Medie- och kommunikationsvetenskap är ett till största delen teoretiskt ämne. Ämnet är tudelat. Forskare inom ämnet försöker förstå dels våra medier utifrån samhälleliga och kulturella perspektiv, dels hur kommunikation inom organisationer fungerar.
Varför ska du läsa medie- och kommunikationsvetenskap?
I dagen samhälle är medier och kommunikation viktigare än någonsin. Specialister inom kommunikation får mer framskjutna positioner inom såväl näringsliv som myndigheter och organisationer då det blir allt svårare att nå fram genom mediebruset. Vid Umeå universitet kan du både läsa medie- och kommunikationsvetenskap som fristående kurser eller via program. Oavsett ger de dig både teoretiska och praktiska kunskaper för arbete med information och kommunikation. Är du intresserad av kommunikation, information och medier och vill ha kompetenser som är eftertraktade på dagens arbetsmarknad? Då är medie- och kommunikationsvetenskap något för dig!
Tre olika ingångar
Medie- och kommunikationsvetenskap (MKV) har tre olika utbildningsingångar. Vill du ha en utbildning där du halva studietiden läser MKV och ägnar den andra halvan åt ett annat ämne, till exempel ekonomi, språk eller datavetenskap, för att skapa en unik anställningsprofil? Då är Programmet för medie- och kommunikationsvetenskap något för dig.
Vill du istället rikta in dig på att arbeta som informatör och utveckla presentationsfärdigher och beställarkompetens inom de flesta medier är det Programmet för strategisk kommunikation som är aktuellt.
Givetvis erbjuder vi också fristående kurser inom ämnet. Är du osäker på vad du vill läsa – varför inte läsa våra fristående A-, B- och C-kurser? Om du sedan söker och blir antagen till något av ovanstående program, får du tillgodoräkna dig dessa.
Forskning inom Medie- och kommunikationsvetenskap
Inom MKV-ämnet på Institutionen för kultur- och medievetenskaper bedrivs olika typer av forskning; studier av makt- och identitetskonstruktioner, strategisk kommunikation, mediehistoria, mediedidaktik, digitala medier samt miljö- och vetenskapskommunikation.
Den mediehistoriska forskning som bedrivs inom ämnet använder sig inte sällan av ett brett mediebegrepp med fokus på mediernas inbördes relationer och på materiellt handfast mediering – ofta i dialog med kulturhistorisk forskning. Inom miljö- och vetenskapskommunikation dominerar snarare diskursanalytiska syn- och tillvägagångssätt, medan det inom strategisk kommunikation främst handlar om enkät- och intervjubaserade empiriska studier av hur organisationer uppnår sina övergripande strategiska mål. Den samtida forskningen om digitala medier har en mängd förtecken, från visuella kommunikationsstudier och undersökningar av sociala medier och nya journalistiska praktiker till mjukvaruinspirerad forskning.
Digitaliseringen av medielandskapet innebär stora utmaningar för den medie- och kommunikationsvetenskapliga forskningen. En av dem handlar just om att parallellt med att studera teknologins effekter och det mediebruk den leder till, också i ökande grad ifrågasätta själva teknologin och den "interaktivitet" som produceras genom nya gränssnitt och dataprotokoll.
Ämnets doktorander är bland annat sysselsatta med avhandlingsprojekt inom såväl digitala medier, strategisk kommunikation och mediehistoria som mediedidatik. I det senare fallet ägnas avhandlingsprojekt åt sociala medier och förskola samt hur gymnasieskolan på senare år anpassats till en övergripande medielogik i exempelvis marknadsföringshänseende.
