingsverksamheterna när det gäller medling vid brott med barn och ungdomar. Intresset fokuseras på hur metoderna tillämpas i praktiska verksamheter samt hur de kan relateras till lagens intentioner och följder för barn och ungdomar. Det sistnämnda handlar dels om den brottsutsattes möjlighet till bearbetning och läkning, dels om gärningspersonens möjlighet att komma till insikt om brottets konsekvenser och därmed minskad risk att utveckla en kriminell livsstil.

Frågeställningar
1. Även om intention och syfte är tämligen tydliga i den lagstiftning som finns lämnas förhållandevis stort utrymme för tolkning och utformning av hur de ska tillämpas till de praktiska medlingsverksamheterna. Det finns få nationella riktlinjer för de lokala medlingsverksamheterna att stödja sig på. Vilka medlingsmetoder har då utvecklats i Sverige när det gäller medling vid brott och hur har de lokala medlingsverksamheterna utformat sina egna riktlinjer?

2. Olika kommuner tillämpar medlingsmetoder som skiljer sig åt beträffande ideologi, arbets- och förhållningssätt samt kommunikationstrategier, men frågan är på vilket sätt och i vilken omfattning skillnaderna finns? Hur ser dessa metoder ut, vilka likheter och skillnader finns i till exempel syfte som struktur?

3. Vilka för- respektive nackdelar finns med de olika metoderna med avseende på lagstiftarens intentioner och barnen/de ungas möjlighet till bearbetning och att komma till insikt?

För att få en övergripande uppfattning om vilka medlingsmetoder som används kommer vi inledningsvis att under våren 2015 genomföra en kartläggning med hjälp av strukturerade telefonintervjuer med medlingsansvariga i samtliga kommuner som har medlingsverksamhet. Enligt Socialstyrelsens rapport (2012) erbjöd 177 kommuner någon form av medling inom kommunens försorg.