Carlos vinner Europeiskt pris för bästa poster i stor konkurrens

The FEMS MICRO 2025 posterpris från microLife vanns av Carlos Hernández-Ortego, doktorand på Institutionen för molekylärbiologi vid Umeå universitet. Priset delades ut av Dr Clare Taylor, till vänster i bild.

BildLiza Holiarchuk

jag har aldrig vunnit ett posterpris förut

Hur känns det?

När de tillkännagav vinnarna sista morgonen via e-post trodde jag inte mina ögon, men jag blev glad! Jag hade tidigare sett en klisterlapp på min poster från en av FEMS-tidskrifterna när jag skulle ta ner den, tydligen är de intresserade av att publicera våra data. Det var en bra indikation, men jag förväntade mig ändå inte att få ett pris. Det fanns fler än 1200 posters, och jag har aldrig vunnit ett posterpris förut, så jag trodde att chanserna skulle vara minimala.

Det delades ut sju priser; ett för var och en av FEMS olika vetenskapliga tidskrifter. Mitt var FEMS microLife.

Vad handlade din poster om?

I min poster försökte jag sammanfatta mitt doktorandprojekt som jag har arbetat med de senaste fyra åren. Det handlar om vår upptäckt kring hur tarmbakterier kan bryta ner extracellulär ATP, en kraftfull proinflammatorisk molekyl. Vi upptäckte enzymerna som står för eATP-nedbrytningsvägen, och vi karakteriserade exakt hur de bryter ner eATP till hypoxantin. Vi visade också implikationerna med hjälp av mutanter och cellkulturer. För närvarande går vi också vidare till in vivo-musmodeller.

Jag tror att folk gillade storyn eftersom den är välstrukturerad och en (nästan) färdig berättelse. Man kan lätt förstå kunskapsluckan och hur vi fyllde den med våra data. Det är också grundforskning, fokuserat på grundläggande kunskap om bakteriell fysiologi, vilket kan locka människor från alla olika områden, i motsats till mer specifik, tillämpad typ av vetenskap. Våra data har potentiella tillämpningar inom hälsa, miljö eller industri. Viktigt är att vi har mycket data om ämnet, så de flesta av juryns frågor och funderingar kunde besvaras.

Hur har du arbetat med att visualisera och kommunicera din forskning på postern?

Jag gjorde min poster under kursen Visualisera din vetenskap, en välrenommerad svensk kurs i vetenskapskommunikation. De är framgångsrika med att hjälpa forskare att skapa högkvalitativa posters. Kursen var till stor hjälp och gav mig feedback och råd. Generellt sett skulle jag säga att det bästa sättet att göra en poster är att be om feedback från många olika personer. De kommer alltid att ge användbar input på vad som är oklart eller inte ser bra ut.

Eftersom mitt projekt innehåller mycket data var beslutet om vad som skulle inkluderas och vad som skulle utelämnas på postern en stor utmaning. Jag försökte minimera mängden ”brus”, hålla saker och ting enkla och inte överbelasta postern med data. När man lägger ner ett halvår på att generera en figur vill man förstås ha med den, men det kanske är dåligt för hela flödet eller förståelsen av postern. Att kunna kill your darlings är viktigt.

Vad tycker du stack ut i din poster?

De flesta posters nuförtiden har fin layout och vackra färger. Unga forskare är bra på sånt. Själv var jag tvungen att lära mig design från grunden genom att tvinga mig att ta kurser och leta efter bra exempel. Jag tror att den vinnande poängen faktiskt var hur jag presenterade postern. Att presentera har alltid känts naturligt för mig. Jag tror att sättet jag förklarar data på, väldigt förenklat och genom att undvika alltför komplicerade experiment eller termer, gjorde att folk blev engagerade och uppskattade posters mycket mer. Dessutom, att jag iint lärt mig vad jag ska säga utantill utan improviserade istället bidrog till att hålla saker och ting väldigt avslappnat. Då blir stämningen bättre och folk känner sig mer uppmuntrade att ställa frågor.

Jag pratade med många om min poster och jag tyckte att de flesta verkade intresserade.

Vad är största vinsten med att presentera en poster på en konferens?

Jag lärde känna några forskargrupper som arbetar med liknande saker som min grupp vid Umeå universitet och vi hade intressanta diskussioner. Jag utbytte också kontaktuppgifter med dem; ifall vi vill göra ett samarbete tillsammans. Jag hade långa diskussioner med forskningsledare och tidskriftsredaktörer som var intresserade. Sammanfattningsvis var det ett utmärkt tillfälle att knyta nya kontakter och hitta nya samarbetspartners.