NYHET Författaren Eija Hetekivi blir den första att tilldelas Residens Sara Lidman. Hon är född 1973 och en av Sveriges tongivande arbetarförfattare. Hennes mest kända verk är trilogin om Miira, en flicka ur arbetarklassen med finsk bakgrund som kämpar med näbbar och klor för att skaffa sig en bildning, mot alla odds.
Eija Hetekivi, författare, Göteborg
BildJerker AnderssonDet behövs fler berättelser från under- och arbetarklassen
Eija Hetekivi är i juryns tycke en av dem som allra tydligast fortsätter Sara Lidmans arbete både med att förnya det svenska språket, ge röst åt utsatta grupper och skapa solidaritet genom litteraturen. Det nya författarresidenset i Sara Lidmans namn innebär en månadslång vistelse vid Sara Lidmans hemgård i Missenträsk och ett stipendium. Arrangörer är Umeå universitet tillsammans med Region Västerbotten och Skellefteå kommun.
Ur juryns motivering:
”Likt Sara Lidman drivs hon i sitt författarskap av vrede och en stark vilja att förändra samhället genom litteraturen. Med ett gnistrande egensinnigt och kraftfullt språk skildrar hon erfarenheter av klass och bildningskamp, bland annat i sin hyllade trilogi om Miira. Juryn är övertygad om att en vistelse i Missenträsk kan få stor betydelse för hennes fortsatta arbete, och menar att hon har goda förutsättningar att göra bestående avtryck i såväl Missenträsk som i Västerbotten.”
Eija Hetekivi säger att en kvinna med ”stenkoll” tipsade henne om Residens Sara Lidman.
– Jag sökte med dygnet-runt-drömmen om att få tankeplats och tid och råd att rallyskriva. Men jag trodde verkligen inte att jag skulle få stipendiet, säger Eija Hetekivi.
Hon beskriver vidare hur föreställningen att kunna bli författare inte fanns ens i hennes vildaste närtids- eller framtidsfantasi.
– Jag började bara skriva ett jävligt långt brev till mina barn för att jag tyckte att jag levde på övertid, medan flera av mina forna förortsvänner förtidsdog.
– Jag ville lämna ordrötter till barnen och stötta och stärka dem. Med det lilla tillägget att jag också ville, och fortfarande vill, förändra världen.
På frågan vad som är drivkraften i sitt författarskap säger Eija Hetekivi att det är just förändringsviljan: ”… och ännu mer idag än då med vår katastrofkukiga världsordning, med extrema klassklyftor.”
– Viljan att kicka in kulturmedel- och överklassens dörrar driver mig också, att släppa in ny luft och folk utifrån och underifrån, låta ohörda röster bli hörda.
– Därför handleder jag även unga kvinnor från fattiga förhållanden, just nu hemlösa kvinnor och mammor i skrivande. Det behövs fler berättelser från under- och arbetarklassen.
– Hennes första bok, "Tjärdalen", ligger och slaggar på min kudde, jag läser den om kvällarna. Det är min pågående relation, under påbyggnad.
– Förr brydde jag mig inte om vem som hade skrivit vilken bok, författarnamn fastnade inte, jag fokuserade på böckernas innehåll, under tiden jag höll på att läsa ihjäl mig på universitetet.
– Idag brännkänns kampnamnet Sara Lidman på ett särskilt, stoltiskt SISU-sätt. Hennes gärningar ger mig också mer bokskrivarbränsle.
När det gäller tiden i Missenträsk säger Eija Hetekivi att hon kommer att ”jobba järnet.”
– Skriva som fan om dagarna, tills hjärnan smälter. Distanshandleda och läsa om kvällarna. Fota. Springa i skogarna. Brottas med björnar. Knäcka en bärs, eller två, på jobbarmånadens sista dag. Fira livet. Som apa på en sten i rymden, som min yngsta dotter en gång sa.