Hoppa direkt till innehållet

Kakor

För att kunna chatta behöver du tillåta att Microsoft Dynamics använder kakor.

printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 13 dec, 2011

En dag på jobbet: Ögon för två

NYHET Framåt lunchtid tar Fatima Pedrosa Domellöf sparkcykeln och beger sig via kulverten en halv kilometer under jord, från sin ena arbetsplats – ögonkliniken och oftalmiatriken på NUS – till den andra, labbet på anatomen på campus. Fatima är en av dem som har både Umeå universitet och landstinget som arbetsgivare.

För Fatima Pedrosa Domellöf börjar dagen på kontoret. Sju trappor upp, i hjärtat av Norrlands universitetssjukhus och med utsikt ända bort mot Kolbäcksbron, finns oftalmiatrikens kontorskorridor och sjukhusets ögonklinik. Fatima är överläkare på ögonkliniken, enhetschef och studierektor på avdelningen för oftalmiatrik och samtidigt professor i ögonsjukdomar med labb vid avdelningen för anatomi.

– Jag jobbar ungefär en tredjedel med patienter, en tredjedel med undervisning och en tredjedel med forskning, säger Fatima.

På liknande sätt ser det ut för kollegorna Christina Lindén och Anders Behndig. Alla tre har kombinerad tjänst med både Umeå universitet och Västerbottens läns landsting som arbetsgivare. I vardagen kombinerar och förenar de flera yrkesroller och har att hantera mängder av information från olika håll – och visst hamnar de ibland lite utanför. Ändå menar alla tre att det fungerar ganska bra och att rollerna på många sätt berikar varandra.

För Fatima är den ena dagen sällan den andra lik. Hon försöker vika tisdagar för forskning i labbet på anatomen, men mycket kan komma emellan och hennes omfattande verksamhet är ofta svår att schemalägga.
– Under de perioder jag har mycket undervisning försöker jag att ha fokus på just det.

Hon undervisar på läkarprogrammets termin två, tre, nio och elva.
– Det är jätteroligt. Jag försöker entusiasmera studenterna att satsa på forskning, det är viktigt att väcka den tanken tidigt.

Oftalmologi är läran om ögat och dess sjukdomar, och på avdelningen pågår forskningsprojekt om bland annat starr, om hornhinnan och ärftliga ögonsjukdomar. En stor studie just nu handlar om ögonsjukdomen Keratokonus. Sjukdomen medför – enkelt uttryckt – att ögats hornhinna blir toppig.

Här prövas en helt ny behandlingsmetod där man "plattar till" hornhinnan med hjälp av mikrovågor som avges från en särskild maskin som det bara finns tre av i Europa – en av dem på prov i Umeå.
– För att ytterligare kunna spetsa vårt arbete hoppas vi kunna köpa in den till enheten, förklarar Anders Behndig.

Tvärs över trapphuset ligger ögonklinikens mottagning och operationssal. I väntsal och korridor väntar patienter på sin tur. Varje år utförs närmare 1 000 operationer av grå starr.  Många som opereras är äldre, men hit kommer också barn som har problem med till exempel skelning. – Anknytningen till kliniken är viktig – forskningen ger resultat och respons på
lång sikt, medan patientarbetet är mer direkt, säger Christina Lindén.

Framåt lunchtid tar Fatima sparkcykeln och beger sig via kulverten en halv kilometer under jord, från oftalmiatriken och ögonkliniken, till sin andra arbetsplats – labbet på anatomen i Biologihuset på campus.

På anatomen är tempot lugnare. Fatimadelar ett rymligt rum – belamrat med skrifter – med professor emeritus Lars-Eric Thornell och forskarassistent Jingxia Liu.

Fatima möts i dörren av en stor kram och "Grattis!" från Lars-Eric. Hon är en av 30 forskare vid Umeå universitet som i höst beviljats medel från Vetenskapsrådet. Anslaget för kommande tre år är på 2 550 000 kr för
forskning om ögonmusklernas molekylära uppbyggnad; nycklar till muskelsjukdomar.

Trots att Fatimas forskargrupp bedriver framstående forskning så fanns en oro inför att forskningsmedlen skulle fördelas. – Man kan aldrig känna sig säker, säger hon.
– Det är viktiga pengar och visar att forskningen står sig väl i konkurrensen. Snart blir det tårta, säger Lars-Eric Thornell och skrattar.

Fatimas grupp forskar främst om ögonmusklerna – unika i sina egenskaper och av stor betydelse för att vi ska ha god syn. Doktoranden Ali Janbaz och Fatima blir uppslukade av ett samtal om resultat som Ali kunnat studera den senaste tiden.

Fatima beskriver hur viktiga de andra i gruppen är för forskningen, att någon hela tiden måste finnas i labbet för att arbetet ska gå framåt. I gruppen ingår postdoktor Mona Lindström, laboratorieassistent Anna-Karin Olofsson, forskarassistent Jingxia Liu, doktorander, blivande doktorander och andra personer av och till.
– Det är ju inte möjligt för mig att finnas här hela tiden. Därför är de andra i gruppen otroligt viktiga för mig och för att forskningen ska fortsätta vara framgångsrik, säger hon.

Text: Anette Olofsson
Foto: Elin Berge

Redaktör: Anette Olofsson