"False"
Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 2022-12-09 Uppdaterad: 2023-06-14, 09:04

Emmanuelle Charpentier om tiden efter Nobelpriset

NYHET Tiden efter Nobelpriset, arbetsklimatet i Umeå som bidrog till framgången och varför det är viktigt att unga människor ägnar sig åt forskning. Se en exklusiv intervju med Emmanuelle Charpentier, Nobelpristagare i kemi år 2020.

Text: Johanna Fredriksson
Intervju med Emmanuelle Charpentier

Umeå universitet mötte Emmanuelle Charpentier, två år efter mottagandet av Nobelpriset i kemi. Hur har priset påverkat henne, vad har hänt inom forskningsfältet och vad hoppas hon på inför framtiden. 

Sedan 1901 har Nobelpriset delats ut till pristagare vid ceremonier den 10 december, årsdagen av Alfred Nobels död. Men coronapandemin satte stopp för 2020-års traditionella ceremoni i Stockholm. Emmanuelle Charpentier, som då tilldelades Nobelpriset i kemi, för sin upptäckt av gensaxen CRISPR-Cas9, fick i stället ta emot sitt pris i Berlin. Även 2021 påverkade pandemin och ceremonin blev en anpassad variant.

Men till 2022 års traditionella ceremoni bjöds Emmanuelle Charpentier in till Blå hallen i Stockholm. 

I samband med det fick Umeå universitet en exklusiv pratstund med henne. Då berättade hon om vad utmärkelsen betytt för henne, vilken utveckling som skett kopplat till gensaxen de senaste åren och vad hon hoppas på inför framtiden.  

Men också på vilket sätt klimatet vid Umeå universitet hade betydelse för hennes framgångar, varför det är så viktigt att även unga människor ägnar sig åt forskning och vilka tips hon har till blivande forskare.  

Hedersdoktor vid Umeå universitet

Emmanuelle Charpentier är hedersdoktor vid Umeå universitet, tidigare gästforskare vid Umeå Centre for Microbial Research, UCMR, och tidigare forskningsledare vid Laboratoriet för molekylär infektionsmedicin Sverige, MIMS.

År 2020 mottog hon Nobelpriset i kemi för sin upptäckt av gensaxen CRISPR-Cas9. En upptäckt hon gjorde under sin tid som forskare vid Umeå universitet. 

Priset delade hon tillsammans med den amerikanska forskaren Jennifer A. Doudna.