NYHET Barn utvecklas i olika takt, särskilt under puberteten, detta påverkar deras fysiska kapacitet samt hur de svarar på träning. Daniel Jansson, vid institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, har forskat om just detta och understryker vikten av att ta hänsyn till barns biologiska mognad snarare än deras kronologiska ålder.
Daniel Jansson, Universitetsadjunkt vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering - Enhet Idrottsmedicin, föreläste vid Idrottslunch 7 maj och delade sina insikter om hur biologisk mognad påverkar barns träningssvar.
BildHans KarlssonAtt många barn och ungdomar rör sig för lite är ett växande problem, i samband med puberteten är det dessutom vanligt med stora avhopp från organiserad idrott. Eftersom barn kan komma in i puberteten med upp till fem års skillnad, riskerar dagens åldersindelade träningsmiljöer att ge ojämna och ibland orättvisa förutsättningar.
Daniel Jansson, adjunkt vid institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering – idrottsmedicinska enheten, har forskat om hur biologisk mognad påverkar barns träningssvar. Under Idrottslunchen den 7 maj delade han med sig av sina insikter.
Innan Daniel Jansson inledde sin akademiska bana arbetade han som tränare för akademispelare i en av Sveriges främsta fotbollsföreningar. Han tränade både pojkar och flickor i åldrarna 9–15 år och blev medveten om hur stora skillnader i mognad och tillväxt det kunde vara inom samma åldersgrupp.
–Att anpassa träningen efter dessa individuella skillnader är en stor utmaning för tränare. När idrott organiseras efter ålder uppstår per automatik stora variationer i fysisk och biologisk utveckling inom varje träningsgrupp, säger Daniel Jansson.
För att bemöta denna utmaning började hans förening att arbeta mer systematiskt med att integrera styrketräning – anpassad efter biologisk mognad snarare än kronologisk ålder.
– I gymmet är det ofta enklare att individanpassa träningen, men i idrottspecifik träning blir det mer komplext. Just den utmaningen väckte mitt intresse för att fördjupa mig vetenskaplig i frågan, berättar han.
Daniel Jansson betonar vikten av att sprida evidensbaserad kunskap gällande träning för unga då det finns många seglivade myter kring träning för barn, särskilt kopplat till styrketräning.
–En vanlig missuppfattning är att "barn inte kan öka sin styrka före puberteten". Det är numera väl belagt i forskningen att barn visst kan öka sin muskelstyrka genom rätt typ av styrketräning. Det finns ingen nedre åldersgräns för att börja – förutsatt att träningen är anpassad efter barnets förutsättningar och leds av kompetenta tränare.
En annan vanlig myt är att styrketräning skulle hämma barns tillväxt.
–Det finns inget vetenskapligt stöd för det. Tvärtom visar studier att välplanerade styrketräningsprogram inte påverkar tillväxtzoner negativt, inte heller barnets längdtillväxt eller hälsa. Med rätt upplägg är styrketräning både ett säkert och effektivt inslag i barn- och ungdomsidrott.
Daniel Jansson understryker att barn i allmänhet svarar positivt på träning, oavsett biologisk mognadsnivå. Forskningen pekar dock på att barn som befinner sig i eller efter puberteten får i genomsnitt större träningssvar jämfört med barn som ännu inte kommit in i puberteten.
–Det är viktigt att tränare som arbetar med grupper där mognadsnivåerna varierar förstår detta. Om ett barn svarar sämre på ett träningsupplägg jämfört med sina jämnåriga kan en möjlig orsak vara att barnet är sent utvecklat biologiskt. Det betyder inte att barnet saknar potential – men det kräver tålamod, förståelse och långsiktig träningsplanering, säger han.
Daniel Jansson uppmanar tränare att tänka långsiktigt och fokusera på hållbar utveckling snarare än snabba resultat.
–Målet bör vara att utveckla friska, kapabla och motståndskraftiga unga idrottare – samtidigt som idrottandet ska vara roligt och meningsfullt.
För att skapa bra förutsättningar krävs att tränare på barn- och ungdomsnivå tillämpar grundläggande träningsprinciper såsom progression, överbelastning, variation och återhämtning – med tålamod som ledord. Utmaningarna är ofta större i lagidrotter än i individuella idrotter, men det finns ändå möjligheter. Exempelvis kan träningsbelastningen periodvis varieras inom laget eller att spelare under vissa delar av veckan grupperas efter fysisk mognadsnivå snarare än ålder.
–En annan viktig aspekt är att implementera styrketräning och neuromuskulär träning som en naturlig del av träningsmiljön för alla unga idrottare, oavsett ålder. Fokus bör ligga på att utveckla styrka och rörelsekompetens – inte bara för att förbättra prestation, utan också för att minska risken för skador.
Daniel Jansson hoppas att hans forskning bidrar till en ökad förståelse för hur biologisk mognad påverkar träningssvar hos unga idrottare – och hur viktigt det är att möte varje individ där hen befinner sig.
–Puberteten är en av de största enskilda faktorerna bakom prestationsskillnader inom barn- och ungdomsidrott, effekterna skiljer sig dessutom mellan pojkar och flickor. Yrkesverksamma som tränare, fysioterapeuter och idrottslärare behöver ta detta i beaktande, inte minst för att skapa en rättvis och hållbar utvecklingsmiljö. Sent mogna barn behöver få tid att komma ikapp och även goda tränings- och tävlingsmiljöer, vilket innebär att vi bör undvika för tidig selektering och specialisering säger han och lägger till:
–Första steget till förändring är kunskap. Genom att öka medvetenheten om pubertetens påverkan på träning och prestation kan vi ge varje barn bättre möjligheter att utvecklas – oavsett mognadstempo.
Se Daniel Janssons Idrottslunch föreläsning "Träning för unga idrottare - hur påverkar puberteten träningseffekten hos barn och ungdomar?".
