NYHET I Skellefteå blev fem möjliga framtider något att gå in i, känna och diskutera. Forskare och medarbetare knutna till Arktiskt centrum medverkade i Wastelands, en vandringsutställning där klimatscenarier tog fysisk form.
Klimatscenario 1, den gröna vägen – en cirkel som sakta rör sig ett varv per dygn med utrymme för olika aktiviteter under olika tidpunkter.
BildLena Maria NilssonNär konst möter forskning kan framtiden bli både konkret och kännbart nära.
Under två intensiva dagar, 29-30 maj, medverkade Arktiskt centrum i projektet Wastelands i Skellefteå, en experimentell vandringsutställning där fem klimatscenarier tog fysisk form och bjöd in deltagarna till reflektion, dialog och ibland en lätt obekväm känsla av “det här angår faktiskt mig”.
Tillsammans med forskare från Umeå universitet och Luleå tekniska universitet, samt samhällsplanerare från Skellefteå kommun, guidas deltagarna genom fem olika framtidsbilder- från hoppfull omställning till betydligt mörkare alternativ. En sorts framtidsresa utan returbiljett, men med gott om tid för eftertanke.
I det första scenariot möts besökarna av en möjlig hållbar framtid. De kliver in i ett konstverk- ett cylinderformat grönt växthus med öppna väggar som snurrar ett varv per dygn. Rummet rymmer olika aktiviteter beroende på tid på dygnet: sova, äta och arbeta. Verket är skapat av konstnärsduon Bigert & Bergström. Mitt i installationen syns konstnären Mats Bigert själv, som en del av berättelsen- som om framtiden redan är något vi har klivit in i.
Utanför pågår en så kallad walking talks-dialog där forskare och kommuntjänstepersoner diskuterar vägar framåt. Har vi redan passerat gränserna för en hållbar framtid? Samtalet rör sig mellan konkreta lösningar och större visioner om omställning, klimatanpassning och samhällsplanering. Det är högt i tak, både bokstavligen och intellektuellt.
Klimatscenario 2, bevara det gamla - Jean-Paul Garin balanserar i den upp-och-nervända världen. Klimatscenario 3 – hängande pärldiagram och dialog mellan forskare och kommuntjänstemän.
BildLena Maria NilssonKontrasterna blir tydliga i nästa miljö. Här står en upp- och nervänd röd stuga med vita knutar, ett av Sveriges mest igenkännliga symboler, nu bokstavligen ställd på ända. Det som en gång kändes stabilt känns plötsligt… mindre pålitligt.
Doktoranden Jean-Paul Garin från institutionen för kost- och måltidsvetenskap balanserar upp och ner i en hammock, klädd i tyg som liknar en svensk flagga där färgerna flyter ihop. Det är både en installation och en balansakt. Samtidigt hörs Hesa Fredrik spela Sveriges nationalsång i förvrängda, glidande toner. Ljudet bygger på klimatdata från Abisko och skapar en lätt surrealistisk känsla, som om framtiden hackar i realtid.
Jean-Paul Garins forskning handlar om hur jästa växtbaserade livsmedel kan göras mer attraktiva för konsumenter. Även det handlar om omställning, om än i något mer vardaglig form än upp-och-nervända hus.
I det tredje scenariot tar vetenskapen fysisk form. Ett växthus har byggts som ett tredimensionellt diagram av klimatdata, vilket gör att besökaren inte bara kan förstå siffror utan bokstavligen ta på dem.
Inuti presenteras klimatdata som pärlor och taktila objekt. En hammock utan kuddar förstärker budskapet: fakta kan vara hårda, och ibland är det just det som behövs för att de ska sjunka in.
Gruppen rör sig in i installationen, diskuterar och testar, som i ett möte mellan seminarium och sinnlig upplevelse.
Bredvid den kuddlösa hammocken, står Moa Hedberg, doktorand i geografi vid Umeå universitet. Från Skellefteå kommun deltar bland andra projektledaren Mikael Lindmark och planeringschefen Lars Hedqvist i dialogen. Lars Hedqvist har lett omvandlingen av det tidigare industriområdet där utställningen nu ligger. En process som har pågått i närmare två decennier. Det ger perspektiv när framtidsscenarier diskuteras på en plats som själv redan har genomgått en stor förändring.
Klimatscenario 4: en splittrad värld. Forskaren Kristina Lindvall associerar till torkdrabbade områden i Afrika. Bild 5. Klimatscenario 5: en fossileldad framtid. Ur skorstenen bolmar illaluktande rök från bränt gummi.
BildLena Maria NilssonDet fjärde scenariot visar ett trasigt och öppet växthus, en värld där system har brustit och ojämlikheter fördjupats. Det är kanske det mest stillsamma scenariot, men också ett av de som stannar kvar längst.
Kristina Lindvall kopplar installationen till sin forskning om klimatets effekter på hälsa i torrområden i Uganda och Kenya. Hon beskriver hur klimatförändringar redan i dag påverkar samhällen genom ökade sjukdomsrisker och förändrade livsvillkor. Här blir det tydligt att framtiden inte bara handlar om prognoser, den är redan pågående.
Det sista scenariot är det mest dystra. Här målas en framtid upp där beroendet av fossila bränslen har fortsatt och förvärrats. I det svarta växthuset, format som en bunker, finns en svart gummisoffa. Golvet är täckt av rivet gummi och i kaminen eldas gummit upp så att en illaluktande rök bildas. Det är en miljö där inget riktigt känns möjligt, och det är också poängen.
När deltagarna når denna punkt har samtalen blivit märkbar mer intensiva. Även om rösterna inte har höjts, har innehållet blivit tyngre. Frågor om ansvar, handlingskraft och framtidens riktning pressar sig fram. Det är inte längre bara hypotetiska scenarier utan val som måste göras.
Vandringen avslutas vid ett utkikstorn, där deltagarna samlas för gemensam reflektion. Här knyts upplevelserna ihop i gruppdiskussioner. Efter att ha rört sig genom flera möjliga framtider blir det nästan naturligt att vilja stanna upp och jämföra intryck. Samtalen böljar mellan det konkreta och det existentiella. Vad tar vi med oss? Och vad gör vi med det?
Projektet Wastelands visar hur konst kan fungera som ett kraftfullt verktyg för att kommunicera forskning. Genom att låta deltagarna kliva in i olika framtidsscenarier, inte bara som observatörer utan som aktiva deltagare, skapas en upplevelse som både berör och väcker frågor.
I Skellefteå blev klimatfrågan inte bara något att förstå – utan något att känna, diskutera och, kanske viktigast av allt, faktiskt ta ställning till.
Från Umeå universitet deltog elva forskare och studenter med bred kompetens inom klimat, hälsa och samhällsfrågor.
Geografi
Moa Hedberg, doktorand.
Kost- och måltidsvetenskap
Jean-Paul Garin, doktorand.
Arkitekthögskolan
Luis Berríos Negrón, lektor.
Maria Kamilla Larsen, forskningssamordnare.
Pia Palo, doktorand.
Folkhälsa och klinisk medicin
Marcus Schmitt-Egenolf, professor.
Epidemiologi och global hälsa
Christofer Åström, forskare.
Kristina Lindvall, forskare.
Lena Maria Nilsson, forskare och samordnare.
Utställningen presenteras av konstnärsduon Bigert & Bergström, med dialogstöd från klimatforskare vid Umeå universitet, koordinerat via Arktiskt centrum. Projektet har också fått stöd från forskningsrådet Formas och Postkodstiftelsen.